Ja, ett sånt kalas det blev, så mycket mat, så mycket skoj, sån fin lokal, så trevligt folk, så ännu mera mat, så mycket godis.

Och nötter, ostar, skumtomtar, ris a´la Malta med saftsåsen i en gigantisk whiskeyflaska, väldigt många mer ostar, dadlar, fikon + lite allt möjligt gott.

Vi hade specat och beställt in drygt 2 kg mat per person medvetna om att överflödet skulle gå till något gott. En vanlig måltid kanske är 400 gram som mest, på ett julbord kanske man kan trycka i sig det dubbla. Givet att alla kommer till ett knytkalas med lite mer än de faktiskt fått sig tilldelat att ta med.
(undviker alla referenser till dålig bygglogistik och slarvigt mängdat material i byggbranschen – det är för viktigt för att tramsa om)

Man kan säga att vi gjorde en lärdom på Julknytkalaset 2008 när det gäller efterlogistiken. Då hade vi mängder med mat över, vi fördelade och försökte äta upp en del, men faktum kvarstår att vi slängde groteskt mycket god mat den gången.

Denna gången hade vi bättre ordning på det. Jag skickade frågan till en kontakt i en organisation som jobbar med människor som har det jobbigt, människor som definitivt inte blir bjudna på julbord. Inte så som vi andra i alla fall. Gensvaret från min kontakt var positivt, tacksamt och fantastiskt glädjande för oss.

Så – kl 23.30 igår lastade vi in drygt 200 kg mat, massor med julmust och bubbelvatten, ostar, godis och allt som kan finnas på ett julbord i en bil. Det blir ett minst lika fint kalas idag på ett härbärge nära oss.

—–

Det har hänt några gånger här på bloggen att vårt dåliga samvete och vilja att hjälpa till kommit fram, bland annat här, här och här.

Nu fick vi till en liten start på det. Det känns bra.

—–