LOU – Det fattas en hundring

Jag vet inte riktigt hur man skall tänka.

Orsaken och upprinnelsen till den förhållandevis lilla skandalen om Mölndalsbostäder känns lite som när jag skall mäkla fred alternativt döma någon hemma till rumsarrest. Alltså när barnen ställer till jävelskap, någon gråter, någon annan är skamsen (ibland).

——

I Uppdrag Granskning så drog Janne J ner byxorna på Mölndalsbostäder. Redaktionen hade plöjt igenom rätt många fakturor på utförd byggservicejobb i november 2009. Man hittade några godbitar där.

I inslaget verkade det ju ganska uppenbart att timmarna på fakturorna var saltade. Jag gissar att verkligt utförd tid ligger någonstans mellan de boendes uppfattning om hur lång tid det tog och den slutligt fakturerade summan. Nedlagd tid är ofta mer än vad folk tror.

——

Men.

Om Göteborgs upphandlingsbolag har skrivit ett ramavtal med byggaren om att köpa byggarbeten för 260 kr/tim då är det lite skumt. Samma verklighet gäller för Husbyggen som för alla andra, timpriset ligger normalt en hundring högre. Minst.

Om Husbyggen skall kunna köpa en underentreprenör, t ex en mindre byggfirma, och inte gå back så skall den byggfirman fakturera 240 kr/tim. Det går inte, det fattar alla.

Om Husbyggen skall betala sin anställde en lön enligt kollektivavtal som facket tycker är ok, då hamnar de direkta kostnaderna inklusive sociala, försäkringar och intern administration högre än 260 kr/tim. Det vet alla, också

Skumt

——

Hemma hos oss är grannpojken normalt sett förövaren när det sker dumheter, mina egna barn spelar alltid rollen som offer ypperligt väl. Jag kan aldrig veta säkert men det borde rimligen vara så att även mina små gullegrisar ställer till sattyg ibland.

Grannpojken får representera byggaren i det här, skyldig till allt annat bevisats.

——

Det är inget att skoja om, det läcker iväg massor med skattepengar i hanteringen. Det är fel på systemet eller på hur systemet används. Det är klarlagt.

Men jag vet inte vem som gör mest fel – den som lämnar det låga priset eller den som köper det eller tjänstemannen som attesterar fakturorna.

——

Det är LOU-vecka här på Syncbloggen, läs mer. 🙂

LOU – Dags för nya grepp kanske?

Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande faktor.

——

Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.

Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i kommersiella projekt, så gör vi ändå oftast en traditionell upphandling med sedvanlig förfrågan/anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset. Tyvärr.

Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.

Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet. Det är väl där problemet ligger, att mäta rätt saker. I vårt fall med köksupphandlingen så visste vi att just kökens varumärke är viktig för en lägenhetsköpare i den högre prisnivån. Det var vår bedömning att projektet totalt sett blev bättre (=mer lönsamt) på det sättet vi gjorde.

Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist. Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.

——

Vi får också hoppas att inte någon framtida reporter står i Uppdrag Granskning och slaktar Micasas försök som en orättvis, dyr och misslyckad upphandling. Det behövs nya grepp :)