Vad jag gjorde på Arkitekturmässan?

Ja. säg det.

Vi går på mässor ibland. Oftast så verkar det lite intressant när man får reklamen och nyhetsbreven. Ofta så är det ganske lite intressant när man väl är där.

Dagens behållning var nog en väldigt massa modeller skall 1:10 som arkitektstuderande på Chalmers gjort. Över huvud taget så är modeller riktigt coolt, även när de gjorts av mer utbildade arkitekter och designers. Många modeller blir just aldrig annat heller, idéerna och ambitionerna flyger högt över den ekonomiska verkligheten när bad-ass projektledare slaktar allt som inte lönar sig.

GP var tydligen också på plats. De uppmärksammade en grej som vi också hängde upp oss på – Archileaks. De är en idé om att skapa en portal där arkitekter kan lämna sina dokument och digitala modeller och hämta annat som andra gjort. Allt i syfte att slippa upprepa onödig admin och tråkig pappersexercis. Den vackra tanken är en slags Open Source för arkitekter. Arkitektbyrån Okidoki står för idén och första insättningen. ”Charmigt men naivt”, tyckte en mer cynisk kollega i branschen. Fan vet, jag gillar tanken.

—–

Jag och kollegan gick ju dit lite granna i egenskap av vår kommande hallickstatus i byggkonstvärlden förstås. Ett seminarium skulle hållas om graffiti och Jonathan Josefsson och Carolina Falkholt skulle vara med i panelen. Bägge två vill vi ha med när VSBK (Västsvensk Byggkonst) nystartar inom kort. Carolina hade dubbelbokat sig och uteblev, Jonathan deltog i en ganska torr diskussion som kunde livats upp lite om det svingats sprayflaskor i bakgrunden under tiden. Så hade vi gjort.

Jonathan var med en stund den trevliga kvällen för ett par veckor sen, han går även under namnet Ollio. Carolina fick kollegan upp ögonen för när hon målade väggarna på en restaurang i Gårda nyligen – grymt duktig. Hennes verk kan man se på väggarna på Tiger Deli, den ligger på Vädursgatan 2 i Gårda i Göteborg. det är värt ett besök både för maten och konsten.

—–

I övrigt var mässan rätt menlös. Tyvärr. Noll debiterade timmar idag alltså.

—–

Annonser

Julknytkalas Extra Grande

Även om jag lagt jobbet åt sidan idag för familjebestyr med adventssång i kyrkan och lussebule i skolan så hinner jag med det viktigaste uppdraget Sync har just nu – Kalaset.

—–

I första inbjudan skulle man tacka ja senast den 25 november, det var igår. All känd forskning på området visar att det är då de flesta vaknar till, börjar fundera och kolla i kalendern. Vi är inte omöjliga och blir glada för alla som vill komma, vi stänger först vid 200 st.

Glädjande så har nu redan knappt hundra personer bokat plats. Hälften kvar alltså.

Ännu mer glädjande är att vi fått till ett arrangemang som där överflöd av mat blir till gagn för många fler. Det blir så att säga positivt med mycket mat över, mer om det senare. 🙂

—–

Nu väntar vi in de sista, sen blir det fördelning. Snart kommer tilldelningsbeslutet.
En del av dem som tackat ja har önskat sig att få ta med:

”Mormor Mias mjuka pepparkakor”
Bröd, hembakt
Godis
Godis
Inlagd anjovis
Janssons frestelse
kan servera (utbildad)
kärlek
makaroner och korv
mammas legymsallad
något sött (eller glittrigt)
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Revben
revben
Revben
rödbetssallad, västkustsallad
rödbetssallad, västkustsallad
Sill
Sill
Sprit
Sprit – Genever
Sprit – Vodka
Sprit – Vodka
ägghalvor
ägghalvor med nånting på
äggost eller hembakt tunnbröd

—–

Mycket ost blir det 🙂

—–

Hur skall man kunna planera?

Dagens största Sync-garv kom när en rolig kille berättade vad en platschef sagt till honom. Det var när den i det här sammanhanget roliga killen berättade hur han en gång varit mer bister i och kritiserat en platschef för att det inte fanns en vettig produktionstidplan på ett bygge.

Då sa platschefen:

– Det går ju inte. Vi vet ju inte hur det kommer att gå.

Jag vet inte om ni skrattar, men vi gjorde det idag. Sen drog jag min tirad om händelsestyrda verksamheter och annat gammalt blogskoj i ämnet.

Det var ett väldigt bra möte för övrigt. Min möjlighet att rädda världen eller åtminstone byggbranschen och kanske göra lite gott också kom närmare.

—–

Kan Sync göra lite gott i världen?

Jo, Sync har ju som bekant satt upp en del mål. Eller gjort en önskelista om man så vill. På plats nr fem så står det:

5. Göra lite gott i världen

Först på femte plats kommer samvetsfrågor upp alltså. Efter nöjeskontot och dyra kurser utan större värde än ett diplom på kontorsväggen. Ädelt? Sådär. Men samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla som ber om en femtiolapp. För det har vi gemensamt, kollegan och jag, vi säger ja.

Sist så var det Läkare Utan Gränser som fick ett par nya bidragsgivare. Flickan som hade stoppat oss på gatan blev så exalterad av det att det nästan blev kramkalas mitt i alltihop. Hon sa att får fråga några hundra förbipasserande innan någon faktiskt skriver på den där lappen.

Så det åker pengar till lite av varje från våra hemmakonton, det är inga stora summor och egentligen helt utan engagemang av oss själva. Det rullar på och det dövar samvetet lite. Jag gissar att många gör just så.

Men.

Några engagerar sig, en del gör mer ändå och någon enstaka släpper sitt liv för stunden och bygger en skola i Ghana. Typ som den här tjejen. Jag träffar på hennes föräldrar genom jobbet emellanåt och fascineras grundligt av historien om hur en svensk tjej, drygt tjugo år, åker till Ghana som volontär, ser behoven och börjar bygga.

Hon bygger en skola, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, fixar en brunn, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, ordnar med läkarundersökning av barnen, åker hem och samlar pengar, åker ner igen.

Emelie Kanter har producerat mer världsförbättring på ett år än vad vi Syncare kan räkna in på pluskontot de senast fyra decennierna. Vi måste alltså göra mer. Funderar på hur.