För mig är det i teorin enkelt – delaktighet och ansvar. Om alla inblandade i ett byggprojekt förstår sin roll, om alla förstår att de påverkar och bidrar till det färdiga resultatet, så tror jag att byggprocessen blir bättre. Om alla påverkas, både positivt och negativt, av slutresultatet, av förnöjsamheten hos kundens kund, då är man också intresserad av hur det ser ut när kundens kund flyttar in och tar det man byggt i bruk.
Projektägaren måste ta ett större grepp om hela processen, inte göra en taskig rambeskrivning, handla upp till lägsta pris, pressa tidplanen och gömma sig bakom ABT06. Projektägaren skall synas på bygget, gubbarna skall veta vem han/hon är, det skall vara en människa, inte en organisation.
Alltför ofta så gör man en fragmentarisk insats i ett projekt, du vet inte vad du bygger, inte för vem du bygger, inte vad det skall bli. För att lyckas behöver vi ha en kärntrupp, en linje med människor som finns med från start till mål. En grupp hantverkare, konsulter och ekonomer som är med i startskedet, som sen bygger och som står på rad med mössan i hand den dagen kunden skall flytta in. Sen, för att uppnå upprepningseffekt, skall samma gäng köra nästa projekt, och nästa, osv…
Koppla projektets ekonomiska resultat till gruppens gemensamma förtjänst, skapa ett långsiktigt förhållande, var noga med att alla förstår vaddet handlar om – pengar. Men så det måste det vara kul också, glöm inte det!
(Jag tror faktiskt jag just beskrivit ett gammalt hederligt byggmästarföretag, som rår om sina trotjänare och bygger hus till sig själv! Så mycket för det nytänkandet!)
Sync Blog 
Gammalt HEDERLIGT nytänk!
Sen vill jag dock påpeka att en projektägare (om du menar byggherre) bara kan handla upp till de priser som byggarna OFFERERAR. Är dessa för låga så går det som det går. Vems ansvar är det att offeraera rimliga priser baserat på förfrågan? Om förfrågningsunderlagen är knapphändiga skulle jag själv ha garderat mig för eventuella merkostnader i anbudet – det torde väl vara mitt ansvar både mot beställaren, mot mig själv och mina samarbetspartners eller anställda? Lpande räkning är det enda som jag kan ansvara för om förfrågningsunderlaget inte är klakylerbart!
Problemet är då kanske att det alltid finns nå´n (eller flera?) oseriösa anbudsgivare som genom sin kompetens SER bristerna i underlaget, skiter i dessa och lämnar in ett orimligt lågt anbud, bygger till sämsta kvalitet och/eller skickar extra-räkningar sen. Om dessa anbudsgivare får jobbet kanske det beror på beställarens okunskap – eller kortsiktghet – eller både och? Och/eller på LOU???
Frågan är hur många av de sedvanliga kvalitets – och kostnadsproblemen i byggprojekt hade uppdragstagarna (konsulterna och entreprenörerna) själv kunnat undvika genom att INTE prostituera sig eller räkna anbud med rävar bakom öronen… Det är ju trots allt uppdragstagarna som vet vad uppdraget innebär i prarktiken. Hade beställaren haft samma kompetens hade han/hon ju inte behövt handla upp extern hjälp.
Jag håller dock med dig om allt du skriver, om allas vårt ansvar för våra respektive bitar i ett projekt. Detta är viktigt att poängtera. Vi är inga offer – det är inte beställarna heller! Genom att öppet kommunicera om alla förutsättningar från början till slut, att förankra ekonomin i projektet bland de medverkande samt hos beställaren!
Jag har dock ofta reagerat på hur dåliga vi som INTE är beställare är på att sätta oss in i beställarens förutsättningar, förstå att denne är en kund som kan förväntas ha förhållandevis begränsad kompetens och erfarenhet inom våra arbetsområden. Min åsikt är att den som säljer något och som har kunskaper om det han/hon säljer också bör ta största ansvaret för kommunikationen – moraliskt. LOU är klart en begränsande faktor om beställarna inte har tillräcklig kompetens att utforma förfrågningsunderlagen och sedan värdera anbuden. Å andra sidan kan det ibland finnas sätt att kringgå LOU om underlagen är dåliga… vinna på lägsta anbud och ta betalt för tilllkommande arbeten enligt offererad prislista- men även detta måste ske i samförstånd med beställaren (anser jag) – en öppen dialog från början!
Jag slipar på några inlägg om AB04/ABT06, men i princip är det ju så att hela avtalsstrukturen reglerar två motståndare. Om man läser ingressen i ABK96 så står där något riktigt bra om ömsesidigt förtroende, men det verkar bara gälla för oss konsulter…
Entreprenören har rätt och skyldighet att räkna lågt, han skall inte lägga in eget tyckande eller värdering. Han skall, å andra sidan, upplysa om de brister han ser. Det finns mycket bra i de böckerna om man använder det rätt.
Jag tycker att det vilar tungt på beställarna att göra bra förfrågningsunderlag, men ännu tyngre på att alla övriga i projekten, man måste inse att det är slutkunden som matar in pengar i vårt ekosystem. Om inte alla led i näringskedjan överlever och förökar sig så funkar inte systemet.
Jag kunde inta ha sagt det bättre själv.
Samarbete för att nå ett bättre resultat, ack du vackra tanke.