Vem vill betala för vintern?

Inte jag.

Någon Annan? Knappast, det är en snål jävel.

Alltså betalar Ingen för vintern. (Skönt att få det utrett)

——

Jag har full förståelse för den ilska man känner när man suttit på ett tåg i 10 timmar utan mat, vatten och toalett. Utan att få information om när man kan rulla igen, och hur långt. Jag kan också begripa att den som står/sitter/ligger och väntar på ett tåg som aldrig kommer kan bli ganska less, frusen och trött. Det är klart att det är jobbigt att missa det där flyget, föreläsningen eller viktiga mötet på jobbet.

Men

Jag kan inte riktigt förstå dem som just nu spyr galla över SJ och deras framgång de senaste dygnen, som Peter Kadhammar i Aftonbladet:

Jag säger inte att allt var bättre förr, men jag säger att SJ hade folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett. Fram till 1950-talet fanns det banvaktare, statliga tjänstemän med personligt ansvar för en bestämd bit av järnvägen. De kontrollerade sträckan varje dag och höll spåret i ordning. Om det behövdes kallade banvaktaren på hjälp.”

Håhåjaja.

Det var bättre förr. Eller hur, Peter.

Om SJ bara får betalt så kan de självklart fixa så det finns banvaktare på varje kilometer, då hade väl tågen rullat som vanligt genom det här vädret? Eller? Kanske inte.

Kadhammar hånar ju de som sliter för att få igång tågen i denna stund, han efterlyser ”folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett”. Det är förjävla lågt, tycker jag.

——-

Jag undrar så här – Hur många vill betala högre biljettpriser för att tågen skall gå, no matter what?

Kadhammar?

Nehej, tänkte väl det.

I byggbranschen har vi paralleller till detta, minst sagt.

Återkommer i ärendet.

——

Roligare att läsa Britta Svensson i Expressen då:

”Det är naturen som gripit in i allas våra liv och vi kan inte göra ett dugg åt det.
Bara att gilla läget. Och skotta taket.”

Hon läser nog Sync Bloggen 🙂

——

Nu är mitt tak skottat – huset säkrat

Jag har skobbat från byggkonsultjobbet idag.

Måste erkänna att jag varit lite nervös för egen del hemma. Inte för nedfallande is och snö men för tyngden. Jag har ett ganska stort flackt parti på taket, där låg det mycket snö.

Mycket snö, alltså.

140 kvm med 66 cm snö är djävligt mycket snö. Och tungt också. Eftersom kaosteorier och katastrofscenarier ganska frekvent besöker min hjärna så började jag fundera på hur jag byggt huset, vilken sidostabilitet huset har, hur mycket snön väger och tänk om det börjar storma också.

Kort sagt – Var går kåken sönder när snön blir för tung?

——

Nu behöver jag inte ligga sömnlös för det, för nu är skiten nere på backen. Snön. Inte huset.

Det är nog en del fastighetsägare som ligger sömnlösa på nätterna nu, det ser läskigt ut på många håll. Det verkar som man stängt av de flesta hallar häromkring i alla fall. Kållereds ishall är stängd för gott, hoppas att ingen ligger under den bråten.

Byggvärlden uppmärksammar det också. Det kommer bli en följetong ett tag framöver helt klart.

——