Tips till Riksrevisionen – Läs Sync Blog

Just det. Den där utredningen man skriver om i Byggvärden att man skall utreda varför byggprojekten blir dyrare på vägen känns ju lite overkill.

För så är det ju, det blir alltid dyrare än man tänkt. Nästan alltid.

Men men. Om riksrevisionen läst här på bloggen för ett tag sen så hade man ju vetat varför det blir dyrare. Det har vi redan utrett och redovisat.

——-

Sådärja. Då har man sparat pengar till statskasssan igen. ;=)

(i övrigt vill Sync ha så lite som möjligt att göra med Riksrevisionen och andra revisionister också, no offense)

Sync har haft konferens…

… och kommit fram till många kloka saker.

  • Teoretisk sett håller vi minst världsklass, så som vi uppfattar saken.
    (Om alla andra bara kunde fatta det också så är tredubbling av arvodet hemma och en årlig sexmånaderssemester inom räckhåll)
  • Moraliskt är vi förhoppningsvis över snittet för MVM (medelålders vita män).
    Här måste bättring ske omedelbart.
  • Självförtroendet är lite för lågt, BMI lite för högt.
    (Det går dock att fixa)

M.a.o. – samma bullshit som vanligt.
Men.
Vi har nu koncernbeslut på att i alla fall inte tänka så här:

——-
Saknar tyvärr källhänvisning till denna, men va fan den är för bra för att inte återges omochomigen

(Fixat – tack till Blasket)

ÄTA – psykologi och annan bullshit

Orsakerna till att ändrings- och tilläggsarbeten uppstår är varierande. Vi har avhandlat Oförutsett och Programändringar men kanske skall utveckla det lite ändå.  Jag tror skalan går från ren okunskap via dålig projektering, fortsätter förbi naiv optimism och självbedrägeri för att slutligen stanna i politiskt taskspel.

Okunskap
du är helt enkelt inte är tillräckligt duktig för att förutse skeende och risker. Smärtsamt när det händer. För alla.

Dålig projektering, dålig planering
du behärskar det hela men slarvar i det viktiga tidiga skedet, kanske av snålhet, kanske av upplevd tidsbrist. Väldigt vanligt bland oss som skall vara proffs.

Naiv optimism
vilken hemmabyggare som helst tror sig kunna bygga sitt hus egenhändigt på halva tiden av vad en yrkesman kan. Detta kan förväxlas med okunskap men det är inte riktigt samma sak.

Självbedrägeri
du har en stark förnekelsefunktion och det gör det enklare att komma igång genom att mentalt blunda för fakta och din egen känsla. Hänger ofta ihop med underfinansiering och det-löser-sig-sen-mentalitet.

Politik
för att överhuvudtaget få igång projekt så behövs det en optimistisk kalkyl och du lurar helt enkelt din omgivning att det är enklare/billigare än det faktiskt är.

Nu finns det väl grader i helvetet och egentligen är det ju ingen rak skala utan mer som fristående funktioner. Man kan plocka lite här och lite där och blanda sig en riktigt skum grogg på de ingredienserna. Ingenting är enkelt.

”Okunnig naiv person som inte vill slösa energi på att tänka efter före eller fega med marginaler och säkerheter”???

(Låter som beskrivningen på en del framgångsrika entreprenörer)

ÄTA – Oförutsett

Om vi tar shit happens-faktorn ofta kallad oförutsett, så är det mer spännande.
(än Programändringar i alla fall)

Häromsistens kom en ny utredning från Statskontoret som konstaterade att byggbranschen inte blivit så mycket bättre sen 2002. Titeln på utredningen – Sega gubbar – är en ordlek som bygger på den utredning man jämför med – Skärpning gubbar! från 2002.

Jag gillar inte att det anspelar på att de vi kallar gubbarna sölar bort pengarna, det är sen länge väl känt att slöserierna i byggbranschen ligger i andra händer än snickarns och rörmokarns.

Ibland uppstår bekymmer som kan vara oförutsedda. Det kan vara att berget du borrar i för att bygga en tågtunnel är alldeles för dåligt. Det kan vara att det finns asbest i en rörkrök som du inte visste om innan du började jobbet. Jag kan räkna upp tusen olika varianter, men alla har samma sak gemensamt, research och förberedelser (vi kallar det projektering) har missat och det blir problem.

Det som ändå är omöjligt att förutse – olyckor eller att en nyckelperson försvinner eller himlen rasar ner – det kan man inte planera eller projektera bort helt och hållet. Typ som livet självt, du råder inte över allt.

Vi måste alltid avväga hur mycket möda (pengar) vi skall lägga på undersökningar och projektering, det måste stå i proportion till projektet och innehålla en riskbedömning. Om man vill minska risken för oförutsett, så får man lägga mer pengar på projekteringen.

Enkelt i princip, men vem skall avgöra nivån?

– – – – –

Läs här om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.

– – – – –

ÄTA – Programändringar

Först har vi alltså programändringarna, nya kostsamma påhitt från kunden. Det är precis vad det låter. Kunden kommer på att han vill ha en våning till, eller att hon plötsligt bara måste ha ett större garage än ursprungsritningen. Detta yttrar sig ofta i bakvänd ekonomisk slughet – ”det är lika bra när vi ändå håller på”.

Bullshit säger jag, håll er till det som är bestämt, för det ni lägger till blir alltid dyrare än det var tänkt.

Vi byggare är snabba på att prissätta en förändring, men vi är usla på att räkna ut vad det egentligen kostar i följdverkningar på övriga projektet. Rubbningar i tidplan och störning av ett planerat flöde missas ofta i ÄTA-kalkylen.

Arvodet som ofta är på 10-12 % kan se ut som lättförtjänta pengar för entreprenören men det kan vara bedrägligt när domedagen närmar sig (slutbesiktningen alltså).

– – – – –

Läs mer om Oförusett också

– – – – –

ÄTA – varför?

I byggbranschen pratar vi ofta om ÄTA-arbeten. Den som inte hört uttrycket förut undrar med rätta om det står rätt till i hjärnkontoret på oss. Arbetslunch skulle man kunna man tro, men det är så att ÄTA är Ändringar, Tillägg, Avgående. Simple as that.

Det är förändringar av förutsättningar för eller omfattning av det jobb från det man tidigare kommit överens om.

Det finns två sorters ÄTA-arbeten, programändringar och oförutsett. Man också använda helt andra ord och säga att det är nya kostsamma påhitt från kunden (programändringar) och shit happens-faktorn (oförutsett).

Jag tror inte det finns någon tillförlitlig statistik på hur mycket det rör sig om, men en erfaren projektledare som jag lärt mig mycket av sa en gång när vi spikade budget – ”8% på vardera, det får räcka!”.

Ibland kallar vi det för budgetreserv, någon gång kallas det oförutsett. Same same but different. Byggbranschen har ju gjort sig känd för just det här, att det blir lite dyrare än det var tänkt. Om man undantar de stora anläggningsprojekt som måste vara medvetet felräknade för att överhuvudtaget startas upp, så blir det ju i alla fall gärna 15-20 % dyrare. Vad beror det på?

???

Svaret på frågan finns i detta inlägget om ÄTA – Filosofi och annan bullshit 🙂

byggahus.se – epilog

Härmed meddelas att Sync inte längre kan bevaka allt som sker forumet på www.byggahus.se . Tyvärr.

Det har varit roligt och givande men nu är det stopp. Jag släppte taget ett par dar och plötsligt har jag 217 olästa inlägg i min Reader.  Så är det, jag hinner inte, annat att göra, måste prioritera, det är mycket nu, kanske en annan gång, det är inte dig det är fel på det är mig.

Så – ner i soptunnan. Slut på privatspaningar häromkring.

Privatkunder – Drömkunder

Jo, egentligen avslutade jag ju privatkund-temat igår men va fan. Fick ett sånt trevligt mail så det är dags för lite skryt. Jag träffar ju sällan privatkunder i egna hus nu för tiden, men ibland så händer det.

I lördags så packade jag in barnen i bilen, hängde cyklarna på dragkroken och åkte till en ö norr om GBG. Vi har hjälpt en boende där med en extra knölig ombyggnad och en ny avloppslösning som även Uddevallas miljötjänstenmän kunde godkänna. Nu börjar grannarna bli nyfikna också.

Så vi var där jag och barnen. Vi pratade om Sync-diagrammet Måste/Borde/Vill/Skullekunna, vi pratade om kostnadspåverkanskurvan och drack kaffe. Vi pratade naturligtvis om det fantastiska ROT-avdraget en god stund. Sen cyklade vi lite på ön, tjingsade på en bekant, drack en kall nera vid bryggan och rullade till slut hem över en lång brygga (bro?).

Lång brygga eller bro?

Hade det bara varit en utflykt så hade det ändå varit en kanondag. Nu kanske jag gjorde nytta också. I måndags fick jag ett mail:

”Hej!

Vill börja med att tacka dig för att du ”tittade till oss” i lördags! Nu känns det på riktigt på ngt sätt!…man har ett ansikte, ett avspänt och trevligt första möte. Dessutom en någorlunda uppfattning om vad ett sådant här projekt kan innebära för oss!”

….

”Vi satt i helgen och försökte gå igenom din cirkel med ”Måste-Borde…”och vi tror vi missade en tårtbit…och det var inte ”shit happens”!! Men vi har ändå försökt skissa lite på vad vi måste, vill, skulle kunna osv.”

Mailet forstätter med en sammanställning med mina rubriker Måste, Borde, Skulle Kunna Prydligt uppställda. Under Måste-rubriken står det:

  • ”VA system á la IFÖ Trapper
  • Badrum med plats för Handfat, Toa, Dusch, Bad och Tvättmaskin
  • Sovrum för 2 pers
  • Altan ”baksida” västerut
  • Befintligt hängränne system…känns som att vattnet leds åt fel håll på vissa ställen?!”

Man blir ju nästan gråtmild, så bra.

Så här långt är det här en drömkund. Om nu bara jag och övriga byggare, grävmaskinister och annat löst folk fortsätter på det spåret så kan det bli det perfekta projektet – Drömprojektet.

P.S.

Fick dessutom ett bra tips hur åttaåringen skall få en häst till rimlig peng.

Häst?

Privatkunder – För övrigt anser Sync…

…att alla blogginlägg här senaste tiden om byggarens relation till privatkunden är ett helt planlöst och ganska ostrukturerat försök att hitta en väg genom bekymren som omger hemma-hos-jobben. Källan till problemen sitter nog i en nedärvd kultur av misstro, gamla oförätter och väl inarbetade fördomar om motparten hos både kunderna och byggarna. Historiskt så har det startats krig på just av sådana orsaker så att det blir en och annan entreprenadtvist är kanske inte så konstigt.

En del av problemet är att kundens surt förvärvade tusenlapp tappar så mycket i värde på vägen innan den landar i hantverkarens knotiga näve (om det skall skattas och skrivas kvitton). En annan är att det rör sig om så stora pengar i förhållande till privatekonomin. En inte helt oväsentlig del är att kunden tror sig kunna (eller nästan kunna) utföra jobbet själv och gärna petar i utförande och detaljer.

Så kan man ju hålla på. Länge. Fast jag lägger av nu.

Saken solklar för min del- när det skiter sig så handlar det nästan alltid om bristen på kommunikation i något stycke. Den måste vara tydligare, tidigare och bättre. Informationen från parterna måste vara rätt. Och i det fallet råder inte delad vårdnad om ansvaret – det lägger jag helt och hållet på byggaren.

Privatkunder – byta ut elektrikern?

Saxat från www.byggahus.se

”Många på forumet föreslår ju att man ska byta till en annan hantverkare om man inte är nöjd med den första eller helt enkelt ta in flera offerter. Kanonbra! men hur gör vi som är bundna av husleverantörens val av hantverkare??? vi FÅR INTE ta in någon annan t.ex elektriker för att göra extrajobben utan måste anlita ”ordinarie” elektrikern som har avtalet med huslev. Den här elektrikern är ju given för det här husbygget och har ju ingen anledning att deala några priser med mig som kund. Vi kan ju iofs göra jobben efter slutbesiktningen men det innebär ju att vi måste riva väggar och tak för att komma åt. Känns lite onödigt.”

Detta är en del av ett foruminlägg från en kille som är igång med ett husbygge och gissar att han kan få problem med underentreprenörer som inte duger. Han tror också att han kan få betala dyrt för tillägg och ändringar under byggtiden. Han känner att han är i händerna på presumtivt ondskefulla hantverkare med tvivelaktig heder och moral. Han är med andra ord rökt. Ingen kul start att få på sitt drömprojekt.

I princip har han rätt.

Det här är inget ovanligt, i stort så gäller det samma sak på alla entreprenader som utförs där ett fast pris överenskommits. Entreprenören har både rätt och skyldighet att utföra ändringar och tillkommande arbeten (ÄTA). Kunden kan inte plötsligt kalla in en annan elektriker till som kopplar lite egna trådar här och var, det går inte. Tänker man bara lite längre än näsan räcker så inser man det ohållbara i garantiförhållande och elsäkerhet. Det gäller i princip för alla entreprenadformer och ersättningsformer, det skiljer bara pyttelite hit eller dit. Det är för allas bästa dessutom. Sync Blog återkommer med ett inlägg bara på det ämnet så småningom.

Så vill man ändra något så är det egentligen bara att fråga snällt – Vad kostar det? Passar galoscherna så köper man, annars låter man bli.

Men det finns också en möjlighet att styra priset på ÄTA som i och för sig förutsätter löpande räkning. I nästan alla avtal så finns det ett fastslaget arvode för entreprenören och oftast också hans timkostnad. Arvodet skall läggas procentuellt på hans självkostnad. Jag upprepar självkostnad, det är alltså det han själv betalar. Elektriker brukar gärna använda en prislista på sitt material istället som blir rejält mycket dyrare för köparen. Detta tycker jag är ett jävla okynne. Byggentreprenörer brukar mer ärligt lägga på sitt arvode, oftast något mellan 12 och 20 %. Helt ok för mig. Dock blir det lite jobbigt när arvode läggs på arvode, det blir svårt att förklara det fina med det för en kund som kan åka till Bauhaus och köpa samma grej för samma pengar som entreprenören betalar i självkostnad.

Nåväl. Läser man kommentarerna inlägget så får han blandade råd och tips. Några spär på hans farhågor, någon är ganska klok och råder honom att fråga och diskutera med entreprenören i god tid (!) innan det skall utföras (jag blir alldeles varm i hjärtat av sådana människor). En kommentator säger att elektrikern förmodligen har krupit lågt när han tog jobbet för husfirman, nu kommer han svina för att tjäna något alls på hela jobbet. Suck. Killen som gjort inlägget avrundar med att han nog väntar med ändringar tills bygget är klart, skruvar ner gipsen i sitt då färdiga bygge och fixar det själv. Han konstaterar att det kanske inte blir billigare men att han slipper känslan av att blivit blåst. Grattis till ditt nya hus säger jag då. Dubbelsuck.

Min slutsats – En medveten kund som i god tid meddelar vad han vill ha lyckas bättre, han måste visserligen köpa av elektrikern på plats men inte till vilket pris som helst, egentligen handlar det som vanligt om kommunikation och ömsesidigt förtroende. Så enkelt.