Jaha. Tydligen gav min naiva genusfundering häromdagen om barnens olika sätt att kommunicera svallvågor ända upp till Norrland. Byggblasket har tidigare ju gjort sina försök att piska upp stämningen lite, och det var väl ett machouppror för typ jättelänge sen och som kanske fortfarande pågår (?) – till vilken nytta vet jag inte. Jag har väl själv tidigare snuddat vid genusperspektiv på byggbranschen i något inlägg, men har egentligen ingen färdig åsikt i frågan. Vet faktiskt inte om jag riktigt har koll på själva frågeställningen eller det konkreta problemet. Att definiera skillnad på kompetens och egenskaper, kanske.
Men men. Det hindrar ju att jag skaffar mig en åsikt eller helt enkelt bara babbla på som vanligt. Jag har varit sämre förberedd på många startmöten och slutbesiktningar och överlevt det ändå.
Lite bakgrund först. Jag representerar alltså gruppen MVM (medelålders vita män), uppvuxen i en hederligt kristen åttabarnsfamilj där föräldraskapet säkerligen bidragit till Alf Svenssons långa tid i Stockholm. Jag är sedan 22 år sambo med modern till mina två barn, vi bor i hus och vi har två bilar. Jag jobbar ganska mycket och är relativt välbetald, min sambo jobbar 70% och tjänar betydligt sämre på sitt jobb i offentliga sektorn. Med andra ord är det förmodligen min röst som saknas i en jämställdhetsdebatt. Så därför stannar detta inom byggbranschen. Okey?
Om man läser inlägget om Ludde och kommentarena så vill Victoria få sitt jobb för sin kompetens, inget annat. Det är fullt förståeligt. Men jag tycker också att om hon och en man med lika bra meriter konkurrerar om en anställning eller position så måste man se till de egenskaper respektive person har, eller de egenskaper man tror att de har.
Generellt i byggbranschen så finns det inga kvinnor i produktionsledet, det går knappast att räkna ens i promille. När jag jobbade på stora konsultbolaget så fanns där ganska gott om tjejer, det var betydligt roligare. Förändringen i hantverkarledet under mina tjugo år kan nog räknas till nollkommanoll procent ungefär. Bland ingenjörer och tjänstemän verkar det ju ändå som att det rör på sig lite.
Byggbranschen i stort verkar ju vilja ha större andel kvinnor, jag vet inte om byggbranschen riktigt har tänkt igenom varför den vill det, kanske bara för att vara lite lagom politiskt korrekt? Jag vet att jag gärna vill ha kvinnor omkring mig. Att de är kompetenta är en förutsättning det är ingen skillnad mot andra medarbetare. Jag behöver inte hjälp med kaffekokning eller att vattna blomkrukor, jag förväntar mig inte att bli ompysslad på det viset. Jag vill jobba och umgås med kvinnor för att kvinnor ofta tänker annorlunda och reagerar på andra sätt. Jag tycker vi behöver friktionen och spänningen mellan könen för att få bort likformigheten och den usla nivån på snacket vid kaffebordet. Det går för övrigt bra att byta ut ordet kvinnor mot valfritt folkslag eller kön. Möjligtvis också skåningar. Helt ärligt.
Nej jag är inte nöjd med detta inlägget. Mest ordbajsande.
Om jag säger så här istället då.
Om byggbranschen rycker upp sig en smula, putsar upp sitt sargade anseende, satsar på att skapa arbetsglädje och stimulerande arbetsmiljö så tror jag att det här kommer lösa sig självt med tiden. Kompetenta kvinnor tar plats bredvid kompetenta män och jobbar tillsammans och bygger bra boende för framtida generationer utan att slita mer än nödvändigt på Planeten Jorden.
– – – – –
OBS – det här inlägget blev till en smärre serie, så fortsätt gärna klicka på nästa inlägg 🙂
– – – – –
Sync Blog 
Svallvågor? Nja kanske du tar i lite nu tror jag. Däremot väcker det tankar och funderingar. Intressanta sådana. För mig är det en fråga som är i allra högsta grad aktuella och de ligger dessutom nära hjärtat. Nu tornar bilden av en rabiat feminist upp va? As usual… Nej, om du frågar mina kollegor tror jag inte att du får något medhåll där. Långt ifrån.
Du skriver att du inte vet vilken nytta en debatt, eller som du uttruckte det ett machouppror och ett försök att piska upp stämningen gör. Jag fick just ett kvitto på det nu. En till MVM har börjat att fundera. Det måste väl ändå vara steg ett i rätt riktning eller? Det jag däremot inte förstår är varför det är känsligt? Om det nu är det.
Jag läser och jag försöker förstå i vilka banor du funderar. Hur ditt resonemang går. Jag är inte helt med på tåget men jag ska läsa och fundera lite till. Det jag däremot snappar upp är att du liksom jag är ute efter att ta till vara alla människors allra bästa egenskaper och deras kompetens som vi båda tar för givet.
Jag gör som du, en kort bakgrundspresentation. 33 år, inga barn, sambo sedan en herrans massa år, bor i ett radhus, högutbildad, jobbar som ingenjör i en mansdominerad bransch, tjänar bra och är därför familjens försörjare då sambon studerar. Jag blir då en MVK gissar jag.
Jag kanske återkommer då jag funderat vidare.
Viktoria, var nu snäll mot Sync! 🙂 Det är ju inte han som har ansvaret för att definiera kvinnoperspektivet! – Så att alla andra MVM´are förstår…
Byggblasket: Jag är alltid snäll 😉 Nej men skämt å sido. Jag har stor respekt för Sync och jag uppskattar inläggen, hans resonemang och de kluriga problem och tankar han lyfter. Det har inte med den här diskussionen att göra. Jag försöker skilja på sak och person men om jag misslyckas så får ni hojta till. Fast det här kanske var en hojt att jag går över gränsen?
Jag lägger absolut inte ansvaret på honom! Men nu är det ju han som sitter i andra änden av just den här diskussionen och då bollar jag ju mot hans resonemang.
Sync, sorry att jag pratar om dig i tredje person!
Helt ok – tredje person, respekterad, klurig.
Inte hopplös…
En bra dag idag.
🙂
Så bra! För min inställning är väl att det aldrig (nåja, nästan) är värt att kliva på andra för att få fram sitt budskap.
Jag retas bara… Det är ju diskussionerna som leder framåt!
Dessutom ”Tredje person” kan gott ta lite ansvar…:)
Bara för ordningens skull – 33 år är inte ”medelålder”.
Kan tyvärr inte bli konkret o när den inträffar, men en dag så händer det…
När du skriver ”koll på själva frågeställningen eller det konkreta problemet” slår du huvudet på den spik jag – i mitt eget ordbajsande – en längre tid försökt träffa….
Jag upplever inte att den s k machodebatten är särskilt förankrad i någon riktigt KONKRET problemdefinition – upprättad av kvinnor och ur kvinnorns perspektiv – och då blir det nog mest munhuggande, ”vi och dom”, osv – istället för faktiska förbättringar! En problemdefinition måste vara tydlig annars blir åtgärderna lika vaga…
Att MÄN tar illa vid sig när de hör machojargongen är ju knappast KVINNORNAS problem… (därmed inte sagt att dessa män nödvändigtvis behöver ha ”fel”)
Byggblasket: Exakt så är det. Problemet är för en del diffust och hur ska man då kunna ta ställning och göra något åt det? Sedan tror jag att måna kanske håller det diffust av en anledning (därmed INTE sagt att varken Byggblasket eller Sync gör det). För att slippa reagera, agera och förändra. Kanske? Det tar både energi och tid att försöka förstå men jag tror det är värt det och faktiskt en nödvändighet för att samhället ska komma vidare.
Fast här måste jag nog säga att de som inte själva är föremål för debatten (dvs männen i detta fall) inte kan ”lastas” för att diskussionen blir diffus – om nu inte kvinnorna definierat problemet – klart och tydligt (så att männen FÖRSTÅR…) !!!
Inte helt lätt kanske…
Å andra sidan tror jag att männen inte alltid lyssnar – på det örat? Dvs på obekväma frågeställningar och ”hot” mot männens egen position. Enklare att skylla ifrån sig – t ex på hantverkare. Eller vad tror/upplever du?
Nej, det är inte kvinnorna som ska konkretisera det är kvinnorna och männen. Här är vi två om problemet, varför ska då bara en part bjuda till?
Klart att männen (i alla fall en väldig massa män om än inte alla) inte lyssnar och inte vill förstå. Om de hade lyssnat och hade velat förstå skulle vi kommit mycket längre än vi har.