Aftonbladet pillar fram lite nostalgiskt navelludd och påminner om sin egen entré i cyberspace som det hette på den tiden. Jag minns det som igår.
– – – – –
20 år bak i tiden är för mig som igår. I förrgår gick jag fortfarande i skolan.
För 25 års sen gick jag ur gymnasiet, 4-årig teknisk linje. Då ritade vi med penna (eller ritstift!) på transparent ritfilm. Skulle man ha en kopia gick man till en kopieringsbyrå som högtidligt gjorde en papperskopia medan man väntade.
Jag ur gick ur gymnasiet 1989, då hade vi haft några enstaka lektioner framför en dataskärm. Vi fick lära oss grunderna i programmering. Tror det var språket Pascal.
Om det inte hade varit för att kompisens farsa hade en modern dator på sitt arkitektkontor så hade jag inte knappat på ett tangentbord alls så långt i mitt liv.
När jag började på tre dagar efter skolavslutningen så var det helt analogt på bygget. Det fanns fast telefon på platskontoret och en tungt vägande sladdlös lur att ta med sig ut på bygget (inte för långt bort dock, räckvidden var sådär). En fax förstås och faktiskt en kopieringsmaskin också. Walkietalkies fanns som opional.
Nu finns det alltså människor som fötts efter min debut i arbetslivet, människor som hunnit gå ut gymnasiet och högskolan, rest jorden runt och kanske gift sig och skaffat bostadsrätt i innerstan till och med. För dem kanske man enklast förklarar det med att – ja, mailen kom via en maskin som skrev ut en rulle, SMS skrevs på lappar och lades i kuvert som stoppades i gula brevlådor och chatforum begränsade sig till Heta Linjen eller att man mycket modernt och enkelt kunde trycka R2 på sin telefon och pendla mellan två samtal.
– – – – –
Konstigt nog så fanns det med tiden en dator på det första bygget jag jobbade på. Platschefen där gjorde ekonomiska prognoser och avstämningar på den. Jag visade visst intresse och fick en exklusiv internkurs i nästa 8 timmar att använda den. Jag fattade ingenting.
Det dröjde till 1995 innan det blev nystart. Jag jobbade på den medelstora byggfirman och föreslog att vi skulle skaffa datorer. Det fanns en viss skepsis eftersom chefen där redan provat att ha en dator på skrivbordet. Det hade varit en oerhört dyr investering med tanke på att den enbart varit underlag för hans post-it-lappar. Konstigt nog (igen) så sa de ja. Så jag fick köpa en fast dator till kontoret och en bärbar att ta med ut på bygget. (Satsade på utökat RAM-minne på 16 Mb – Windows 95 hade precis kommit!) Vi köpte Consultecs kalkylprogram också så det drog iväg till 100 000 kr.
Sedan dess har jag haft blicken på skärmen, frånvarande från omvärlden och fånigt stirrande in i ett exceldokument, en tidplan eller någon fånig skämtbild.
– – – – –
Tillbaka till Aftonbladets artikel, de frågar sig själva:
”Vad är det som får två medelålders, lönnfeta, slitna och otekniska redaktörer i kulturbranschen att plötsligt kasta sig in i det som brukar kallas cyberspace?”
Då , när jag var 25 år var jag ju inte medelålders men kanske aningens på gång att bli lönnfet. Inte heller oteknisk men helt klart bara intresserad av datorer som användare, inte som nörd i den bemärkelsen.
Nu är det 2014 jag ikapp. Lönnfet, medelålders och lika intresserad av hur ny teknik kan användas, båda i stort och mer specifikt i min dagliga gärning i byggbranschen. Jag är väldigt, väldigt sugen på att redan nu få veta hur det ser ut när jag pensionerar mig om 20 år.
– – – – –
Aftonbladets rubrik säger att Internet kommer förändra världen. Det har det ju gjort, åtminstone för oss som har direkt tillgång till all möjlig teknologi och uppkoppling. (Gissningsvis finns det några miljarder människor som inte har sett förändringen fullt ut än)
Internet har definitivt förändrat byggbranschen. Internet och mobiltelefoner skall man nog säga.
Om man vill vara pessimistkonsult så kan man säga att mobiltelefonerna har gjort det möjligt att helt skippa framförhållning och planering. Möjligheten att trycka på KOPIA i ett dåligt formulerat mail har skapat inflation i snart sagt allas inboxar. Lägger man till att några sen trycker på SVARA ALLA så multipliceras det exponentiellt.
Nu är jag ju enbart pessimistkonsult på debiterbar tid, annars ser jag ljust på samtiden vad gäller teknisk utveckling. Problemen nämnda ovan löses med disciplin och självbevarelsedrift. man kan istället lyfta det fina. Det är fantastiskt att vi nu har möjlighet till en digital dokumentation av en byggnads hela livscykel. Det är sjukt bra att vi kan bygga ett hus i 3D och visualisera det för alla inblandade långt innan man gjort de dyra misstagen. Det är väldigt bra att alla som jobbar i ett projekt har snabb och exakt tillgång till en databas med rätt handlingar och all tänkbar information en googling bort.
Internet, datorer och mobiltelefoner har utvecklats till en fantastisk plattform för byggbranschen. Vi kommer sannolikt att fortsätta i tusen år till att med varierande framgång stapla mursten med klet emellan, spika 2″4″-reglar på c/c 60 och gå hem kvart i fyra men kanske att det blir en aningens bättre ordning på allt runt omkring om vi använder rätt verktyg.
– – – – –
(Yes, det här inlägget finns på LinkedIn i en lite annan version. Jag ville testa att publicera direkt där. Har inte gjort förut)
Minns att min far berättade att en äldre kollega till honom var tveksam till att fax skulle införskaffas då det begav sig, för att han befarade att man skulle tvingas att ägna tiden åt snabba ogenomtänkta skisser på faxen, istället för att revidera ritningarna och skicka ut ordentliga bygghandlingar med tillhörande Ändrings-PM.
Han fick rätt i och för sig och man fick ofta en fet ”backlog” med faxade skisser som kanske inte kom på ritning förrän lagom till relationshandling. Fast det är ju inte lätt att ställa sig utanför när anden väl är ur flaskan. Någonstans måste det vara bra rutiner som skapar framförhållning, inte begränsande teknik.
Apropå något annat har jag haft Percy Barneviks memoarer liggande och inte kommit mig för att läsa förrän nu i sommar. Percy gjorde en sejour i Skanskas styrelse på grund av korsägande med Sandvik. Han tyckte byggubbarna var lite konservativa, men han var imponerad att man kunde vända ursprunglig kalkyl med projektvinst på 2% till slutlig vinst 7% genom ÄTA, där i en jämförelse Asea kalkylerade med en vinst på c:a 10% och brukade landa i 5% 😉
Sen har jag också sett film som jag gillade skarpt som har lite byggkoppling då huvudpersonen är någon form av platschef för betonggjutningar på ett megaprojekt. Det handlar om hur hans liv rasar samman på grund av ett enda misstag han gjort tidigare i sitt privatliv. Han är van att styra upp saker och ting i sitt yrke, men det här låter inte riktigt sig ordnas upp på samma sätt. ”Locke” heter den med den utmärkte ”Tom Hardy” i huvudrollen.
Trevlig helg!
Hello Henrik – Long time 🙂
Jo, tekniken och prylarna har verkligen inte bara varit till godo.
Barneviks bok läste jag för ett år sen. Oerhört intressant att få läsa om hans resa i stort och hans beröring med byggbranschen förstås. Det var mycket där som jag bara kände igen från barndomens löpsedlar.
Filmen Locke har jag kvar att uppleva. Ser fram emot den. Kan med lätthet identifiera mig med en som på jobbet säljer ordning och reda och struktur men som själv i andra sammanhang kan köra fast på de märkligaste vis. 🙂