Jag försöker hitta goda exempel på något jag inte riktigt vet så mycket om men ändå snurrat in mig i senaste dagarna. Jämställdhet, integration och annat för oss byggare okända ämnen. Det började med ett rätt fånigt antagande fortsatte lite mer på allvar och fundering innan det blev mer lättsamt igen igår.
Nu idag är ju Zlatan ganska så aktuell kan man säga, och vi kan därför ta fotbollen som ett bra exempel. Jag är ju inprogrammerad blåvittare och har utan betänkligheter fört över det på mina barn. Är man rättrogen så har man bara en gud – i detta fallet heter han Torbjörn Nilsson.
Det börjar bli så länge sen som han spelade att många Zlatanfans inte nånsin vare sig sett Torbjörn eller hört talas om honom. Så om Torbjörn är gud för några av oss så är Zlatan ändå helt ok. Riktigt bra faktiskt.
När Torbjörn vann UEFA-cupen med Blåvitt 1982 så var laget fyllt med svenska gossar (Wernersson, Svensson, Carlsson, Fredriksson, Holmgren, Nilsson, Strömberg, Hysén, Corneliusson). Laget hade dessutom en hel hög med Glenn, vilket gett oss göteborgare en trygg identitet. Då fanns det inte så många Ibrahimovic. Inte i Blåvitt och inte i svensk elitfotboll.
Torbjörn blev proffs i Tyskland, det gick väl någorlunda men inte så bra som det borde gjort. Det Zlatan har i självförtroende hade Nilsson i ödmjukhet. Han kom hem till Blåvitt, blev bekväm och trygg och brilljerade igen. När Torbjörn var mentalt ömtålig och försiktig så är Zlatan brutalt kaxig och självsäker. Utan att jämföra deras kompetens som fotbollsspelare så är det lätt att konstatera att deras andra egenskaper har påverkat enormt mycket.
Om man kollar i laguppställningen på svenska landslaget nu så ä det inte längre bara de namn som Blåvitt hade i början på åttiotalet. Det är ännu tydligare på ungdomsnivån, tror jag. Nu har vi skön samling med rötter på många håll i världen. Kompetenta och målmedvetna killar har slagit sig in i finrummet, både med hjälp av skicklighet och av attityd. Så skulle jag önska att det blev även i byggbranschen. Fast inte bara killar då…
Sync Blog 
Ödmjuk vad är det? Ursäkta kan jag få passa bollen förbi ert försvar? Tack för vänligheten – nu ör det er tur att göra mål…!
Zlatan har inte bara självförtroende – han ÄR Zlatan!!! En stor personlighet!
Inget ont om ödmjuka Torbjörn… men min respons på dina fotbollsfilosofier är: Zlatan!
Och här kommer mina bevis om Zlatans personlighet:
http://byggblasket.se/2009/03/hur-attraktiv-ar-attraktionslagen-fraga-zlatan/
samt framförallt detta om Zlatan som BYGGHERRE (här har man ju inte heller nytta av ödmjukhet – då vinner MOTPARTEN ”matchen”):
http://byggblasket.se/2008/09/zlatan-ar-mannen/
V.S.B.
eh, jag tror du missade själva poängen i din vurm för Zlaaaatan.
Han tjänade bara som exempel på hur något kan förändras så snabbt som på bara 25 år. Då var det blonda pojkar som gällde, nu är det lite mer varierat kan man säga-
Ja, jag förstod. Som svar på din rubrik ville jag bara ”slå ett extar-slag” för just Zlatan eftersom han onekligen är speciell – dvs han är sig själv (verkar det som). Man borde inte bara titta på hans talang inom fotboll utan också hans talang som person! Vilket sannolikt är minst lika viktigt i hans framgångar som något annat.
I övrigt: Som vanligt håller jag ju med dig i allt du säger/skriver… Det är bra när något kan förändra sig till det bättre! Till mindre snävare tankebanor och perspketiv. Själv har jag tydligen snöat in på Zlatan och hans personlighet… Jag är nämligen imponerad – men lovar skärpa mig och bredda mina egna perspketiv lite…
Men Sync, här säger du ju exakt det jag pratat om. Att individerna har egenskaper som är det viktiga. Egenskaper som är helt frikopplade från vilket kön de har. Eller vilken hudfärg. Eller längd. Eller läggning. Ja listan kan bli hur lång som helst!
Där har vi poängen. Hepp!