Lennart undrar – Eget folk eller underentreprenörer?

Lennart Wågström på Byggbloggarna skriver om problemen med inhyrt folk i stället för egna anställda.

——

Det var väl så fram till mitten åttiotalet att gubbarna projektanställdes för varje bygge? De kunde bli arbetslösa hela vintern eller när som helst om det var dåliga tider och hade inte någon större anställningstrygghet att tala om.

Jag är ju för ung 🙂 för att veta men jag har fått berättat för mig. Lagbasarna hade mer makt och tog med sig sitt gäng från ena till andra bygget. Visst höll företagen hårt i dem som var duktiga och såg till att de hade nya byggen att flytta till, det ligger i sakens natur.

Egentligen liknade ju den gamla modellen ofta dagens variant. Byggföretagen hyr in mindre firmor på ofta ganska lång tid, gärna löpande, gärna samma gubbar som känner sen länge. Skillnaden är att det större företaget inte har ansvaret för folket när jobben tryter, då är det enkelt att avsluta. Ingen uppsägningstid.

En avart som förekommer nu är att man hyr in halvsuspekta firmor som är en slags bemanningsföretag, fast utan den genomtänkta affärsidén som de seriösa har. Det är firmor som skickar gubbarna till A-kassan direkt om det blir en lucka i beläggningen, tryggheten är borta. Vidareutbildning, skyddskläder och gemenskap är mer sällsynt. Det enda som gäller att leverera in en hundring i timmen i vinst till ägaren.

Den ena varianten av inhyrt folk funkar jättebra, man får ofta kontinuitet och bra gubbar som lämnar hög kvalitet efter sig. Den senare är inte lika rolig, du kan få guldgubbar även i det sammanhanget men ofta blir det inte så bra som du tänkt.

——

Jag tror inte att det faktum att gubbarna på bygget är anställda på den ena eller andra firman är avgörande för kvalitén. Inte alls. Det som bestämmer resultatet är hur väl man trivs med sitt jobb, att man är tillräckligt kompetent för sitt jobb och hur väl bygget är planerat och organiserat.

——