Inte jag.

Någon Annan? Knappast, det är en snål jävel.

Alltså betalar Ingen för vintern. (Skönt att få det utrett)

——

Jag har full förståelse för den ilska man känner när man suttit på ett tåg i 10 timmar utan mat, vatten och toalett. Utan att få information om när man kan rulla igen, och hur långt. Jag kan också begripa att den som står/sitter/ligger och väntar på ett tåg som aldrig kommer kan bli ganska less, frusen och trött. Det är klart att det är jobbigt att missa det där flyget, föreläsningen eller viktiga mötet på jobbet.

Men

Jag kan inte riktigt förstå dem som just nu spyr galla över SJ och deras framgång de senaste dygnen, som Peter Kadhammar i Aftonbladet:

”Jag säger inte att allt var bättre förr, men jag säger att SJ hade folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett. Fram till 1950-talet fanns det banvaktare, statliga tjänstemän med personligt ansvar för en bestämd bit av järnvägen. De kontrollerade sträckan varje dag och höll spåret i ordning. Om det behövdes kallade banvaktaren på hjälp.”

Håhåjaja.

Det var bättre förr. Eller hur, Peter.

Om SJ bara får betalt så kan de självklart fixa så det finns banvaktare på varje kilometer, då hade väl tågen rullat som vanligt genom det här vädret? Eller? Kanske inte.

Kadhammar hånar ju de som sliter för att få igång tågen i denna stund, han efterlyser ”folk som kunde hantera piassavakvast, skyffel och spett”. Det är förjävla lågt, tycker jag.

Jag undrar så här – Hur många vill betala högre biljettpriser för att tågen skall gå, no matter what?

Kadhammar?

Nehej, tänkte väl det.

I byggbranschen har vi paralleller till detta, minst sagt.

Återkommer i ärendet.

——

Roligare att läsa Britta Svensson i Expressen då:

”Det är naturen som gripit in i allas våra liv och vi kan inte göra ett dugg åt det.
Bara att gilla läget. Och skotta taket.”

Hon läser nog Sync Bloggen 🙂

——