….och annat byggsnack.
Det finns misstankar om att den här bloggen läses av ett gäng byggnördar som gräver sig allt djupare in sin navelskådning hela tiden.
Därför tänkte jag tipsa om en blogg som ofta tassar in på byggbranschämnen, fast på ett annat sätt. Jag har fyra bröder och den som egentligen är eller har varit minst inblandad i i byggande av hus skriver ibland om konstiga saker som vi inte andra inte ser.
Till exempel idag när hans såg lyftkranarna på PEABs hotellbygge i Göteborg.
Eller den gången han fick säga farväl till sin dörr.
Och förstås när han och hans kollegor på reklambyrån försökte sig på att bygga hus.
——
Sync Blog 
Jag har en total fantasientreprenad kan man säga.
Verkligheten påträffar ibland dikten – vi kan bygga luftslott för fantasisummor med låtsaspengar som insats.
Läser Astrid Seebergers bok ”Den skamlösa nyfikenheten”. Tänkte lite på Anjos lyftkranar när jag läste en passage:
”Tänk bara på hur man kan tala om en skog. Jag växte upp i en trakt i Sydtyskland, i Schwäbische Alb. Där fanns skogar med bokar som man blev allvarlig av när de blev för många, kanske för att deras lövkronor drack upp allt ljus. Det var bara ett grönt tyst halvdunkel som rann ner från lövkronorna. Och man började tro att man fanns på havsbotten, på minst tiotusen famnars djup.
Medan man blev upprymd av ekarna. De var så härligt knotiga, som de gamla bönderna i Schwäbische Alb som visste att Barbarossa, den gamla medeltida kejsaren, sov sin tusen åriga sömn i skogen någonstans. Fast inte under en gran, det begrep man med en gång. Garnarna i min skog var spretiga och taniga, inget att anförtro sin sömnvakt till.
Hellre sova under en stor gammal lind vars löv silade ljuset till guld. Eller under en alm som har starka rötter, det sade Far i alla fall, den står trygg och rak även när det stormar.
Samma skog kan också beskrivas som en produktionsplats där trädens värde bestäms av trädens sågtimmerdel, av måtten på krongränshöjd, grövsta kvist och avsmalning. Det är exakt samma skog. Men ögonen som ser den skiljer sig åt. Ser man på samma sätt uppstår en samhördighet. Ser man på olika sätt skapas ett avstånd. Det viktiga när vi umgås med varann är således inte världen i sig utan våra föreställningar om den, vår världsåskådning.”
Fint
(det är väl känt sen länge att t ex Anjo ser på saker annorlunda än andra t ex jag)