Att hyra ut sin kropp per timme

(hakar på en grej som fanns på Twitter i helgen, en diskussion om konsulters sätt att ta betalt)

—–

Vi på Sync är konsulter, konsulter i byggbranschen. Vi tar betalt per timme.

Det är en betalningsform som förmodligen kom till i den stund världens älsta yrke startade sin verksamhet. Där har man, vad jag förstår, till stor del gått över till fast pris på uppdragen. Vi ligger lite efter i konsultledet med andra ord. Byggkonsult – världens näst äldsta yrke?

Vi vill gärna jobba på fast pris, vi också.

Sannolikt hade våra kunder tyckt det var bra också, så varför inte? Jo, för att vi inte riktigt har koll på vad som skall utföras. Kan man inte bestämma omfattningen och förutsättningarna innan jobbet så går det ju inte att sätta ett pris på det. Då får man köra på löpande räkning. Timdebitering alltså.

Hörde jag någon hosta?  *host-lyxproblem!-host*?

Ja, det kanske går upp som ny etta på topplistan över I-landsproblem, men jag släpper bomben ändå – det är svårt att skriva tid och ta betalt på det sättet!

Visst, vi skriver ner allt vi gör i tidrapporten, i bästa fall jobbar vi koncentrerat med ett projekt i flera timmar i sträck, då är det enkelt att skriva sin tid. Det blir svårare när det flyter ihop, ett telefonsamtal, en kort fundering på en teknisk lösning, spårvagnsresan till arbetsplatsen som ägnas åt Spotify eller Wordfeud men enligt avtal kan debiteras. Tiden som snackas bort när alla på mötet skall stå i kaffekön en lång stund, hur gör man med den? Och lunchen som ägnas åt prat om jobb borde ibland vara debiterbar, många goda idéer kommer i sällskap med god mat och dryck. Inte så lätt alltså.

Ett annat sätt att ta betalt skulle vara välkommet.

Häromdan hade vi besök av en konsultkompis med egen verksamhet likt vår. Han satt i vår soffa på Synckontoret och sa att han hatar timdebiteringen. Han vill ta betalt för ett värde, inte för nedlagd tid i kalendern utan för det värde som kunden kan dra nytta av.

Precis. Vi tillför ett värde och vill gärna ta betalt för just det.

—–

Betalt efter kundvärde? Tanken svindlar. Återkommer när jag dokorerat färdigt på ämnet 🙂

—–

Annonser

3 reaktioner på ”Att hyra ut sin kropp per timme

  1. Partnering! Timdebiteringen sker på netto-kostnad, sen får man ett arvode i procent på hela entreprenadsumman, Ju bättre det har blivit för kunden ju högre arvode…

    • Yes, det är en variant. Dock att den är vansklig om den kopplas till en projektvinst eller något som du inte själv råder över. Att knyta den till entreprenadsumman är ju enkelt matematiskt men det kanske inte speglar beställarens nytta av projekteringen. Svårt.

  2. En arkitektbekant som berättade om några gamla kollegor som gjorde en deal med en byggare där de istället för att fakturera månadsvis fick en andel av försäljningssumman när bostäderna slutligen såldes.

    Blev ett väldigt bra konsultarvode i slutändan och byggaren tyckte det var bra att slippa ligga ute med dessa pengar initialt innan han själv fått in några pengar.

    Tror dock att det hela hjälptes av att arkitekterna, vad jag minns, hade gått i pension och satt hemma och ritade. Dvs hade inte några fasta månadskostnader egentligen.

    Blir svårare om man har fasta kostnader för personal och lokalhyror som ska betalas varje månad.

    Ett annat litet kontor ritade och sålde tillbyggnader till villor som sedan prefabricerades på fabrik. Även här tog man provision på försäljningspriset istället för att betala per timme och det gav bättre klirr i kassan.

    Till syvende och sist tror jag dock att timdebitering är det naturliga för en konsult, men det står inte skrivet i sten att det alltid måste vara så för den som är villig att ta lite risk eller axla säljarrollen.

    När det gäller själva projekten tror jag inte man ska överdriva hög vinst som starkt incitament att göra bra ifrån sig för den enskilde aktören. Tror mest det handlar om att få betalt för det jobb man lägger ned, och en bra arbetsmiljö där man får uppskattning när man anstränger sig det där lilla extra och inte bara får skit de gånger det blir fel. Där man känner att man får hjälp tillbaks när man lägger lite extra krut för att underlätta för de andra.

    Kort sagt en miljö där man slipper vakta slutringen jämt och ständigt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s