Konsultens drivkrafter

Måste haka på ett ämne som fladdrade förbi på Twitter i helgen. Livslängden på en Tweet är ju sällan värd att räkna mer än i minuter. Ibland är det bra, ibland är det korthuggna twittrandet värt att spara och fundera över. Det handlade bland annat om konsulter och deras (dvs vårt) sätt att ta betalt. Timdebitering. Igen.

—–

Det var Fredrik på Byggvärlden som startade tråden. Jag hajade till på en Tweet från Helena Johnsson, (Ass.prof. in Industrialised house-building, Luleå Universitet). Det blir naturligtvis ryckt ur sitt sammanhang här och det kanske vinklar det annorlunda än Helena avsett, men jag hävdar konstnärlig frihet alternativt oförstånd i så fall. Hursomhelst.

”De som gör modellen (proj) är inte de som tar hem vinsten (prod). Alltså ingen drivkraft för BIM.”

Verkligen?

Jag blev lite nyfiken, följde deras mellanhavanden och hittade en till.

”Finns tusentals konsulter inom bygg som säljer per timme. Att säga att de ska fokusera kundvärde är lätt, men hur kommer vi dit?”

Jaha?

—–

Konsultens drivkrafter – vilka är de?

Jag tror, efter att ha diskuterat detta med mig själv en lång stund, att jag känner till dem rätt bra. Här är en lista utan egentlig rangordning.

  1. Pengar är naturligtvis en drivkraft för att jobba, men mer faktiskt för att kunna betala räkningar och kanske en Thailandsresa ibland, alltså inte på det där affärsmannamässiga sättet där fokus ligger på vinsten i kronor och ören.
  2. Avtryck. Man vill göra ett avtryck, bygga något som syns och går att ta på, något man gillar. Det är påtagligt att många i byggbranschen nördar in sig svårt i sina projekt, man blir lite kär i dem ibland. Husen och broarna.
  3. Utveckling är en bra grej. Det triggar alltid att testa nytt, uppfinna och utveckla. Jag har svårt att tro att en normalt funtad konsultnörd skulle backa för att testa BIM när tillfälle ges och efterfrågan finns. Vi som rör oss i det relativt sett lilla formatet får kanske vänta lite, men jag ser det som framtidens verktyg även i de minsta ombyggnadsprojekten. Men man skall inte glömma att vi sen Jesus gick i kortbyxor faktiskt byggt i 3D irl och i alla tider hanterat pengar och tid i förhållande till detta. BIM är ingen frälsning, det är ett verktyg.
  4. Bekräftelsen. Positiv feedback och beröm från en nöjd kund och andra i omgivningen är grymt mycket värt och det leder i bästa fall också till det bästa av allt – nästa uppdrag!
    Att se någon bli lycklig över sin nya bostad eller se barn lyckligt leka på sitt nyrenoverade dagis är också rätt ok.

—–

Man skall väl passa sig för generaliseringar. Och kanske vara tydlig med vem man pratar om när man säger ”konsulten”. Om man med det menar WSP eller Sweco som aktör i stort med sina tusentals anställda eller om man menar den enskilde personen som sitter på deras kontor och älskar just sin del av ett gigantiskt projekt. Det är två vitt skilda betydelser.

Jag är i det sammanhanget den lilla lilla konsulten på det lilla lilla kontoret men med insyn i mycket.

Jag tror alltså inte att timdebitering tar fokus från kundvärde. Jag tror inte att konsulterna är en broms när BIM introduceras, vi kommer bara vänta till det gör nytta för våra kunder.

—–

(nu vet jag ju att den bloggen besöks frekvent av en del konsultnördar, jag blir extra glad om de också skriver om sina drivkrafter i kommentarsfältet nedan)

—–

Att hyra ut sin kropp per timme

(hakar på en grej som fanns på Twitter i helgen, en diskussion om konsulters sätt att ta betalt)

—–

Vi på Sync är konsulter, konsulter i byggbranschen. Vi tar betalt per timme.

Det är en betalningsform som förmodligen kom till i den stund världens älsta yrke startade sin verksamhet. Där har man, vad jag förstår, till stor del gått över till fast pris på uppdragen. Vi ligger lite efter i konsultledet med andra ord. Byggkonsult – världens näst äldsta yrke?

Vi vill gärna jobba på fast pris, vi också.

Sannolikt hade våra kunder tyckt det var bra också, så varför inte? Jo, för att vi inte riktigt har koll på vad som skall utföras. Kan man inte bestämma omfattningen och förutsättningarna innan jobbet så går det ju inte att sätta ett pris på det. Då får man köra på löpande räkning. Timdebitering alltså.

Hörde jag någon hosta?  *host-lyxproblem!-host*?

Ja, det kanske går upp som ny etta på topplistan över I-landsproblem, men jag släpper bomben ändå – det är svårt att skriva tid och ta betalt på det sättet!

Visst, vi skriver ner allt vi gör i tidrapporten, i bästa fall jobbar vi koncentrerat med ett projekt i flera timmar i sträck, då är det enkelt att skriva sin tid. Det blir svårare när det flyter ihop, ett telefonsamtal, en kort fundering på en teknisk lösning, spårvagnsresan till arbetsplatsen som ägnas åt Spotify eller Wordfeud men enligt avtal kan debiteras. Tiden som snackas bort när alla på mötet skall stå i kaffekön en lång stund, hur gör man med den? Och lunchen som ägnas åt prat om jobb borde ibland vara debiterbar, många goda idéer kommer i sällskap med god mat och dryck. Inte så lätt alltså.

Ett annat sätt att ta betalt skulle vara välkommet.

Häromdan hade vi besök av en konsultkompis med egen verksamhet likt vår. Han satt i vår soffa på Synckontoret och sa att han hatar timdebiteringen. Han vill ta betalt för ett värde, inte för nedlagd tid i kalendern utan för det värde som kunden kan dra nytta av.

Precis. Vi tillför ett värde och vill gärna ta betalt för just det.

—–

Betalt efter kundvärde? Tanken svindlar. Återkommer när jag dokorerat färdigt på ämnet 🙂

—–