En gång är ingen gång

Idag är det måndag. Eller måndag kväll noga räknat. Det har varit en omtumlande dag.

Imorgon tisdag blir det en ännu mer omtumlande dag. Start 06.30 med en tur till ett villatillbygge. Jag är ganska kvalitetsansvarig, entrenören mest ansvarig och husägaren bara orolig. Med viss rätt, dock.

Efter lunch skall jag presentera ett förslag på en enastående, nyskapande och på det hela taget fantastisk grej som vi vill sälja till en kund.  Två års tid, gott om plats för mitt ego och lite annorlunda. Typ skitbra. Om det går vägen.

Men.

Viktigast imorgon tisdag 09.00 – jag skall träffa några chalmerister som skall intrevjua mig om jobbet som kvalitetsansvarig. Peeuw!

Jag får scenskräck och ångest. Skall jag säga sanningen eller skall jag packa in det i bomull?

Seriöst. Detta kan bli enda gången jag ber om hjälp här.
Fatta läget.
Jag gör en OMRÖSTNING!

—–

Och snälla, någon mer än Byggblasket kan väl delta?

—–

Annonser

Osvensk korruption – låter det bättre då?

Läser i DN´s ledare om muthärvan i Göteborg.

Jag tror i och för sig inte att korruptionen beror på Göteborgsandan eller vår påstådda tradition att vara kompisar och goa gubbar. Jag tror att myglet finns under ytan lite varstans, att det funnits länge och att det kanske alltid kommer att bubbla just där.

Jag hånflinar lite varje gång jag läser eller hör någon som upprört och högljutt säger att man väll aldrig kunde tänka sig detta. I Sverige.
I utlandet håller de ju på hela tiden, men i Sverige? Nej. Inte vi inte.

Det blir en omvänd form av rasism i resonemanget. Det faktum att alla i Sverige skulle vara genomärliga när korruption existerar i övriga världen i mer eller mindre riklig omfattning är lite småaktigt tycker jag. Det leder, kanske långsökt men i alla fall, dessutom rakt in i den unkna retorik där SD tar fart.

—–

DN´s ledare är mer balanserad som tur är, även om analysen att stadens samarbetsklimat skulle vara grogrund för bedrägerier knappast är annat än en gissning.

Mutaffärer och skandaler i Sverige finns det gott om historiskt. Karteller, bordeller och goda middagar som betalats av skattepengar eller fackföreningsavgifter. Höga chefer i näringslivet som tar ut hemliga bonusar och bygger sina flotta lägenheter för andras pengar. Inte särskilt smickrande så är byggbranschen ibland med på ett hörn, ibland är det värre än så.

Medelålders vita män, tillgång till mycket pengar, tillgång till andras pengar, stängda rum utan insyn. Några kännetecken finns det ju.

Jag känner att jag inte riktigt landar själv i mitt resonemang men en sak är klar – korruptionen är varken svensk eller osvensk.

—–