Tiden går fort – 66 dagar är ingenting

Tiden går fort när man har roligt.

Den här killen har haft roligt. Han var knappt tolv veckor gammal på bilden till vänster. Det var den 7 december. Nu är han kanske tre gånger så stor.  Det är en helt fantastiskt utveckling. Det kan hända mycket på 66 dagar.

– – – – – –

Tiden går alltså fort när man har roligt.
Tiden går fort annars också.

Sync har det ganska roligt ett tag nu, hjulen snurrar fort. Sen Simba föddes den 26 septembder har det hänt mycket, även hos oss. Just när nedkomsten ägde rum gick Sync runt och gjorde studiebesök i Barcelona. Det var precis lagom varmt, lagom mycket vin och lagom långt hemifrån.

När Simba bott hemma hos oss en vecka så hade vi årets roligaste kalas – Julknytkalaset. Det är fantastiskt roligt, det tar några dar av vår tid men det är värt det. Tyvärr har vi inte riktigt hunnit skriva om den här på bloggen.

På samma tid som Simba växt från en blind liten hårboll till ett fullblodsmonster så har ett av våra projekt tagit en märklig vändning. Vi på Sync är luttrade av många tokiga saker som hänt genom åren, men det här slår det mesta. Länge var det en jobbig känsla i magen, nu tror vi på att vi får betalt och vi jobbar hårt för att färdigställa. Slutspurten på det bygget slår det mesta jag sett. Kollegan är kung över det bygget, han har 80 man och några tjejer på plats som tokjobbar. Jag gör bara heltid, han jobbar dubbelt och stortrivs.

Tyvärr har det tagit mycket kraft, andra uppdrag har inte hängt med och jag räcker inte riktigt till. Men men men, det kan bli ordning på det också. Vi växer i bolaget, en nykomling gör entré i veckan som kommer. Han åker rätt in i hetluften, det blir tufft för honom. Men nyttigt. 😉

Förhoppningsvis får vi till en deal med ytterligare en person till kort, hon är pinpointad sen länge, då är vi fem personer att fördela uppdragen på. Det blir fint 🙂

Det är mycket går åt vårt håll, mycket som kan bli riktigt bra, ändå grät jag i bilen på vägen hem i fredags. Jag hade tidigare på dagen fått ett dödsbud som berörde mig djupt. En väldigt god vän hade mist sin nyss vuxna dotter på det mest grymma sättet. Jag känner honom väl, han har världens största hjärta och bryr sig om alla. Jag kände hans dotter lite grann. Hon jobbade ungefär ett år hos oss på stora bygget för några år sen, en tyst, blyg och söt flicka.

Så jag grät för henne och det hon aldrig får uppleva. Och jag grät för hennes familj som får leva kvar med frågorna och sorgen. Mamma, pappa och tre systrar.

Just då kändes allt som annars fyller den här bloggen – jobben och pengarna och snicksnacket – så futtigt.

– – – – – –

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s