Sonny, Conny och Ronny – en gång till

Y-barnen.

Benny, Benny, Benny, Conny, Conny, Conny, Conny, Johnny, Kenny Johnny, Jonny, Ronny, Ronny, Ronny, Ronny, Sonny, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tony, Tony, Tony.

De här killarna finns i min kontaktlista. Jag sorterade bort en Emily, tjejer räknas nog inte här, tror jag.

Ur min kontaktbok på 1 440 personer hittar jag 33 stycken som slutar på y, ~2% 🙂
Det rör sig alltså om män i relativt mogen ålder, jag skulle gissa på aldersspannet 32-57 år.

I alla fall – Jag har deras nummer eller mail, alla utom ett par av dem anknytning till byggbranschen.  En del anser att de här människorna är en av orsakerna till problemen som finns i byggbranschen.
Deras yrken i bokstavsordning:

Bartender/lärare, byggföretagare, byggföretagare, byggföretagare, datasnille, elektriker, elingenjör, elektrikerchef, golvläggarchef, konstnär, konsultchef, krögare/kock, arbetslös, kökssäljare, lagerchef, lastbilschaufför, logistikspecialist, maskinuthyrare, murare, pensionerad stadsarkitekt, plåtslagerichef, polis, polis, revisor, snickare, snickare, snickare, snickare, ställningsbyggarchef, takläggare, ventilationsföretagare.

Förutom lagens väktare och en gammal arkitekt så har väl revisorn åtminstone ett hederligt yrke? Datakillen också? Restaurangfolket är ju per automatik skumma och resten är ju byggbranschskojare. Punkt.

– – – – – –

Vad är poängen med det här, Sync?

Jo, Berra som är en återkommande och ibland ganska arg kommentator här på bloggen hävdar ju att koncentrationen av y-barn i just byggbranschen gör branschen ohederlig. Typ. Y-barnen som satt längst bak i skolan och var allmänt störiga växte upp och blev lika störiga byggare som nu lurar och bedrar kunder i byggbranschen. (fritt tolkat från Berras rikliga kommentarsflora)

Henrik, en annan kommentator, hittade en länk från DN på temat – Pojkar som fått Y-namn – som stöder teorin. Om man bara vill så kan man se det som att de här rör sig om presumtiva brottslingar och sannolikt är de då också ohederliga. Låg socioekonomisk status kännetecknar gruppen.

Jag är helt säker på att låg socioekonomisk status hänger ihop med låg utbildningsnivå, ökad risk för att hamna i kriminalitet och missbruk. Säkert är det också så att föräldrar i den gruppen döpt sina barn efter vad de tyckt var modernt för stunden, 1969 kanske det var Johnny, nu är det förmodligen Kevin.

Däremot tror jag inte för en sekund att namnet hänger ihop med lägre intelligensnivå, förmåga att skilja på rätt och fel eller god uppfostran. Det finns gott om exempel på rika människor (hög socioekonomisk status) som betett sig som svin trots att de sluppit stava sitt namn med y på slutet.

Byggbranschen är en klassiskt arbetarbransch, vissa jobb kan man få helt utan utbildning, de som haft läs- och skrivsvårigheter i skolan kunde välja BA-linjen och sucka sig igenom ett par år med mycket praktik. Så vi har y-barn i byggbranschen.

– – – – – – –

vi har y-barn i byggbranschen. Och?

Är det ett problem?

Nej. Vad folk heter har ingen betydelse och om de har låg socioekonomisk status eller inte är ointressant. En låg utbildningsnivå kan man kompensera med arbetsvilja, yrkesskicklighet och social kompetens. Att man har en CV där att man varit mottagare av kriminalvård finns med är ingen fördel men vi stänger inte ute någon för det ändå. Tvärtom kan just de här personerna vara de som bäst utför dessa jobben, som bäst möter kunderna och som i förlängningen förbättrar byggbranschen. I byggbranschen är y-barnen en tillgång.

Jag skall ge Berra ett halvt lillfinger. I byggbranschen finns det skurkar, de finns högt och lågt, ibland är de välutbildade, ibland inte. Vissa av dem är knappt skrivkunniga, vissa av dem är högt arvoderade jurister och chefer. Så det finns ingen typisk byggbranschskurk, det finns en massa olika.

Och de heter en massa olika namn.

I min kontaktbok finns för övrigt en som nog borde sitta av lite tid för sina synder och en som nyss gjort det, men Magnus och Mikael är rekorderliga namn, så det är nog inte socioekonomiska faktorer där inte. Bara otur.

– – – – – – –
(för övrigt önskar jag mig som alltid konstruktiva förslag på hur vi i byggbranschen kan bli bättre, helst då något som inte kräver att vissa gubbar måste byta namn och bakgrund) 

– – – – – –

Ibland blir det fel

Ja, ibland blir det fel. I vissa byggprojekt blir mer fel än andra. Vissa bostadsköpare blir värre drabbade än andra. Några köpare blir grymt missnöjda. Så är det.

Men. Några blir ju faktiskt rätt nöjda, trots allt. Vad beror det på?

– – – – – –

Veidekke är en av rätt många byggare som gör en del egen-regiprojekt där man bygger bostadsrätter. Per-Ingemar Persson är chef på Veidekke och dessutom en någorlunda byggbloggare. Betyget någorlunda får han för att bloggen är lite väl sporadisk, positivt dock att han verkar skriva själv. det finns betydligt mer slätstrukna och tråkiga VD-bloggar på annat håll.

Just nu vet jag inte om Per-Ingemar tycker bloggen är speciellt kul, en väldigt arg bostadsrättsköpare har gett sig fan på att ta matchen med chefen själv. Den som läst mycket på Syncbloggen känner till Berra och de tirader han knappat in. Ungefär så fast här är det en person som träder fram med namn och konkreta exempel på det han anser vara fel. Han är arg, besviken och stridslysten.

Det hela är naturligtsvis både sorgligt för bägge parter, för oss andra byggprojektnördar är det intressant av flera anledningar.

Köparens resonemang och argument är färgade av känslor och alltså inte alltid helt logiska. Veidekke-VDns svar är sannolikt silade genom en jurist och kanske även av någon marknadsfigur som bevakar att intet ord blir fel med tanke på möjliga rättsprocesser. En offentlig blogg är knappast en bra plats att föra den diskussionen på, den frustrerade köparen ser det nog mer som möjlighet att skada motparten genom just offentlighet. Jag gissar att man internt på Veidekke har diskuterat att helt enkelt ta bort köparens kommentarer, jag tycker det hedrar dem att man låter det finnas kvar på nätet.

– – – – – –

Jag har natuligtvis också haft olika nöjda kunder i de projekt jag deltagit i genom åren. Skalan går från ”hoppas vi aldrig ses igen, idiot” till en  ”åh, vad roligt att ses igen”-kram när vi råkas. Ja i extremfallen då, och så några som bara är lagom nöjda då, vare sig mer eller mindre.

Vi har inte själva kört några egen-regiprojekt vad gäller bostadsrätter men varit inblandade i rätt många. I några av dem fanns det missnöjda kunder. Typ Berra eller Veidekkes köpare/bloggkommentator Olav Björk.

Även om det sannolikt finns några kunder man aldrig lyckas med (~5% enligt en luttrad husbyggare) så måste ändå ansvaret för detta ligga på byggaren.  Min erfarenhet säger att de flesta köpare har ganska stort tålamod och ganska stor förståelse för problem som kan uppstå. Erfarenheten säger dessutom att de kan förbli nöjda kunder även om bygget blir försenat, även om allt inte blir perfekt i detalj. Om en balkong riskerar att fall ner från tionde våningen så går faktiskt även det att förklara om man samtidigt hanterar problemet. Det som krävs är att man kommunicerar och att köparen behåller förtroende för byggaren genom hela processen.

När förtroendet sviker så börjar börjar köparen leta fel, när man hittat felen börjar man skicka brev. Brev som ändrar karaktär när kunden känner sig fel behandlad, från besvikna brev till arga, frustrerade brev.  Arga, frustrerade brevsom liknar det man kan läsa på Per-Ingemars blogg.

– – – – – –

Inte så usla som man kan tro

Vi som jobbar i byggbranschen är inte så usla som vi tror, och definitivt inte så ruttna som Berra tycker.

För Berra har gjort comeback i kommentarsfältet. Vi har ju egentligen avslutat vårt förhållande men Henrik lockade fram B när hans namn användes i en skämtsam utvikning om hur argentinare uttrycker sig, detta på tal om min avsiktliga felskrivning av ett talesätt om givna fingrar. Det ena ledde till det andra.

Berra är en minst sagt missnöjd privatkund med ett, lindrigt uttryckt, ansträngt förhållande till byggbranschen.  Han har en lång historia med många kommentarer här på bloggen och säkerligen en ännu flera inlägg  på andra sighter. Jag vill minnas att han anklagade Bygghus.se för att censurera bort honom – Kanske har han varit alltför burdus där?

Syncbloggen har dock aldrig redigerat eller tagit bort något han skrivit, trots de stundtals nämast rasistiska hatet mot människorna i byggbranschen och speciellt då mot pojkarna som i skolan satt längst bak i klassrummet och nu är byggbusar by default. Jag önskar att han istället använt sin energi till att föreslå förbättringar, komma med kreativa förslag eller någon slags pytteliten uppmuntran. Det oresonliga hatet han visar mot människorna i byggbranschen är samma hat som frodas i kommentarsfält över hela nätet och som i mitt tycke omöjliggör en vettig diskussion.

Henrik gör ändå ett gott försök att diskutera. Jag gissar att det blir samma återvändsgränd som OlleCalle, Erik på Byggtjänst och undertecknad hamnat i gång efter annan, tyvärr.

—–

Mycket konstigt sker i vår bransch. Det är delvis därför denna bloggen fortfarande rullar.

Det görs onödiga fel, dumma fel och tyvärr upprepade fel som kostar mängder med pengar. Orsaker till detta är allt från okunskap till slarv. Byggen har också en mystisk förmåga att bli dyrare och dra ut på tiden. Det slarvas dessutom med arbetsmiljön och säkerheten. Människor som Berra blir offer i havereraade villa projekt. Sen finns det en mörkersida där skattefiffel, mutor och skumrask råder. Allt ifrån svarta pengar i ett kuvert hos privatkunden till organiserad brottslighet med miljoner i potten och människohandel som värsta scenariot. Det finns en del att jobba med. Eller jobba mot om man nu hör till dem som tycker glaset är halvtomt.

Jag har slutat försöka övertyga Berra om att allt i branschen inte är genomruttet, det kommer inte att hända. Jag gläds istället åt de goda exempel som kommer fram, för de finns om man vill se dem.

Fackförbunden jobbar hårt för en renare bransch. ID06 är ett viktigt steg på vägen mot detta. Kravet att Skattemyndigheten skall få göra oanmälda besök på arbetsplatser (från bland andra Jens Hoffman på Dipart) är ett annat sätt. Arbetsmiljöverket gör ett mycket bra jobb, till exempel att de har information på en rad olika språk för att inte utestänga våra gästarbetare från säkerhetsarbetet. Byggtjänst med fler ligger bakom en ny sight som gör ett gott försök att få med de boende när miljonprogrammet skall renoveras. Chefen på Veidekke fick tillfälle att skryta lite, de hade fått ett gott betyg från en av de största beställarna. Omdömet från Trafikverket är verkligen hedervärt. Det lyckade projektet Citytunneln i Malmö fick än mer uppmärksamhet i veckan som gick, grattis till det.

—–

Kan man säga att byggbranschen är på ena eller andra sättet, egentligen? Nej, det blir tokigt när vissa egenskaper skall tillskrivas så många människor samtidigt, det funkar inte. Det blir ännu mer metafysik när någon enskild skall bevisa vad majoriteten tycker med  hjälp av sina egna erfaranheter.

Det är svårt att säga vad branschen tycker om sig själv och nästan lika svårt att veta vad folk i allmänhet tycker. Det blir så klart enligt principen ”som man frågar får man svar” och färgat av det forum man frågar i. Sannolikt vinner vi inte listan i omröstningen om de mest trovärdiga om man frågar alla svenskar. Helt klart blir det mer negativt om man frågar de som rör sig på de internetforum de missnöjda samlas. Förmodligen får man en mer positiv bild om man frågar nykläckta ingenjörer som har barnasinnet i behåll och framtiden för sig, de ser möjligheterna och det fina. Alla har sin verklighet.

I tidningen Byggindustrin för ett tag sen så hade man intervjuat Ulf Perbo. Byggindustrin följde upp sig själv med en ledare på samma tema. Nu är det väl inte så konstigt om en moderat statssekreterare är inställsam till näringslivet och en byggtidning till sina ägare men jag väljer att tro på det lite ändå.

Ok, vi är inte genomusla i alla fall enligt vissa. Kanske inte jättebra i alla delar men inte heller usla.

Gott så.

—–