Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)
Nåväl. Nog om det.
Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent, det triggade lite:
”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”
(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)
—–
Vänta nu lite! Vad då?
- ”noggrant specificera”?
- ”prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
- ”innan de fick påbörjas”?
Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?
Jag ser så här.
Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.
Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.
Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.
Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.
Att definiera uppdraget och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.
Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.
—–
Läs mer om projektering på Sync Blog
- Projekteringsledaren – übermensch
- Kommunikation ur kurs
- LEAN Projektering
- Ansvar för lämnade uppgifter
- Lyssna nu, arkitekter!
—–
Sync Blog 
Kräver också en del av projektledningen att hålla fast vid sina principer, acceptera att vissa saker stannar upp för att det inte finns beställning.
Lätt att tänka kortsiktigt och säga att ”kör på, så löser vi det ekonomiska sen”. Tyvärr får man då extraräkningarna i slutändan när alla upptäckt att det inte riktigt gick ihop sig. Svårt då att banta och styra upp saker och ting så att man ändå landar på budget.
Problemet är att skapa rätt känsla i projektet av att det är brådskande. Ute hos konsulterna så är inte personalen fast dedikerade till ett enskilt projekt utan börjar något projekt att tappa tempo så plockar man direkt över de som jobbar med detta på andra grejer. Det är lite ”whac-a-mole” där man försöker lösa alla problem som poppar upp. Du kör på det projekt som är mest brådskande för tillfället.
Jag tycker att man tar upp det här väldigt bra i en projektrapport som PEAB släppte för några år sedan (Visuell Planering):
Klicka för att komma åt Visuell%20Planering.pdf
Speciellt då under rubriken ”Hög beläggning ger risk för köer” på sida 13. Grafen med verkningsgrad beroende på antal projekt är ju ganska talande. Åtminstone många handläggare bollar med ännu fler projekt än 5 st åt gången. Man inser vilken förbättringspotential det finns om man kunde komprimera och fokusera projekten så de inte drog ut över så lång tid med så ojämnt tempo.
Tackar, det var rolig läsning för en byggörd, (har inte hunnit hela, men det blir snart).
Intressant också att man så länge pratat om detta, identifierat problemen men inte förmått ändra ett dåligt beteende. Jag har ju en kollega som just suttit några år där på insidan och det har inte förändrats sen vi gjorde våra rookie misstakes i slutet på åttiotalet på ett annat stort byggbolag.
Det finns lite att jobba på 🙂
Det är en sak att känna till vägen, och en annan att följa den 😀
Finns en annan rapport som jag tycker om (effektiv logistik i innerstadsprojekt):
Klicka för att komma åt Effektiv_logistik_i_innestadsprojekt.pdf
Även här körde man skarpt, med god framgång.
P.S. Tur att du inte åkte till Libyen, mycket konstigt pågång där 😉 http://www.youtube.com/watch?v=Lf6Xe7iVdE4 D.S.