Privatkunder = 5 % går bort

Kommentarerna i föregående inlägg påminde mig om en grej vi pratade om över fikabord en gång. Vi var ett gäng småbyggare, projektledare och lite-av-varje-gubbar. En god vän berättade då en av många tänkvärda anekdoter från hans liv byggbranschen. En av dem är om kunderna du inte borde haft.

Han ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han hade innan dess skaffat en gedigen erfarenhet av att bygga själv som snickare och sen också att sälja hus som anställd på olika husföretag. Han kan med viss tyngd säga att 5 % av kunderna du säljer till eller bygger för är idioter. En annan kategori han har deckat in är de par där skilsmässan lurar runt hörnet och som skall reparera förhållandet med husköp och ny bäbis. Han har inget procenttal på den gruppen, men det är tyvärr ett betydande antal, dem skall man också försöka undvika. Att köpa eller bygga hus är inte alltid så bra familjeterapi, det kan vara en jobbig resa i flera år.

Jaha, 5 % är idioter alltså. Eller, nej kanske inte ändå. Om man använder principen att det inte är ens fel när två träter så sätter jag nu en korrektionsfaktor på 0,6. Två av de fem idioterna kanske bara är missförstådda och det kunde löst sig med bättre kommunikation. Kanske. Å andra sidan så kan ju kund nr sex och nr sju ha balanserat på gränsen till anständigheten också men fått tillräckligt dyra eftergifter för att stanna strax innan tingsrättsförhandlingen. Skit samma. Tre kunder av hundra innebär problem, problem som kostar pengar, skapar olust hos bägge parter. Problem som inte borde finnas.

Jag har inte lösningen på problemet. Det borde finnas ett filter men att urskilja de tre kunder du inte vill ha är omöjligt, det står inte skrivet i pannan på dem. Möjligheten finns ju dessutom att det faktiskt är du själv som entreprenör som påverkar deras sätt att agera. Kanske skall man börja varje jobb med en rejäl kaffepaus, nybakta bullar och gott om tid att gå igenom vad som skall göras, varför det skall göras och vad kundens förväntningar egentligen är. Sen skall yrkesmannen tala klokt och vist, han skall förklara vad det kommer att kosta, hur lång tid det kommer att ta och varför det är olämpligt att bygga på det korkade vis som kunden vill. Sen pratar man om det så länge att man förstår varandra. Lyckas man så vet nu entreprenören vad han säljer och kunden vad han köper. Vackra tanke.

Men som sagt – det händer ibland att entreprenören och kunden inte är överens. Ofta slutar det med att entreprenören slutar att svara i telefon och avslutar aldrig jobbet. Inte helt sällan skiter han dessutom i att skicka slutfaktura till idioten för det borde väl få tyst på den djäveln om man behåller den hållhaken. Kunden i sin tur får bekräftat för sig att byggentreprenörer är svin som aldrig gör klart, inte gör nånting nått vidare bra heller och aldrig i helvete att den jävla idioten skall få några mer pengar av mig i alla fall, skickar han en faktura till så skall jag torka mig i röven med den, så det så.

Så man ber varandra mer eller mindre omsorgsfullt att dra åt helvete, bägge förlorar pengar och blir sen på dåligt humör varje gång detta kommer på tal för all framtid. Det är inte bra för någon.