Ok. En gammal text från 2024, placeras hör för arkivsysfte.
Detta ansluter på sätt och viss till den omfattande navelskådning som exponerades på LinkedIn samma år. (Om du inte läst så finns sammanfattning av 0-35 år här – och, jag vet, kontext är överskattat men det är ju ditt val)
Så, 0-35 år. Vi pratar om 1989 till 2024.
Byggbranschen har en del del bekymmer med dålig med kvalitet, det har självdiagnosticerats gång på gång. Det brister på olika sätt. Boverkets rapport från 2018 ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” används flitigt som underlag för argumenten.
Vi börjar i nutid och förklarar var detta är lite att kacka i eget bo (om du fattar). Den blå fläkten är igång. Denna (objektivt sett) högt arvoderade besiktningsmannen ska skjuta sin egen roll i sank. Jag kommer ta kontrollansvariga, byggnadsinspektörer och en och annan entreprenör med i fallet. Lagstiftare, branschorganisationer och andra former av skumrask kommer inte heller undan.
Backar jag det där trettiofem åren så (med en viss reservation för då naiv, ung man) så har jag ändå någon slags uppfattning om egenkontrollarbetet i början på 1900-talet. I slutet av 80-talet hade man inspirerats av tillverkningsindustrin och kvalitetssystem med egenkontroll kom in i spelet. Jag tror att orden tafatt och nollkoll kan användas för att beskriva det mer ingående.
Men. Vi kunde inte ana (då) vad som skulle hända sen. Så…
Nutid 2024 – Svensk Byggtjänst har ett uppdrag
Elenor Rydälv, Svensk Byggtjänst, har alltså kallat till möte. På måndag eftermiddag den 26 aug ska en försvarlig del Byggtjänst-anställda och ett för mig ännu okänt antal kloka branschmänniskor ses på TEAMS. Åsså jag då. Det skulle ju kunna ses som ett exklusivt sällskap eller också att jag bara var en av få som tog mig tid att svar på Elenors frågor i en intervju över skärmen.
De har frågat branschfolk, sen sammanställt och analyserat. Nu vill de dela sina insikter från intervjuerna och höra gästernas tankar om detta.
Tanken är att standardisera kvalitetskontroller inom byggsektorn, med syfte att förbättra den övergripande kvaliteten på byggprojekt. Med tanke på att det varje gång Boverket, Svensk Byggtjänst eller någon annan (?) frågar tillräckligt många tillräckligt insatta personer så får de ungefär samma svar – kvalitetssäkringen ger ganska lite eller ingen effekt, i värsta fall att den gör det hela sämre – så…
Game on 👽
Kvalitetssäkring i regelsystem och praxis över tid
Det vore förmätet att säga att det systematiska kvalitetssäkringsarbetet tog sin början under min levnad, givet pyramider och Colosseum, men för enkelhetens skull startar vi på 90-talet. Där nånstans var kommunens byggnadsinspektör fortfarande en spelare vad gäller kontroll på plats. Vi fick inte hälla på betong i första gjutningen innan han (nästan alltid en man, ja) hade kollat på plats att armeringen låg där. Klok, rutinerad gubbe i bästa fall. Bekväm, fikasugen farbror som inte ville smutsa ner finskorna i sämsta fall.
Den variant på kontrollansvarig som skapades då tog gradvis över en del av kommunens roll och blev till filter mellan byggherren och kommunen – KA skulle biträda byggherren i dennes strävan att uppfylla de föreskrifter som Boverkets Byggregler innehåller. Kommunens inspektör fick alltmer stanna på kontoret, granska kontrollplaner och boka mötesrum för samråd.
2011 ändrades PBL (Plan- och Bygglagen) och skruvade åt det hela ganska ordentligt. Krav på startbesked och slutbesked (före byggstart resp ibruktagandet) knutna till hårda sanktioner. Men, fortfarande en person (KA) som genom en egenproducerad kontrollplan skulle kolla att andra personer (konsulter och entreprenörer) egenkontrollerade sig själva.
Sen några år nu, så har kommunerna med Boverkets uppbackning kört hårdare med krav på riskanalyser och än mer projektanpassade kontrollplaner. Det kom av en ny tolkning (av förarbetena) att lagstiftaren redan 2011 ville ha det så. Det faktum att bristerna i kvalitet fanns kvar ändå men att samtliga aktörer lite grann ändå körde på som vanligt med sina kontrollsystem . (Den som vill veta mer om detta kan säkert få gå på kurs hos den evigt unge Said Elmi eller den aningens äldre Mats Löfgren, jag har plågat bägge två i flera år sittandes i en styrelse – Expertgruppen för Kontrollansvariga)
Det finns utöver kontrollansvarig en del krav på auktoriserade kontroller (ganska snäv mängd) från andra lagstiftningar – typiskt sett har det att göra med säkerhet, som hissar och motordrivna anordningar eller brandsäkerhetssystem.
Våra frivilliga men alltid närvarande Allmänna Bestämmelser (AB/ABT/ABS/ABK) reglerar civilrättsligt formerna för kvalitetssäkring. Regelsystemet stipulerar att entreprenörerna (och konsulterna) ska ha ett kvalitetsledningssystem för sin verksamhet och skapa en projektspecifik kvalitetsplan som rimligen innehåller ett egenkontrollprogram som i sin tur ligger till grund för den egenkontroll och de provningar som ska utföras.
Entreprenadbesiktningar har säkerligen funnits i tusentals år och regleras i samma bestämmelser (AB/ABT/ABS). Besiktningsmannen ska avgöra om arbetet är utfört kontraktsenligt eller inte, ofta bygger det tungt på egenkontroller och resultat av provningar.
Inte nog med detta. Vi har AF-AMA och Y-kapitlet som vapen dessutom för att styra upp allt det där. Det finns gott om branschregler, riktlinjer och rekommendationer.
Så, system och rutiner finns sen 35-40 år tillbaka. Så… – Varför gnäller alla?
Jo, det regnar ju fortfarande in.
Ja, vi har en del del bekymmer med dålig med kvalitet. Tjata!!!
–
Dags för en anekdot:
Jag pratade med jurist i telefon häromdagen om ett fall. Ett bakfall närmare bestämt. Jag sa nog typ att vi kan besiktiga för flera hundra tusen men golvet kommer ändå luta åt fel håll. Om någonting redan är fel så kommer ju min dokumenterat grandiosa skicklighet i besserwisserförklaringar inte fixa själva felet. I bästa fall kommer hjälpa parterna att fördela ansvar (läs: pengar).
Dags för en anekdot till:
En besiktningsman jag känner fick ett samtal på väg till en slutbesiktning. Det var kontrollansvarige som undrade var bygget låg, han hittade inte dit. Det kan ju tyckas aningens dråpligt att han på dagens för färdigställande och överlämnande avslöjar att han inte varit på platsen.
Slut på anekdotiserandet för en stund. Eller förresten, nej – en till.
Jag som gjort mängder med tid som både certifierad kontrollansvarig och certifierad besiktningsman kan vittna om otaliga tillfällen där jag fått frågan av (företrädesvis) entreprenörer minutrarna innan en slutbesiktning: ”Vad vill du ha för egenkontroll?”
Andra gånger sitter en stressad arbetsledare och fyller i företagets egenkontroll i efterhand, samtidigt som han (sorry) skojar om han borde byta penna ibland och använda bägge händerna för att variera handstilen en smula.
På riktigt – aktörer i vår bransch, i seriösa sammanhang, kan ta sig fram till slutbesiktning utan att någon (kommunen, beställare, kontrollansvarig, besiktningsman, byggledare, platschef, arbetsledare, Gud Fader själv – inte ens Svensk Byggtjänst☝🏻) reagerat.
Slut på anekdotiserandet – Promise.
Vi kan konstatera att det finns mängder med historier (och statistik) om hur dåligt det kan vara.
Så, wrap intill up, plz! Slutsats?
Ja, att det finns en kontrollansvarig som gör en kontrollplan och håller byggnadsinspektören varm är ingen som helst garanti för att kvalitet byggs in i projektet.
Och, att en aldrig så skicklig besiktningsman får trampa runt och notera fel kommer är inte heller någon som helst garanti för att kvalitet byggs in i projektet.
Nej, att det finns en organisation (beställare/projektörer/entreprenörer) som producerar system, planer och egenkontroller i mängd är inte heller någon som helst garanti för att kvalitet byggs in i projektet.
Tröstlöst?
Absolut inte, tvärtom.
Min uppfattning är att det till stor del funkar. Det mesta som byggs blir bra, de flesta kåkar har bra tak utan inläckage. Väldigt många byggen har en mer eller mindre gedigen kultur av proffsighet, engagemang och yrkesheder. Duktiga beställare som sätter ramar, visar förtroende och ställer krav. Projektörer som får utrymme att jobba igenom sina alster. Entreprenörer som har/får rimliga tidplaner och bemannar sina byggen med skickliga hantverkare och UE. Alla jobbar med tillit och mot ett gemensamt mål. Företagskultur, projektkultur. Best practice.
Min uppfattning är att de grundläggande problemen är en funktionell dumhet som finns längst upp i pyramiderna, inne på kontoren långt ifrån byggarbetsplatsen. Den finns hos mig och de som är som jobbar som jag. Det är inte bristen på system som är problemet – det är bristen på efterlevnad, bristen på kunskap om konsekvenserna av slarvet, bristen på morot/piska (välj själv – tänk; kultur), bristen på resurser, bristen på pengar, bristen på tid i kalendern. Längst ut på linan ska någon (med livet som insats) göra minsta möjliga till lägsta pris – det är lite av ett problem ändå.
Systemen är bra, det är människorna som är problemet.
Trappor städas uppifrån.
Så, nu är detta inlägget äntligen slut.
Shit, orka läsa typ 😉
Det måste klassas som självplågeri att fortsätta förbi denna punkten. Punkt.
Konstant över tiden – Fel, brister och skador
Boverkets rapport från 2018 ”Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn” är återkommande underlag för branschens mingel-konferrenser. Den skulle kunna hetat ”Det regnar fortfarande in” (utifrån kommande vatten är ett stort problem)
Men. Men. Men.
Jag skrev massa text 2019 om den rapporten som jag sen aldrig publicerade. De orden finns nu postumt på Sync Blog att läsa för den som verkligen inte har något vettigt alls för sig. Det börjar så här:
”Jag inser att jag har ganska lite att stå på i akademiska sammanhang. Satt längst bak i skolan och bygger nu hela mitt case på en evigt pågående, anekdotisk berättelse från det jag sett, hört och gjort eller ibland tänkt liggande i soffan, pillandes navelludd. Just den tanken att vara ännu en medelålders vit man med en fast övertygelse byggd på fragmentariska fakta sorterade efter eget godtycke skrämmer mig lite.
I och för sig är jag för all del analyserande och betraktande med kunskaper i ämnet på Skill Level 8-10 i vissa väsentliga delar. Jag har blivit kallad analytisk kommunikatör, det har jag slickat i mig. Jag skall inte dissa mig själv.
Jag läser i rapporten (”…Fel, brister och skador…”) om vattenskador, utifrån kommande fukt, inifrån kommande fukt, oro för att dominerande byggmaterial och lösningar inte kommer hålla över tiden. Det skrivs om tandlösa regelverk och att alla i princip tycker att det är så. Det finns en del om, i mitt tycke, helt rimliga marknadskrafter. Kortsiktiga aktörer som jagar snabba cash i utbyte mot dålig (lägsta pris) kvalité. Allt det är välkänt, inga överraskningar.”
Det där fortsätter så småningom i all oändlighet.
Skyll dig själv om du klickar dig dit.
OBS – Boverket har i sanningens namn sen dess (faktiskt föredömligt ambitiöst) jobbat vidare och har nu en rad utbildningar och funktioner på hemsidan som stöd.
Sync Blog 