Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande faktor.
——
Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.
Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i kommersiella projekt, så gör vi ändå oftast en traditionell upphandling med sedvanlig förfrågan/anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset. Tyvärr.
Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.
Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet. Det är väl där problemet ligger, att mäta rätt saker. I vårt fall med köksupphandlingen så visste vi att just kökens varumärke är viktig för en lägenhetsköpare i den högre prisnivån. Det var vår bedömning att projektet totalt sett blev bättre (=mer lönsamt) på det sättet vi gjorde.
Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist. Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.
——
Sync Blog 
LOU eller LUF funkar faktiskt ganska bra. OM man vet vad man håller på med och kan använda sig av lagtexten på ett korrekt sätt.
Du har stor frihet att välja vilka parametrar du vill som ska utvärderas, mjuka som hårda. Risken du tar om du lägger för stor vikt vid de mjuka och betydligt mer svårvärderade parametrarna är att ditt upphandlingsbeslut bli överklagat. Där har vi ett stort problem. För oftast godkänns överklagan utan att egentligen ha en så god grund. Då riskerar en upphandling trots ett korrekt utvärdering och tilldelningsbeslut att bli stoppat och i värsta fall så försenat att man ställer in hela projektet (ex då man har miljödomar kopplat till projektet och där en försening får ödesdigra konsekvenser).
Det är inte så mycket fel på lagstiftningen, även om den naturligtvis inte på något vis är perfekt, som på de som både frågar och svarar men även konsulterna som ska hjälpa till vid en upphandling. Kanske är svagheten störst hos entreprenörerna som svarar. På frågan om de gått någon utbildning i LOU/LUF så blir svaret nästan alltid nej. Hur kan man förvänta sig klara av en rätt komplicerad uppgift utan att ha rätt utbildning eller erfarenhet?
Jag gillar de ändringar som kom nu senast. Klara besked. Inga godtyckliga gränser för direktupphandling eller upphandlingar över gränsvärdena. Dessutom är gränserna rejält tilltagna och för en gångs skull anpassade till verkligheten även om jag hade velat se dem ännu högre.
Jag tror det är så ganska ofta – lagtexter och regler fungerar utmärkt om man använder dem rätt och till det de är avsedda för.
BBR (Boverkets Byggregler) t ex funkar faktiskt ganska bra, det är inte i den boken byggskandaler som tunnputsfasader och annat dumt föds.
AB04/ABT06 skall gälla i sin helhet – så säger de jurister jag har lyssnat på. Det är när man försöker hitta på egna varianter av regelsystemet som det skiter sig.
LOU funkar väl så också – rätt använd blir det bra
——
Möjligen kan man trixa lite grann med Murphys lag, det skiter ju sig liksom ändå…
Mr M kan ju alltid ställa till det, oavsett vad lagen säger 🙂
Apropå fix och trix, senast idag tog jag emot ett anbud där man kände sig nödgad att klämma in ”För anbudet gäller reservation 2/71″… uppdateringar i AB till trots 🙂
Gammal entreprenörsregel – inget lämnar kontoret utan 2/71 🙂
Gammal är ordet… 🙂