Konferensrapport (mest för framtidens skull)

När jag sa att vi skulle på konferens så var det minst en kollega som hoppade runt av glädje för att det han trodda var någon slags nöjestripp. Ack så fel han hade.

Vi har ju i och för sig redan visat här i tidigare konferensrapporter att vi inte svultit ihjäl eller törstat för den skull, vi hade ett digert program och han nästan igen det också!

Bara lite drygt två dygn inklusive en del resande. Tiden blir dyrbar när man börjar skriva ner allt man måstebordevillskullekunna prata om. Det gäller att sortera upp det någorlunda.

Jag kan säga att det inte gick helt enligt schemat, vi tog en genväg förbi en del, la till en mer privat stund och pratade om våra barn som växer fort och åldrande föräldrar som får för lite uppmärksamhet i vardagen.

Helt vanligt grabbsnack alltså.

—–

Lite hardcore strategiupplägg för att få igång en tjänst vi gärna vill jobba med men inte fått iväg riktigt än. Många streck och pilar, budgetsiffror och milstolpar. Mer genomtänkt, tydligare för oss och för kunderna, hoppas vi.

—–

Vi gjorde en helt spontanritad karta över vad vi kan, de personer vi tänker oss på på Sync inom kort, vad vi vill och kan göra och vilka tjänster vi skall kunna sälja. Det kan möjligen btraktas som hemligt men inte ändå, samma sak med en lite variation finns på hemsidan och är känt sen länge.

Personerna vi tänker på kan ju bli några helt andra, vi får se hur livet utvecklar sig. Det är bra i alla fall att fundera lite och sortera i röran. Varje-dag-springet gör det svårt att hitta strukturen, ändra beteenden och skaffa nya sätt att se på sakerna.

Dessutom gjorde vi ett sociogram stort  som en halv vägg. Ett försök att sortera vårt kontaktnät, koppla det till de tjänster vi säljer, markera dem som är viktiga för att vi skall kunna leverera rätt kvalitet och helt enkelt få lite ordning på folket. Det blev många namn, många streck, många färgpennor och kopplingar.

Den kommer inte på bloggen. Den får inte ni se.

—–

 

Konferensrapport (mest för logistikansvariges skull)

Ett tips när man åker bort till en stuga i vilket land som helst där man tänkt äta mycket och ta konsekvenserna av det. Köp dasspapper!

Om man mer specifikt åker till ett hus i Danmark och är tre medelålders män som köpt mat för 2 503 kr där två av männen är gravt förkylda och den tredje lite risig i magen – då skall definitivt tänka över om det räcker med ett 12-pack näsdukar!!!

—–

Konferensrapport (mest för vår egen skull)

Ja, vi är hemma i hemlandet igen efter några dygn i Danmark. En stuga som egentligen var ett stort hus, en pool, onödigt mycket mat och pysselgrejjor i överflöd. Detta inlägget handlar lite allmänt om det, inget viktigt, många bilder är det också. Mest internt faktiskt.

Vi har ju visat det vi käkade första dygnet.

Efter fredagsfrukosten snackade vi om datorer, backupper, program och projektsiter. Vi kunde som vanligt kostatera att vi slarvar med oss själva och sparar in på fel ställe.

Till lunch fick vi rester från gårdagen plus några köttfärsbiffar. Till fick vi kaffe och skidstafett.  Sen blev det promenad.

Det såg så fint ut genom fönstret, men shit vad det kan blåsa kallt i Danmark.

En av oss vågade sig ner till stranden (för att ta en Iphone-bild som skulle ge känslan av storheten i Atlanten rättvisa?)

Så dags var det rejält kallt och byn Hjörring låg helt öde och stängd och vi hade irrat runt i över tjugo minuter. Hoppet om oss var nästan ute och vi skrev avskedsbrev i våra smartphones inför det stundande slutet. Då hittade vi räddningen.

Mycket märkligt och kanske lite magiskt så hade ett café öppet. Eftersom Danmark har valt en en annan väg när det gäller cafémenyer så fanns det precis det vi behövde.

Vi höjde den dagskassan rätt så ordentligt, men det var kallt – ok?

Tre rundor Irish Coffee och ett par öl på det. Förutom kvinnan bakom bardisken och hennes kille som kom förbi så var den delen av Planeten Jorden  obefolkad den stunden. Vi var mycket kreativa ett par timmar där. Faktiskt. (intäktsmodeller, tänkbara kunder, nya tjänster vi inte haft förrut).

Sen gick vi hem och lagade mat.

Under tiden köttet var i ugnen gjorde vi ett grafiskt schema över de tjänster vi vill sälja och vilka människor vi vill skall ha Sync som arbetsplats inom närmsta åren.

Rostbiff gjord med kärlek, lite salt och lite peppar,  serverad med lätt sotiga soltorkade tomater och portabellosvamp.

Sen – mest för att inte barnen helt totalt skulle idiotförklara oss – så blev det bad och bastu.

——

Mycket otippat så avslutade vi kvällen med att mina två kollegor satt med varsitt återupptäckt Facebookkonto och addade vänner kors och tvärs. Det testades chatfunktion och jag fick förklara varför det ibland står en liten röd siffra däruppe till vänster. (Välkommen till tjugohundratalet)

Ni fattar att jag behöver ta med dem ut i bland, va? För att utvecklas!

—–