Skojigt att Sync Blog får Byggtjänst att förlänga kaffepauserna för att disktuera lite. Min nya favoritbloggare Lennart Wågstöm finns på Byggtjänst, han hade ett inlägg om projekteringsledning. Det är förmodligen den mest kvalitetskritiska och kostnadsstyrande rollen överhuvudtaget. Det är i den fasen beställaren har maximal kostnadspåverkan, och det är i den fasen det riktigt dyra felen görs. Tuff skit alltså. Läs gärna vad Lennart säger om det.
Jag kör min kommentar till det nedan, i sann miljömedveten återvinningsanda.
Jag tror det är en pedagogisk fråga till stor del. Man måste börja med att informera projektören om projektet. Då tänker jag inte på det vanliga tjafset om databaser, dokumenthanteringsrutiner, bla, bla, bla (sånt skall funka bara).
Nej, den som ritar och projekterar måste veta vad det skall bli, man måste veta vad det är för entreprenadform, man måste veta hur ritning skall användas – Är det en konkurrensupphandling eller skall du bara på bästa sätt beskriva en funktion? Den som ritar måste veta vem som skall använda ritningen, till vad den skall användas och hur den används.
Ett exempel – jag var biträdande projekteringsledare för ett stort ombyggnadsprojekt. Gammalt hus som skulle fyllas med modern teknik, nya stammar, badrum, rubbet. VVS-projektören hade en yngre ambitiös tjej som satt vid datorn och ritade rör och ventilation. Vi hade på A-ritningen markerat var schakterna fans, och hon satt och flyttade runt sina rör på den begränsade ytan, orolig att det ont om plats. Hon la en hel del tid på att få rören i snygg ordning, på ritning alltså. Jag försökte förklara att det där måttet som finns på hennes digitala ritning – det kommer inte stämma. Lagen om alltings otrevlighet (gäller vid ROT-jobb) säger nämligen att digitala mått inte stämmer med hundraförtio år gamla hus. Vad värre är – verkligheten kommer alltid överst i rangordningen (vad vi än skriver i vår AF-del). Livet är hårt.
Jag tror att projekteringsledaren måste teknisk och ekonomiskt överdjävlig. Hon (det kan vara en han också) måste dessutom vara en klockren ledare och organisatör. På toppen av det skall projekteringsledaren vara en lysande kommunikatör som är omtänksam, tuff och tålmodig intill döden.
Den som har de egenskaperna borde ha högsta timpengen;)
Varför kan inte projektörerna själva ta ansvar och ställa de frågor som krävs för att de skall ha nödvändig information om projektet och dess förutsättningar? När skall uppdragstagarna öppna käften? Och själva ta del av ansvaret för kommunikationen?
Jag håller med om att en överdjävlig projekteringsledare är bra att ha, men varför skall inte ALLA sträva efter att vara överdjävliga på det de gör??? Varför skall beställaren (eller dennes representant) kunna jobbet bättre än uppdragstagaren – bara för att kunna ställa lämna ”rätt” information?? Varför då inte göra hela jobbet själv – om man nu ändå måste ha samma kompetens som de man anlitar???
När skall alla uppdragstagare i branschen VÅGA öppna käften??? För att ta del i ansvaret för kommunikationen i allmänhet samt för den egna yrkesskickligheten – i synnerhet!
För inte så länge sen kunde man läsa på http://www.byggblasket.se om konstruktören som tyckte att hans roll blev alltmer suddig.
Vi köper våra konsulter till lägsta pris, vi delar upp uppdragen i mindre bitar med konstruktionsansvar på små delar och separata funktioner. Ibland utan helhetsperspektiv och Sync-ning. Då kan vi inte lasta den enskillde konsulten för att han/hon inte ser det stora sammanhanget.
Det borde ligga i allas intresse men det måste vara beställarens ansvar att information och inspiration kommer ut till de berörda. (Det är för övrigt en punkt i nya rapporten från Chalmers-kompisarna)
En sak till – det är inte alla förunnat att få skrika, gapa och vara besvärlig och sen få beröm för det – det är bara några få av oss som går hem med sånt…