Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.

Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.

Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev.  Brevet var till broderns bästis Gustav.

– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?

– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon

Jag försöker mig på en förklaring.

– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.

Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.

– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.

– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)

– Jo, så var det väl, sa jag

– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)

——

Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.

Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.

——

Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)

Mer sånt här på Sync Blog