Konferensrapport (mest för framtidens skull)

När jag sa att vi skulle på konferens så var det minst en kollega som hoppade runt av glädje för att det han trodda var någon slags nöjestripp. Ack så fel han hade.

Vi har ju i och för sig redan visat här i tidigare konferensrapporter att vi inte svultit ihjäl eller törstat för den skull, vi hade ett digert program och han nästan igen det också!

Bara lite drygt två dygn inklusive en del resande. Tiden blir dyrbar när man börjar skriva ner allt man måstebordevillskullekunna prata om. Det gäller att sortera upp det någorlunda.

Jag kan säga att det inte gick helt enligt schemat, vi tog en genväg förbi en del, la till en mer privat stund och pratade om våra barn som växer fort och åldrande föräldrar som får för lite uppmärksamhet i vardagen.

Helt vanligt grabbsnack alltså.

—–

Lite hardcore strategiupplägg för att få igång en tjänst vi gärna vill jobba med men inte fått iväg riktigt än. Många streck och pilar, budgetsiffror och milstolpar. Mer genomtänkt, tydligare för oss och för kunderna, hoppas vi.

—–

Vi gjorde en helt spontanritad karta över vad vi kan, de personer vi tänker oss på på Sync inom kort, vad vi vill och kan göra och vilka tjänster vi skall kunna sälja. Det kan möjligen btraktas som hemligt men inte ändå, samma sak med en lite variation finns på hemsidan och är känt sen länge.

Personerna vi tänker på kan ju bli några helt andra, vi får se hur livet utvecklar sig. Det är bra i alla fall att fundera lite och sortera i röran. Varje-dag-springet gör det svårt att hitta strukturen, ändra beteenden och skaffa nya sätt att se på sakerna.

Dessutom gjorde vi ett sociogram stort  som en halv vägg. Ett försök att sortera vårt kontaktnät, koppla det till de tjänster vi säljer, markera dem som är viktiga för att vi skall kunna leverera rätt kvalitet och helt enkelt få lite ordning på folket. Det blev många namn, många streck, många färgpennor och kopplingar.

Den kommer inte på bloggen. Den får inte ni se.

—–

 

Annonser

Projekteringsledning på allvar

Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)

Nåväl. Nog om det.

Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent,  det triggade lite:

”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”

(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)

—–

Vänta nu lite! Vad då?

  1. ”noggrant specificera”?
  2. prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
  3. innan de fick påbörjas”?

Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?

Jag ser så här.

Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.

Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.

Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.

Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.

Att definiera uppdraget  och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.

Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.

—–

Läs mer om projektering på Sync Blog

—–

Konferensrapport (mest för logistikansvariges skull)

Ett tips när man åker bort till en stuga i vilket land som helst där man tänkt äta mycket och ta konsekvenserna av det. Köp dasspapper!

Om man mer specifikt åker till ett hus i Danmark och är tre medelålders män som köpt mat för 2 503 kr där två av männen är gravt förkylda och den tredje lite risig i magen – då skall definitivt tänka över om det räcker med ett 12-pack näsdukar!!!

—–