”Är det inte det det här bygget handlar om – La Familia?”

Scenen var en byggarbetsplats i ett gammalt hus med kulturhistoria och atmosfär inbyggt i väggarna. Vi skulle bygga bostadsrätter de luxe, och hade dragit ihop en osannolik samling karaktärer, entreprenörer och konstnärer till bygget. Arbetsledningen satt i möte på tisdagskvällen, beställaren var med. Rundvandring och notering av återstående aktiviteter var avklarad. Oro för tidspressen, frustration för att målaren inte kunde måla, för mycket folk på bygget, ständiga överraskningar (=dålig planering?) var temat för kvällen.
(Big fucking surprice)

Då sitter vi, 4-5 män i 30-50årsåldern, och pratar om blöjbyten och relationer, matlagning och resor, människor och roliga händelser. Vi känner varandra väl och är riktigt goda vänner, vi vet hur det är ställt hemma hos var och en. Vi ömmar för kollegan som enligt egen utsago är utsatt för svårartad PMS, men konstaterar att det sannolikt finns andra orsaker än hennes hormoner som gör att han får skäll emellanåt;)

Efter en stund skruvar jag på mig, som ansvarig känner jag att vi behöver koncentrera oss på annat. Jag säger att nu har vi snackat bort en och en halv timme på familjeterapi och skvaller.

Då säger vår kloke beställare: – ”Är det inte det det här bygget handlar om – La Familia?”

Det löste ju inga som helst problem, men kändes ändå lite bättre. Just då i alla fall.

Dagens outfit – viktigare än entreprenadjuridik?

Igår satt jag med en jurist i tre timmar och tragglade igenom entreprenadavtal, AF-del och upplåtelseavtal för ett litet bostadsprojekt. Sista touchen, liksom. Vi byter ut ett ord eller en fras, lägger in kommatecken och petar rent allmänt. Jag är ganska dyr per timme och juristen kostar säkert det dubbla ändå, så det är verkligen riktiga vuxengrejor det här. Då ringer telefonen.

Jag svarar egentligen inte om jag sitter i möte, men om det ringer hemifrån så gör jag undantag. Man blir ju liksom lite nyfiken på vilken dag huset skall brinna ner eller på annat sätt förintas. Sen kan det ju faktiskt vara något viktigt eller allvarligt också. Det var dottern, 7 år, som var i andra änden.

Jag viskade: – Jag sitter i möte, är det viktigt? (Så som vuxna gör)

Hon sa: – Ja det är det. Pappa vet du, jag har fått nya stövlar och nya skor!

Tråk-pappan svarar: – Jaha, men du kan vi ta det sen?Dagens bästa outfit


Nej, hon fortsätter: – Stövlarna är lila med snören, och två par innerskor och jympadojor som är jättefräcka. Å pappa vet du, stövlarna är jättefina!

När jag la på skrattade entreprenadjuristen och jag gott åt samtalet och var överrens om att detta faktiskt var viktigt, trots allt

Som motvilligt fåfäng bloggare så kollar jag statistiken 20 gånger om dagen och ibland har det poppat in någon och räknaren byter till tvåsiffrigt. Tjohoo. Jag ligger nog bara 100 000 dagliga besökare efter de stora modebloggarna. Så jag har ju verkligen övervägt tanken att lägga ut dagens outfit, men skjorta och jeans blir liksom ganska löjligt. Nu fick jag äntligen chansen tack vare en tokig sjuåring.

Dagens coola outfit

Sjuåringen som glatt utropade: – JA, det regnar idag! när hon kom upp i morse. Hon skulle på utflykt i skogen och de nya stövlarna som en smäck. Så nu är väskan laddad med pannkakor, varm choklad, frukt och smörgås, och om hon haft en mobiltelefon så hon garanterat struntat i att svara i den under utflykten, för nu är det viktigt på riktigt. Inte som pappas entreprenadjuridik. Kanske till och med viktigare än bloggstatistik?


Arslet ur vagnen

Som jag ser det är det klart att vi skall bygga lågenergihus, nollenergihus, passivhus, miljötänkwhatever hädanefter. På nybyggen så blir det enda rimliga standarden, det är snart vardag. Ingen säger emot, och NCC har till och med lovat försöka sänka byggkostnaderna (!) så alla förutsättningar finns.

Men nybyggnationer av bostäder var ca 1 % av det totala beståndet, åtminstone för den stora kraschen (Minns ni Hösten 2008? Ojojoj!). Nu när de flådiga mäklarna har slagit igen (lappen på dörren säger: ”Åter 2011”) och alla bostadsbyggare skall sysselsättas i infrastrukturprojekt (köra grävmaskin:), så kan det vara läge att fundera på att starta de där åtgärderna som alla vet behövs. Miljonprogrammet behöver en uppfräschning, en bedömning jag läst är att det kan kosta en sisådär 300 miljarder. Som hittat! Sync tror iofs att det kostar 500 miljarder, lite strul blir det ju alltid.

Startar planprocess och planering nu och utförs den vanliga frenesin (OBS OBS – ironi!), så är det igång lagom med byggstart till nästa konjunkturuppgång, 2011 sådär. Känn ingen stress beslutsfattare, nej det här måste naturligtvis funderas igenom, klimathotet är ju nästan helt nytt dessutom, och inte helt utrett ännu.

Så om vi skall rädda Planeten Jorden, så rekommenderas:
”Arslet ur vagnen”
Producerat:   Regeringen
Regi:             Boverket
Starring:      100 000 byggjobbare som annars skall leva på A-kassa och svartjobb