…det är är att bli bättre och ha roligare. Jämställdhet kan vi få på köpet.
Senaste veckans serie av ganska oplanerade och möjligen lite svajiga inlägg om jämställdhet, jämlikhet och andra konstigheter behöver rundas av. Viktoria gav mig godkänt i sin kommentar på förra inlägget så det känns helt ok att sluta här.
Sammanfattningsvis – alla människor bär omkring på egenskaper och färdigheter som är användbara och nyttiga i olika sammanhang. Byggbranschen i Sverige sysselsätter ca 450 000 personer. Under de närmaste åren skall en ganska stor del bytas ut, vi behöver massor med folk. Då vore det ju alldeles fullständigt urkorkat att bara anställa svenska vita män. Då missar vi ju 60% av utbudet.
Det räcker inte med att spexa till några broschyrer och en hemsida för gymnasiekidsen. Visst är det bra med riktad information till tjejer i den åldern, men risken är att byggbranschen är typ astråååkigt så dags i livet. Den typen av insatser kanske lockar några men inte så många fler än förut.
Jag tror det måste starta på dagis och uppåt ungefär. Långsiktig strategi. Studiebesök på byggen, sponsrad träslöjd, arkitekttävlingar föt tolvåringar, vad vet jag? Jag tror vi skall lära av McDonalds och Disney, vi måste mata in det i huvudet på barnen – Bygga hus är roligt! Fatta läget, unge! Så är det bara. Alla får ballonger.
Vi hade ju en kommentator här, Berra, som ganska oförskämt tyckte att byggare var ohederliga för att det var just de killarna som inte kunde sköta sig i skolan. Förutom ohederligheten så hade han en poäng, många som har svårt för det teoretiska jobbar bättre praktiskt och har en plats i byggbranschen. Förr så hade vi traditionella lärlingar, så varför inte fortsätta med det? Det är ingen dålig uppfostran för en femtonåring att få lära sig etik, moral och fula ord i en byggbyssja. Orkar man inte med skolbänken så måste man inte sitta där och lida. Väl?
Sen vilar det tungt på beställarna att göra projekten roligare. Det är fortfarande för långt från styrelserummet ut till gubbarna på arbetsplatsen. Man måste veta vad man bygger, varför det skall se ut som det gör, vem som skall använda det. Det blir så fantastiskt mycket lättare att utföra ett till synes onödigt moment om man begriper bakgrunden och sammanhanget. Det handlar om delaktighet, ansvar och motivation. Det är ett pedagogiskt uppdrag i Nobelpris-klass. Puh. (Här behöver Sync faktiskt lite hjälp, det blir mycket annars…)
Slutligen – jag skulle önska att de som rekryterar nya anställda skulle bli helt färgblinda och okänsliga för kön och utseende, men det kommer inte att hända. Att ändra det beteendet kommer ta många år ännu. Det kanske blir bra runt 2030 när de dagisbarnen som vi just börjat programmera blir i mogen ålder och själva sitter i den stolen. Kanske.
———–
Uppdatering: Bra länktips från Viktoria – DN´s ledarsida 20 sept.
———–
Bra sammanfattat! Jag håller med dig! Alla behövs och vi bör bli bättre på att ta vara på individuella egenskaper – då tror jag också att vi skapar större engagemang. Bekräftelse av varje individ är nog den största moroten – DÄREFTER kommer tårta!
Byggbranschen behöver framförallt fler personer som- precis som Sync – tänker, reflekterar och återför, dvs lever efter sin egen visdom!!
Eller sådana visa männsikor har vi kanske redan – dessa personer kanske bara behöver mer utrymme (tillåtelse)? Vad vi då behöver är kanske fler chefer som LYSSNAR mellan varven… och inte BARA bjuder på tårta för att hålla hakan över vattenytan i sitt ”ledarskap”.
Sync: Det här är väl värt att läsa och fundera på!
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-jamstalldhet-1.956368
Jag visste det!
Hela DN´s ledarredaktion sitter och läser Sync-bloggen 😉
(egentligen var det bara ” företagare ha rätt att också göra irrationella val och att välja att rekrytera mediokra män framför kompetenta kvinnor” som kändes lite oroväckande. Kanske jag får gå med i a-kassan om det blir verklighet?)