Ja. Det är inte så ofta vi säger så här i västkustidyllen. Men tack Stockholm, tack Stockholms Stadsbyggnadskontor och tack Anki Kaplan. (det är inte säkert att just hon skall ha cred här men hon är ju i alla fall chef där och av aktiviteten på Twitter att döma är hon vad man förr i tiden nog skulle kalla för ”frisk fläkt”)

Det handlar om vindsvåningar, eller snarare inredning av råvindar. Uppenbarligen ett kärt ämne av många skäl. Det näst mest lästa inlägget på denna bloggen handlar om det – ”Bygga vindslägenheter, sälja råvind eller inte göra något alls?” – vilket tyder på att många brfstyrelsemedlemmar dricker rött, lyssnar på Bo Kasper och googlar ”råvind” på kvällarna. (OBS – det kan vara mina fördomar – det skulle ju lika gärna kunna vara Veronicca Maggio som rullar på Spoity-streamen)

Ämnet är intressant för att många behöver bostad, i innerstan där många vill bo finns det tomma råvindar, råvindar som kan man bygga till tämligen unika, udda, charmiga krypin med extra hög vill-ha-faktor. Det kan också uttryckas i efterfrågan vilket ställt mot tillgång kan omsättas i affärer. Den som äger en råvind sitter på ett värde och en möjlighet.

Old news.

Problemställning?

Den utomordentligt fina gruppen Yimby har en Göteborgssektion. Där ligger en krönika – ”Vindsvåningar till Göteborg – snabbare förtätning av staden” – som handlar om detta. Lite med synvinkeln att man borde komma igång, i syfte att förtäta staden och skapa bostäder åt behövande. För att verkligen få fart på det så har man startat en Facebook-grupp. Den kommer möjligen inte föra saken framåt men man ringar i alla fall en del av problemen/möjligheterna.

Göteborgs Kommun har ett dokument som jag inte vet om det gäller längre, det är sju år gammalt – ”Riktlinjer för vindsinredning av flerbostadshus” – ett ganska osexigt dokument som hjälper lite grann men inte så mycket. Vi kan enligt det dokumentet få bygga lägenheter på vinden i landshövdingehus utan att installera hiss, det är ju bra. (Vindslägenheter i landshövdingehus har, vad jag vet, hittills visat sig näst intill hopplösa att räkna hem ekonomiskt)

Så, Stockholm.

Tack, Stockholm, för – ”Vägledning Vindinredning” – den hjälper ganska mycket mer. Det är utförligt om takkupor och terrasser, rätt så konkret om hissar och tillgänglighet, lite mer översiktligt om brand- och ljudkraven. Men ändå, bra. Nu kommer jag förmodligen inte flytta till Stockholm enkom för detta, men man skall aldrig säga aldrig 🙂

–

Det mest lästa inlägget på Sync Blog?

Det är det som heter – ”ÄTA – varför?” – och det leder vidare till  ”ÄTA – psykologi och annan bullshit” – vilket möjligen är viktigare än mäklarfloskler som ”högt i tak” och ”utsikt över taklandskapet” eller ”teppanyaki-häll”. ÄTA är alltså i det här sammanhanget pengar, kostnader som”kommer till”, kostnader som man ”missat” i sin budget, som känns ganska sura normalt sett när man väl alltför sent blir varse dem. Det handlar om pengar.

En vindsombyggnad är långt mycket mer är teknisk utformning av konstruktioner, anpassning till arkitektoniska värden och frågan om hissen skall gå ända upp eller inte. Det handlar om pengar, möjliga vinster, risk för förluster och hur dessa skall fördelas. Det handlar dessutom i bostadsrättssammanhanget rätt mycket om interna relationer i huset där bytet från stort vindsförråd till ett mycket mindre källarförråd kan få en boende på andra våningen att lacka ur fullständigt. Det kan vara en ändlös bygglovsprocess med många arkitektfakturor utan att en enda spik slås i. Det är en stökig byggtid i ett halvår eller år med skrikiga gubbar som inte fattar att du jobbat natten och vill sova. Det är emellanåt griniga, ogina grannar som klagar på minskad utsikt och ökad insyn och som gör allt för att stoppa ditt projekt.

Det är ingen parkpromenad. Mer långdistans i kuperad terräng, i regn och blåst. Har du riktigt otur eller är dåligt förberedd så har publiken gått hem innan du går i mål, applåderna uteblir. Regnet fortsätter.

Livet är hårt.
(Alternativet är sannolikt värre.)

– – – – –

Missförstå inte det här nu – jag tycker man skall bygga om vindar. Det är mitt levebröd.

– – – – –