Kommentarerna i föregående inlägg påminde mig om en grej vi pratade om över fikabord en gång. Vi var ett gäng småbyggare, projektledare och lite-av-varje-gubbar. En god vän berättade då en av många tänkvärda anekdoter från hans liv byggbranschen. En av dem är om kunderna du inte borde haft.
Han ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han hade innan dess skaffat en gedigen erfarenhet av att bygga själv som snickare och sen också att sälja hus som anställd på olika husföretag. Han kan med viss tyngd säga att 5 % av kunderna du säljer till eller bygger för är idioter. En annan kategori han har deckat in är de par där skilsmässan lurar runt hörnet och som skall reparera förhållandet med husköp och ny bäbis. Han har inget procenttal på den gruppen, men det är tyvärr ett betydande antal, dem skall man också försöka undvika. Att köpa eller bygga hus är inte alltid så bra familjeterapi, det kan vara en jobbig resa i flera år.
Jaha, 5 % är idioter alltså. Eller, nej kanske inte ändå. Om man använder principen att det inte är ens fel när två träter så sätter jag nu en korrektionsfaktor på 0,6. Två av de fem idioterna kanske bara är missförstådda och det kunde löst sig med bättre kommunikation. Kanske. Å andra sidan så kan ju kund nr sex och nr sju ha balanserat på gränsen till anständigheten också men fått tillräckligt dyra eftergifter för att stanna strax innan tingsrättsförhandlingen. Skit samma. Tre kunder av hundra innebär problem, problem som kostar pengar, skapar olust hos bägge parter. Problem som inte borde finnas.
Jag har inte lösningen på problemet. Det borde finnas ett filter men att urskilja de tre kunder du inte vill ha är omöjligt, det står inte skrivet i pannan på dem. Möjligheten finns ju dessutom att det faktiskt är du själv som entreprenör som påverkar deras sätt att agera. Kanske skall man börja varje jobb med en rejäl kaffepaus, nybakta bullar och gott om tid att gå igenom vad som skall göras, varför det skall göras och vad kundens förväntningar egentligen är. Sen skall yrkesmannen tala klokt och vist, han skall förklara vad det kommer att kosta, hur lång tid det kommer att ta och varför det är olämpligt att bygga på det korkade vis som kunden vill. Sen pratar man om det så länge att man förstår varandra. Lyckas man så vet nu entreprenören vad han säljer och kunden vad han köper. Vackra tanke.
Men som sagt – det händer ibland att entreprenören och kunden inte är överens. Ofta slutar det med att entreprenören slutar att svara i telefon och avslutar aldrig jobbet. Inte helt sällan skiter han dessutom i att skicka slutfaktura till idioten för det borde väl få tyst på den djäveln om man behåller den hållhaken. Kunden i sin tur får bekräftat för sig att byggentreprenörer är svin som aldrig gör klart, inte gör nånting nått vidare bra heller och aldrig i helvete att den jävla idioten skall få några mer pengar av mig i alla fall, skickar han en faktura till så skall jag torka mig i röven med den, så det så.
Så man ber varandra mer eller mindre omsorgsfullt att dra åt helvete, bägge förlorar pengar och blir sen på dåligt humör varje gång detta kommer på tal för all framtid. Det är inte bra för någon.
Sync Blog 
Klart det är mycket mer nerv i en affär där ena parten köper något som ska föreställa familjens trygghet. Ett hem. Konstigt vore det väl annars?
Det handlar om respekt. Att kalla 5% av privatkunderna för idioter är väl lite magstarkt. Vem är det som ska skriva idiot i pannan på den andra egentligen? Entreprenören eller kunden? Som sagt, det krävs två för att dansa.
Däremot så håller jag med om att omständigheter kan vara bättre och ibland kanske direkt olämpliga. Vid de där tillfällena där omständigheterna är olämpliga ska man nog låta bli att fatta några livsavgörande beslut. Att bygga ett hem är nog ett av dem. Men vem klarar att gå klok genom hela livet?
Det händer hela tiden att man inte är helt överens. I alla fall i min omgivning. Då får man se till att vara så flexibel och inkännande att det är väl en skyldighet att veta när man ska trycka på och kräva ”sin” rätt och när man måste ge efter och visa välvilja.
Jag tänker så här. Om man har inställningen att just privatkunder är en potentiell källa till idioti så ska man nog hålla sig ifrån den gruppen. För bådas skull.
@Victoria
Nej, jag vill inte procentuellt idiotförklara vare sig privatkunder eller andra folkslag. Det är i princip alltid en misslyckad kommunikation som är det egentliga problemet, tror jag. Men min gode vän i exemplet är ju subjektiv i detta, han tycker att han själv har rätt (normalt sett). Poängen är att det finns 5 % kunder som du borde ha sagt nej till, men det vet du inte förrän i efterhand. Då är skadan redan skedd, kunden är olycklig och byggaren förbannad (och vice versa).
Just när det gäller privatkunder och nya villor är det dessutom, som du säger, enormt stort privatekonomiskt och känslomässigt för kunden, men det kan vara ett av hundra hus om året för byggaren.
Vad gäller idiotförklaringar i övrigt undviker jag det, jag nöjer mig med enstaka undantag.
Idiotförklaringen av oss byggare är för övrigt procentuellt mycket högre (>97%?) om du läser kommentarerna från Berra:)
Du är klok du 😉
Vad det gäller Berra och hans klagosång så har jag inte följt den diskussionen men nu känns det som om jag kanske borde det. Det kanske till och med är läge för att poppa lite popcorn…
Någon som verkar ha en känsla för kunden är Emelie på />Nya Snickbloggen.
Det är nästan så att jag önskar att jag kunde få anlita henne själv… jag har ett högt efterlängtat garderobsprojekt som jag inte mäktar med själv.
Jo, hon verkar sympatisk. Gör en förfrågan – du kan nyttja ROT-avdraget om du bor i BRf eller hus.
Gissar att Emelie vill ha lite reseersättning iofs om hon skall åka genom halva vildmarken hem till dig. Låter dyrt!:)
Nja… jag tror jag ska låta bli att göra en förfrågan. Just då det gäller garderoben och sovrummet så är jag extremt kinkig. Väry väry kinkich skulle man kunna säga. Jag skulle, om jag inte visste bättre, kunna kvala in i idiotkategorin i det här fallet. Ja om det nu fanns någon sån kategori.
Vildmarken? Vad är det du säger? Herrejösses, det här är ju faktiskt norrlands huvudstad. Det är väl mer än vad man kan säga om ditt hemställe?! Jag menar där nere är ju ni en av ”många” storstäder liksom. 😉