Ja, man fiskar här i Chennai.

Chennai, Indien. Staden var tidigare mer känd som Madras. På Indiens östkust mot Bengaliska Viken.

Vi är i Mahabalipuram, några mil söder om stan i ett laidback område med måttligt mycket turister, desto fler fiskare och rätt många stenhuggare. Rätt många andra människor också, mer oklart vad de gör dock.  Gissar att flertalet pendlar in till storstan och industrierna runt om, området har en livlig bilindustri.

Förutom kypare, hotellpersonal och stenhuggarna så är det fiskargubbarna vi kommer närmast. De fiskar på natten, de landar båtarna rätt på stranden vid sextiden. Sen är det kommers och hårt jobb en stund. När vi trötta vaknar till liv och sätter oss tillrätta för frukost så ligger fiskarna och sover i skuggan av sina båtar.

En stund senare tar det fart igen när de börjar laga nät, krossa is för att transportera fisken och samtidigt ganska hödljutt lösa världsproblemen. (Det där sista är min gissning, inte helt fena på språket ännu)

– – – – – – –

Vi är väldigt glada just över fiskarna.

Speciellt de här fiskarna, de blev vår lunch igår, Butterfish och en annan jag inte minns namnet på (uppdate = Baracuda)
Helt fantastiskt underbart otroligt gott. Tur att vi inte var mer än sex personer.

Den fisken var också helt otroligt ok. Det var på kvällen, då fick vi Kingfish och svärdfisk. Grillade. Förstås.

– – – – – – –

Kvällens samtalsämnen var många. Det pågår en kampanj för att den yngste i sällskapet skall se till att skaffa barn. Pronto. Han är som sagt yngst men ändå lite gammal om nu tänker barnalstrande. Han hävdar att det pågår förhandlingar men att han inte bestämmer helt själv. Ok.

Sen fick vi veta att de finns en svensk by i norra Chile. En av konstnärerna som är med har sitt ursprung i Chile, han har besökt den. Frikyrkliga svenskar som utvandrade på 1920-talet har behållit sitt språk och stannat av i sin utveckling ungefär 1940. Spooky.

Kvällen höjdpunkt var annars en kollision. Det är liksom anledningen att vi på VSBK anordnar resan, mötet mellan människor med olika utgångspunkt. Stenhuggeriet är förstås viktigt men det är den kulturkrocken som är mest intressant. Jag behöver samla intrycken från det lite, men man kan säga att det brände till 🙂

Nästa blogginlägg kommer utgår från en replik sent inatt:

– Problemet med er är ni är så jävla tafatta!

(sen blev liv i luckan)  🙂

– – – – – –

OBS – det hända att bloggen gör ett uppehåll. Igår så blev vi såpass bekanta med hotellpersonalen att några av dem satt ett par tre timmar på en av våra terrasser. En av dem ville ha ha en väldigt fin ginflaska och han hjälpte till att tömma den, samtidigt bjöd han på någon god kryddblandning som han . Detta ledde till viss berusning, mer hos vissa. Han som uttalade repliken ovan var ganska tuff fram till klockan två, nu bettar vi om han pallar att kliva ur sägen innan lunch. 🙂
Dessutom skall vår indiska polare fixa kalas ikväll, vi skall käka ihop med hans kompisar. Vi vet inget om vad vi skall göra, vi vet inget om effekterna på morgondagen.

– – – – – –

Resan arrangeras av VSBK i samarbete med Global Stone och Creative Sculptors.