Nytt och fräscht på Scanbygg? Nej!

Nått nytt på Scanbygg? Nej! Tyvärr, inte denna gången heller.

Byggmässan är sällan speciellt intressant men vi hakade på ett evenemang i anslutning till det. Det var festen på torsdagskvällen (alltså igår – ajajaj). Det har en lite dämpande effekt på Sync idag kan man säga.

Middan var helt ok. Fläskfile med bea och potatismos är aldrig fel, en klassiker.

Men men men. Fest vill ju gå på och speciellt när man träffar massa gamla bekanta. Jag träffade en kompis från förr, vi spelade innebandy i början på nittiotalet, han sålde flytspackel på den tiden men fick vara med oss i NCC´s korplag ändå. Jag fick en kram av en betongborrare som jag blev kompis med för länge sen men som jag inte sett på många år, det var roligt. Och – förstås – ömsesidig kärleksförklaring och en lång kram med brorsans svåger, min kompis, det största hjärtat i byggbranschen, allas vår Mangan (som dessutom är Facebookvän med Anton Hysén härligt stolta farsa)

Polare från tjugo år tillbaka i tiden, mat med stadshotellnostalgi, en byggmässa som kopierar sig själv i decennier. Tryggt, mysigt och i centrum av komfortzonen. Nytt och fräscht?

Svar: Nej.

Så man skulle ju kunna hoppas att underhållningen skulle hjälpa oss släppa taget om nittonhundratalet och ta steget in i det nya (?) årtusendet.

Men fy fan så……….det blev. Rydell o Quick!

—–

Rydell o Quick är ett coverband bestående av en styck kille och en styck tjej, numera förstärkta att två (!) trummisar och enbasist.

Rydell ser ut som Lars Winnerbäck fast lite gubbigare (ni fattar!). Han är tveksamt bra på hårdrocksgitarr och sjöng förmodligen bäst på fritidsgården 1987. Quick ser ut som en botoxbrud i svart fodral och med en saxofon. Dessutom – saxofonen sprutar eld!

Det är hårdrocksretro så det svämmar över. Märk väl att det är min musiksmak, min uppväxt och låtar som jag kört 110dB i mina hörlurar (som jag nu får betala med tinnitus – det var det värt). Märk väl att jag gillar coverband och älskar livemusik.

Ändå är det bara ett stort neeeej!

Det är Bon Jovi, Metallica, AC/DC och Kiss i rullande schema typ. Det är det där klivet upp på podiet och bredbenta gitarrsolon. Det är inövade poser och pekfinger-lillfingerteknet och långt hår och headbanging i takt.

I publiken står 98,7% medelålders, vita, tunnhåriga gubbar i kavaj som gör samma tecken. Byggbranschen.

Förnyelse? Anton Hysén någon?

Nej. Sen när sista numret tar slut och publiken inte  klappar fram ett extranummer så tar Rydell oblygt själv upp ämnet och kör Ebba Gröns 800 grader. Då brister det för mig. Jag känner mig kränkt på Ebba Gröns vägnar. Thåströms och alla rebellers, förnyares och ungdomars också.

Och jag inser att jag, Rydell och Quick har det gemensamt att vi snart är den nya fräscha jättenproppen Orvar.

——

Hur är arbetsmiljön på byggmässan?

Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.

Annars då?

Jo, tack.

En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.

Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter,  pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.

—–

Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?

—–

Hur tätt är ett tätskikt?

Eller – Hur tätt måste tätskiktet vara?
Eller – Hur länge skall vi fråga oss det här?
Eller – Undrar vad vanligt folk skall tro om oss egentligen?
(oss = byggbranschen)

—–

Jo, man kan läsa i en artikel i Byggvärlden att SP testat fem vanliga tätskiktssytem och underkänner rubbet. Det är milt uttryckt en ironi som vi kommer raljera åt på några byggen framöver.

Saken är den att kraven på tätskikt i badrum har ändrats ganska många gånger. Varje gång blir det lite dyrare produkter, lite mer kurser som gubbarna skall gå och helt enkelt lite mer av allt. Allt detta utan synbart resultat för oss i produktion annat än att kostnaderna höjs. Det är sen länge tydligt att det dyra i ett badrum inte är själv kaklet som många tror, det är jobbet innan plattorna kan sättas dit som kostar.

Ironin i alltihop består i att Ingemar Samuelsson på SP sågar dem rakt av allihop. Dessutom för systemfel, inte för att det blir otätt genom fel utförande.

För ett par år sen satt jag på en ByggaBo-dialog där Samuelsson var med och pratade, den är en ganska rolig man. Diskussionen om ”hur tätt är tätskiktet” är tydligen fortfarande relevant 🙂

Mer allvarligt skojat så lägger försäkringsbranschen fem miljarder sköna kronor om året på vattenskador i byggnader. Skador som man tycka borde minska ju duktigare vi blir och ju bättre tätskiktssystem vi får. Men tyvärr, det verkar inte så.

—–

Bostadsminister Attefall har varit i stan och sett att vi har tusentals badrum bara häromkring som behöver renoveras. I hela miljonprogrammet är det ofattbart mycket av allt. SABO gissar på 50-275 miljarder. Så gissningsvis skall vi kleta ut tätskiktsprodukter för några hundra miljoner här. Det hade varit bra om det fanns bra grejor så dags.

Så lite utveckling och goda nyheter i ämnet önskas. Nya idéer?

—–