MVM är på väg att ta över helt?

Ja, jag tillhör ju MVM (medelålders vita män), vi är en rätt stor klubb.

Tydligen är vi på väg uppåt i byggbranschen, åtminstone enligt Byggnadsarbetaren.

Gubbindex

Det hjälper tydligen inte att lagstiftningen talar om biologisk mångfald.

Suck.

Annonser

God fortsättning 2013

Jullovet är slut. Tyvärr barn, dag att gå till skolan.

Skolan som tagit för vana att ha studiedag första dagen och alltså börja med att ha stängt. Där ligger vi lite efter i byggbranschen, gubbarna på byggena har inga (eller väldigt få) studiedagar.

Jag är ju konsult så det är ingen som märker skillnad på om jag tar studiedag eller leker kontor eller vad jag gör. Nästan. Så idag skall jag rensa i Inkorgen, avsluta saker som inte hanns med innan jul och ringa runt och kolla framtiden. 2012 kommer inte glömmas bort i första taget, inte bara positivt tyvärr.

Framtiden är ju ändå roligast, normalt sett. Nu finns det ju lite väl många olyckskorpar som kraxar högt och visst är det darrigt på sina håll, men jag hoppas för egen del att det blir full fart i några nya projekt ganska snart. En verkstadsbyggnad med udda tekniklösningar, en råvind på exklusiv adress som skall bli riktigt coola lägenheter, en kåk i hippsterkvarteren som skall byggas om till 15 bostadsrätter, några KA-uppdrag och annat smått.

Det och en uppsträckning på kosthållningen. Den kollega jag jobbat med under hösten har en diet av Hönökaka och falukorv, varvat med ostmackor med sprutmarmelad av tveksam kvalitet. Hans ämnesomsättning kan tydligen hantera det. Min kropp är annorlunda.

2013-01-07 05.45.38

Ägg, sallad, frukt. Det skall nog bli bra ändå.

– – – – –

Just idag var det ingen som dog

En ganska bra dag idag alltså.

Igår morse hörde jag ett inslag på bilradion om olyckorna på byggena och hur man nu ”tagit första steget” mot en bättre arbetsmiljö. Det handlade om att Skanska certifierat sig för arbetsmiljö, så någon på pressavdelningen där måste lyckats med sina utskick. Thomas Emanuelsson på Byggtolvan fick kommentera och var naturligtvis positiv, han och alla andra vill inte att det skall dö 12 människor det här året, så som det gjorde i byggbranschen 2011. Det är bra, så långt. Nu är det dagliga arbetsmiljöarbetet i och för sig ett evigt tjat om enklare saker som städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar.

Att det skulle vara det ”första steget” är förmodligen en journalists olyckliga ordval, det har tagits både jättekliv och myrsteg som gjort mer nytta, tror jag. En certifiering är ett slags kvitto på att man har ett system. Det finns tyvärr mängder med exempel på system av olika slag som inte är värda mer är det tjocka, blanka pappret med guldram som det dyra diplomet är utskrivet på.

Jag är övertygad om att Skanska satsar stort på säkerhetstänkandet, man hade en ju bland annat ambitiös Safety Week i höstas. Alla arbetsplatser hade genomgångar och fokuserade på säkerheten, informationskampanjen internt lär ha varit massiv. Men när arbetsledaren på Skanskabygget intill oss måndagen efter ändå åkte med på hjullastarens nedersta fotsteg så hade knappast den föregående veckans säkerhetstänk satt sina spår. Då var allt som vanligt.

Skanska är i gott sällskap här. Jag har en god vän som jobbar enbart med arbetsmiljön på en av de andra byggjättarna, NCC. Han säger samma sak – det är attityder som är problemet. Vi har regler, hjälpmedel och kunskap. Men om vi inte använder det så är det spel för gallerierna.

– – – – –

Idag låg det en kran omkullvält på Lindholmen. Jag skulle på möte hos en byggfirma som sitter i grannhuset. Olyckan måste skett en kort stund innan jag kom dit. Bilden överst är tagen vid en entré där det rör sig mängder med folk.

Kranen hade vält från Skanskas hotellbygge, landat på en låg byggnad med ett konferansrum, kroken slog igen skärmtaket vid entrén. Ingen skadad. Från vad jag såg hade kranen gett med sig nära chassit, jag kunde inte se om det var en brusten vajer eller vad som fallerat. Det kan knappast varit för mycket last i kroken, det låg inga mängder vid skärmtaket. Kranen hade pajat, helt enkelt.

– – – – –

Det måste kännas motigt att jobba med arbetsmiljö på Skanska idag. Ganska orättvist så får de vara med i TV och tidningar idag också, fast då under tråkiga omständigheter. Bilden av den farliga byggbranschen späs på. Och kranen ägs ju faktiskt av företaget Kranexpressen , sannolikt är den besiktigad på rätt sätt. En kran som pajat på ett märkligt och oväntat sätt. Arbetsmiljöarbetet på det bygget kan ju ironiskt nog samtidigt vara av absolut världsklass.

Tur ändå att kranen hamnade där hamnade och att ingen stod under det där skärmtaket. Hade den svängt 45 grader åt vänster så hade det kunnat bli en hyfsad katastrof i kontorshuset intill där arkitekten fått fria händer och bjälklaget på några våningar kragar ut betänkligt. Hade den svängt 45 grader åt höger hade den landat på AF Byggs arbetsplats intill, fullt med byggubbar där då. Hade kranen svängt 90 grader höger och fallit utmed Skanskabyggets fasad hade den sopat med sig en eller ett par bygghissar och ett okänt antal människoliv i en fasansfull olycka. Hemska tanke.

– – – – – –

Man får skilja på äpplen och apelsiner. Vi kommer aldrig helt att kunna undvika den här typen av olyckor. Däremot finns det ingen anledning till att slarva med städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar. Det kan vi påverka.

– – – – – –

GP om olyckan.

Mer död i byggbranschen

Det fladdrar förbi i radnotiser i tidningarna. Man noterar knappt när man bläddrar förbi. En död i knivslagsmål vid Frölunda Torg – jaha? Och?

I tisdags så kom det närmare när några av killarna på UE-mötet berättade att det fanns poliser i massor brar ett par kvarter ifrån vårt bygge. En kille låg på marken, blödande. En annan eftersöktes. Det var fullt med förvirrade byggjobbare, dessutom. Spännande skvaller.

Idag fick vi veta att det var två anställda på en markfirma som drabbat samman. Den ene tappade sans och balans – han stack kniven i sin arbetskamrat. Kamraten dog på sjukhuset.

—–

När det kommer så nära blir det på riktigt. Nära på det sättet att det hände ett par hundra meter bort. Nära på det sättet att det är en firma vi känner lite grann. Nära för att de är byggare i den lilla staden Göteborg.

Sorgligt. Sorgligt för offrets anhöriga och jobbarkompisar. Sorgligt för han som höll i kniven och för hans familj.

Tungt för cheferna, jag känner med dem. Hur hanterar man sånt? Mord.

—–

(mer om arbetsplatsolyckor och död här på Sync Blog)

Acceptans för nollvision

Jag startade veckan med en plan på att lufta funderingar kring ackordslöner. Det gick så där, det kantrade över till ett mer tungt ämne – arbetsplatsolyckor.

Läste i våras om någon som inte accepterar dödsolyckorna. Andra vill införa en nollvision. Inga olyckor. Det är ju bra. Men samtidigt har lite svårt för resonemanget. Alltså jag har nollvision för arbetsplatsolyckor, tro inget annat. Jag kan utöka det till att  jag har nollvision mot trafikolyckor, hungersnöd och svält plus dåliga diktatorer. Tyvärr har jag och min cyniska klon ganska svårt för nollvisioner.

Kan man alls ha en nollvision när det finns risker?

Det ligger på något sätt i sakens natur att risken för olyckor är större i byggbranschen. Ta till exempel den man som körde en borrigg (tung som en medelstor grävmaskin) i Stockhom, av någon anledning välte den över honom och han klämdes ihjäl. Det tyngsta maskinerna en lärare kommer i kontakt med är väl kopieringsmaskin eller möjligen en kaffeautomat (om det är en friskola).

Det fallet som togs upp Expressen häromdan, det när ett preabtrapphus rasade och Chrisse, 26 år, dog är ett annat exempel. Få yrkesgrupper utsätts för den faran att hamna underst i en hög med betongblock. Journalister togs ju också upp som exempel i Expressens jämförelse. Man menar att det hade blivit stor uppståndelse om det skett abetsmiljörelaterade dödsolyckor på tidningsredaktioner runt om i Sverige. Oräknat de murvlar som söker sig till krisskådeplatser och katastrofområden så är nog arbetsmiljöproblemen begränsade till överdosering av Twitter och helt vanliga utbränningssymptom. Tror jag.

Så det handlar om att se riskerna. Och riskhantering.

Riskhanteringen skall vi sköta i vår Bas-P (byggarbetsmiljösamordning i projektering) och vår Bas-U (byggarbetsmiljösamordning i utförandet). Verktygen vi använder är kontrollplaner, arbetsmiljöplan och skyddsronder. Verktygen vårdas och utvecklas i ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi försöker hitta risker och hitta sätt att eliminera dem. Vi lyckas inte allt.

Tyvärr räcker inte det.

Ta olyckan i Göteborgs Hamn nyligen, där en odetonerad sprängladdning plötsligt fick liv och svårt skadade en person och riskerade livet på många fler. Om man inte ”accepterar” en sån olycka så är väl följden att man inte kan spränga något mer? Nånsin. Vi får helt enkelt sluta stoppa ner dynamit i borrade hål. Vi får knäcka berget på ett annat mer riskfritt sätt. Notera gärna att så kallade dolor tydligen inte är helt ovanliga, det händer alltså ibland men då går det oftast bra, typ.

Man kan fortsätt rada upp typ av olyckor. Fall från hög höjd, ras där människor blir klämda, olyckor med tunga maskiner, sprängningar som går fel, olyckor i trafiken vid vägbyggen. Så länge vi utför sådant som kan gå fel så kommer något ibland att gå fel. Murphys lag gäller – för eller senare. Cyniskt?

Om man i stället formulerar det – Jag accepterar inte att någon utför ett arbete där det på något sätt finns risk för en olycka med dödlig utgång – funkar det?

Nähe, inte det. Och vi måste fortsätta med byggverksamheten i Sverige? Det vi kan göra då är att fortsätta att försöka bli bättre. Bra förslag mottages tacksamt.

—–

Jag är inte helt sällan förvånad att det egentligen inte händer mer elände på byggena än vad det faktiskt gör. Alldeles nyligen var jag inblandad i slutfinishen på ett bygge där det blev enormt personalintensivt. Det var fler parallella aktiviteter än vad som var vettigt, men slutdatum närmade sig och ansträngningen blev tuffare allteftersom. Efter bygget var klart så fick vi klapp på axeln och beröm för att det faktiskt blev klart i tid. Kommentaren följdes dessutom av ”…och utan att det hände några olyckor!
Det var helt klart inte frukten av ett väl utfört arbetsmiljöarbete, snarare tur och bra gubbar på plats.

Jag tror att den största orsaken till att inte varje dag slutar i kaos och tragedi är att det finns en rejäl dos sunt förnuft på våra byggarbetsplatser. Det är ingen tröst för de anhöriga till de förolyckade, jag vet.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

Arbetsmiljöverket behövs

Fundering med tanke på de arbetsplatsolyckor som uppmärksammats på sista tiden och mitt bloggande i skuggorna utav dessa.

—–

Jag har jobbat på byggen sen 1989. Först som arbetsledare, sen som platschef, en kort tid som hantverkare och numera som projektledare. En del har förändrats, annat är som det var då för 22 kg sen.

På byggen får vi ibland besök av en representant för Arbetsmiljöverket, AV. Antingen kan det skett en anmälan om dumheter eller så hade råkade det bara bli just ditt bygge. För länge sen hette detinte AV utan Yrkesinspektionen men fungerade väl ändå ungefär likadant. Besöket brukar i regel ske i positiv anda och med en vänlig ton från bägge parter. I mitt fall oftast även med ett inslag av nyvaken och genant medvetenhet om brister som jag blundat för.

Besöken brukar i regel resultera i ett inspektionsmeddelande som kommer dels till entreprenören, dels till byggherren. Jag minns inte exakt formuleringen men det brukar vara ett punkter som skall åtgärdas och att man, om man inte fixar till detta, riskerar böter eller möjligtvis får skaka galler ett tag framöver. Det är sällan någon större tvekan om att detta fixas till, och faktiskt tror jag att man inte gärna upprepar just det felet.

Om det är så att AV fått kraftigt minskade anslag och inte har resurser att göra dessa besök så är väl resultatet ganska solklart.

Någon gång har jag bett att få träffa AV innan vi kört igång ett projekt. Senast 2006 inför ett lite komplicerat projekt. Det var inte självklart att få till det mötet, den typen av förebyggande möten fanns inte med i deras budget då. Knappast heller nu. Sen dess har ju vi konsulter börjat sälja tjänsten Bas-P (byggarbetsmiljösamordning) men ärligt talat är det en ganska uddlös historia.

Nu har ju borgarna tillfälligt bromsat sin iver att sänka min skatt, det har de ju varit ganska lyckosamma med annars. Möjligen hänger detta ihop med indragna besök från AV. Härmed meddelar jag Anders Borg och Fredde att jag accepterar en skattehöjning om pengarna används på ett bra sätt, t ex av AV.

—–

En arbetsmiljöingenjör jag känner sa över en lunch i förra veckan att han har det lättare att få platschefer att sköta arbetsmiljöarbetet än vad man har att få dem att följa kvalitetssytemet. Risken att bli personligt ansvarig och få dagsböter funkar som hot där.

Det är nya regler på gång efter Statens offentliga utredning ”En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner”, SOU 2011:57. Om jag tolkar det rätt så styr man över från möjligheterna att straffa personer till att använda viten och sanktionsavgifter. Det skall svida i plånboken alltså. Att AV skall kunna hota med tyngre viten mot byggarna och byggherrarna kommer sannolikt speeda upp åtgärderna en hel del, en miljon är mycket pengar. Dock att det är nästan två år tills det kan bli verklighet.

Men då krävs naturligtvis att AV har pengar nog att besöka de arbetsplatser där de nya reglerna skall användas.

Här skulle till exempel AV kunna skriva ett föreläggande om att en traktorgrävare inte får användas som solskydd på rasterna. En fet sanktionsavgift borde få byggarchefen att köpa ett parasoll till gubbarna istället. Kanske.

—–

(En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57)

Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)