…då blir det ätt lite puls även på en härdad f.d. platschef.

Det hände häromdagen. Vi satt i fika rummet på en arbetsplats när en polisman kommer in lätt anfådd, de har fått larm om en arbetsplatsolycka på ett bygge. Vi  som sitter med kaffet och hårdsmörgås med prickig korv och har det mysigt får plötsligt högre puls.

Det tar en kort stund men sen inser vi att det är ett annat bygge de skall till. Men under en kort minut har jag den otäcka känslan och minnena från olyckan för länge sen bubblar under ytan.

—–

Dagen efter pratar jag med en gammal platschefskollega som numera också är kringflackande konsult. Det visar sig att han är inhyrd platschef två kvarter ifrån mig och att det hos honom olyckan skett. Det var en snickare jag också känner ganska väl från tiden på den firman som hoppat ner från en valvkant och landat snett. Han fick två frakturer i foten, stackarn. Ett hopp på 80 cm som han gjort många gånger blev plötsligt till en ganska elak olycka.

Min käre platschefskollega kunde glädja sig åt att få fina betyg av arbetsmiljöverkets utsända, bygget var i god ordning och olyckan var inte på grund av slarv eller försummelser.

——

Han kunde också glädja sig att att farbror polisen, som förmodlingen är en tuffing annars, inte gillade bygghissen. Han svalde hårt och vitnade alltmer ju längre upp de åkte. Han var mer än tacksam att det fanns en annan väg när han skulle ner. 🙂

—–