Kategoriarkiv: Nytänkande i byggbranschen

Frågor och funderingar runt byggbranschen.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

01 november 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

9 kommentarer

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).
Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 oktober 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Ibland är det bra om det blir lite dåligt

Det sa Joakim Ohlén, ordförande för BQR. Han pratade på ett seminarium på Byggcentrum för några månader sedan. Jodå, det är ju inte bra om det bara är bra hela tiden, så visst är det bra om det blir lite dåligt ibland, men det vore väl bättre om det blev mindre dåligt ändå, för så dåligt som är nu är inte bra. Man kan lätt snurra in sig i det resonemanget. Jag tror i alla fall att han menade att det är bra att vi får fundera lite på vad vi håller på med i byggbranschen och hur vi gör och agerar.

”Hela vårt regelsystem bygger på misstro” sa han också, Joakim Ohlén.
(Sync uppmärksammade en artikel i Byggvärlden på samma tema)

Jovisst är det så. AB04/ABT06 förutsätter att parterna har olika mål och olika uppfattning. Partneringavtal och samarbeten mellan entreprenör och beställare är istället framtiden för byggbranschen menar Ohlén. Kanske är det så.

Sync tycker det är lustigt att vi ser det som en nyhet att man använder sitt kontaktnät och jobbar i förtroende med dem man litar på. Det sättet att genomföra sina projekt måste funnits sen stenåldern, AB04 är en ättling till något som sattes på pränt för kanske sextio år sen. I sammanhanget kanske AB04 är mer ny än Partneringtänket?

Men det kanske inte är så konstigt att regelsystemen är som de är, de finns ju för att avgöra det frågor som uppstår på vägen, men som man inte är överens om. Det finns mig veterligen inget i AB04/ABT06 som hindrar en entreprenör och en beställare att komma finfint överens och bli ömsesidigt nöjda med ett projekt. Våra regelböcker är skrivna av branschens parter och har växt fram allteftersom, det många kloka människor som bidragit. Möjligtvis så kan jag tycka att den lilla lilla skillnaden mot ABK96 är märkligt ändå.

———-

Det kanske inte är fel på det som står skrivet utan hur vi använder det?

———-

Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 oktober 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Vad är det som händer?

När jag jobbade på stora konsultbolaget så hade vi konferans i Uppsala en gång. Då samlades alla olika avdelningar i Sverige och hade lite pliktskyldigt föreläsningsprogram följt av en rejäl fest förstås.

Det roligaste föredraget hölls av en ekonomifarbror som jag glömt namnet på. Han ämne var ekonomisk historia. Han hade enligt egen uppgift Sverige äldsta kända overhead-bild. Den visade födslotalen under nittonhundratalet här i landet. Det fanns en peak på kurvan runt 1943, den återkom sen ungefär vart tjugofemte år, inte lika kraftig men den fanns där. Han hade forskat på vad som orsakade den peaken. Lite överraskande kom han fram till införandet av bruksvärdessystemet! När unga gifta par fick möjlighet att flytta ifrån kammaren hemma hos svärföräldrarna så hände det grejer i sänghalmen minsann.

Slaget vid Kaliningrad (eller om det var Stalingrad – minns inte) gjorde i och för sig också sitt till – Hitler fick på pälsen för första gången och folk blev glada och positiva, gick hem, rullade runt bland lakanen och gjorde ännu fler barn. Livat värre tydligen.

Jag tycker det är grymt intressant att man kan dra sådana slutsatser av händelser som påverkat så stora skeenden.

Jag undrar vad som påverkar oss och Planeten Jorden nu i våra dagar, saker som vi inte ser effekten av förrän om många år. Klimatdebatten kanske. Eller Idol 2009.

——–

Jag undrar vad som egentligen påverkar oss i byggbranschen just nu.

  • Väderleksrapporten kanske. Inte femdygnsprognosen förstås – det känns avlägset att planera hela veckan på en gång.
  • Hjälpmedel kanske. Nya fina dyra dataprogram som skall hjälpa oss bygga billigare bättre snabbare – har väl sällan funkat förut men byggbranschen minne är likt en guldfisks dito (=inte så bra).
  • Samverkan kanske. Partneringavtal och nya sätt att jobba tillsammans entreprenörer och beställare. Nya? Vi har uppfunnit något som måste funnit i tusen år. Igen.

——–

Nej, hjälp mig gärna här. Vad är det som påverkar och förändrar vår bransch?
(Hitler är ju död så han kan inte bidra med något…)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 oktober 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

AB04 – Piska mig hårt

Dagens Byggvärlden-citat

Kontrakten som skrivs idag liknar djurdressyr från 1800-talet. Då piskade man djuren om de inte gjorde som man ville. Idag skriver vi kontrakt som innebär att vi är beredda att straffa våra partners om de inte gör si eller så. Istället för att tillsammans lösa eventuella problem.

Klockrent. Say no more. (Idag alltså, återkommer med detta som tema…=)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 oktober 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

2 kommentarer

Ansvar för lämnade uppgifter

I byggbranschen har vi regler. Vissa är ganska självklara, t ex att man ansvarar för de uppgifter man lämnar ifrån sig. Självklart, men vem lämnade man dem till? När lämnade man dem? Vem tog emot dem och varför? Och varför fastnar en del i hissen? Många frågor och väldigt få svar. Vi få anropa verkligheten.

Sagan om när hisschaktets invändigt mått blev en sanning

På ett projekt jag fick möjlighet att under lång tid både delta i förstudier, program och projektering och sedermera också själva bygget. Inblandad i kubik kan man säga. Ungefär tre år heltidsarbete, för oss rallare så är det väldigt lång tid. Faktiskt är det längre tid än jag varit anställd hos någon arbetsgivare i sträck.

Arkitekten hade antagit ett invändigt mått i hisschaktet, han hade av naturliga skäl lite svårt att själv ta sig in och mäta. Hissen var ju i drift. Vi hade i början arkitektens mått som arbetsmått ändå, tills vidare liksom. Jag ringde en hissfirma som skulle hjälpa oss att kolla förutsättningar för att byta hissen och förlänga den en våning. När man gjorde det så skulle man loda schaktet också, alltså kolla om lutade. En ny hiss är ju så grinig att den inte vill orma sig igenom ett gammalt skevt schakt. Nejdå, rakt och fint skall det va.

Hissfirman mätte och lodade, glada gossar och en inställsam hissarbetsledare som såg möjlighet till en framtida affär. Allting såg fint ut.

Det gick några månader, vi projekterade klart. I hissbeskrivningen stod arkitektens antagna mått. Vi handlade upp jobbet. Alles klahr. Bygget använde den gamla hissen så länge det gick, men efter ytterligare några månaders ombyggnad så var den utriven.

Det gick några månader, vi byggde vidare. Hissfirman kom och började lite vackert som sig bör. Det betyder att det kommer en oannonserad billast med prylar som ingen på platsen vill kännas vid. Några dar senare kom det ett par goa gubbar som skulle skruva ihop en hiss och undrar var deras grejor var. Vi var alltså ett drygt år in i projektet. Då började problemen.

Hisshelvetet fick inte plats. Det fick byggas specialfästen, vi fick planbila bort en stor betongyta och såga ur för de nya fronterna som ju skulle sitta fint som smäck. Dyrt, jobbigt och irriterande.

Varför? Jo, de invändiga mått som arkitekten en gång för länge länge sen antagit hade på något sätt blivit till sanning och smugit sig med ända in till tillverkningen av hissen. Vi som varit så duktiga och måttat och lodat och haft oss. Vi hade däremot inte varit så duktiga på att se till att de korrigerade måtten kom hissleverantören till livs.

Sync-analysen?

Ja, inte kan man hänga arkitekten, och knappast projektören som skrev hissbeskrivningen. Väl? Kanske skulle det stått ”mått kontrolleras på plats” eller någon annan klyscha. Hissleverantören kanske? Nej, tyvärr.

  • Naiv optimism? Nej inte jag!
  • Okunskap? No.
  • Självbedrägeri? Näej.
  • Politik? Knappast

Återstår – Dålig projektering och planering. Pinsamt.

(Based on a true story)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Sjukvården vs byggbranschen – effektivitet

Ganska otippat så sitter jag och funderar på gemensamma nämnare i landets två största sektorer, vården respektive byggsvängen. Det beror naturligtvis på det här inlägget.

Det finns ju ganska ingående forskning om slöserierna i byggbranschen. Det finns en rätt så välgrundad övertygelse att byggbranschen inte alltid är så där värst jävla effektiv heller. Utan att någon som helst fakta bakom påståendet kan jag säga att dessa problem delar vi med vårdsektorn. Som tur är finns det ju saker i byggbranschen som faktiskt fungerar, en del saker funkar till och med riktigt riktigt bra. Så är det i vårdsektorn också. För det påståendet har jag i alla fall rejält på fötterna.

Vården

Vården kan visa sig från sin sämsta sida när man som orolig och utmattad förälder åker in till akuten med sitt förkylda och febersjuka lilla barn och möts av:

– Visst, varsågod och sitt ner. Nej, vi har fingen aning om hur lång väntetid det är.

Kvinnan i luckan är nollställd och föga imponerad av symptomen du just beskrivit. Sen sitter du där i sju timmar medan allting i korridoren går lååångsaaamt. Effektivitet är inte med i sammanhanget, finns den så är den väl dold för oss besökare.

När jag rusade in på samma akutmottagning med samma unge i famnen efter en allergireaktion så var det annorlunda. Då var det inte heller en fånig förkylning utan allvar, svullnad i andningsvägarna. Kvinnan i luckan tryckte på en knapp, dörrar öppnades och personalen bara uppenbarade sig ur tomma intet, doktorn dröjde inte två sekunder. Felsökning, beslut, åtgärd var avklarat på ingen tid alls. Detta dessutom utan stress. Allt gick helt lugnt till. Mycket imponerande.

Byggbranschen

Byggbranschen å andra sidan kan visa sig från sin sämsta sida när man som nybliven ägare till sin drömvilla har fräckheten att försöka få klart det man har betalt för, kanske till och med få det rätt utfört. Vår hantering av fel och brister i nybyggen är en typiskt källa till irritation. Felen är inte ”avsevärda” så som vi ser dem, det blir mer en slags administration som vi gärna skjuter framför oss. Men patienterna (förlåt, husköparna) tycker detta är värre är svinpesten och fortsätter vara onödigt frustrerade.

Goda exempel i byggbranschen? Ähh, jomenvissteresåatte… de finns. Väl?

Sync analys

Byggbranschen och vården har en del gemensamt – t ex det att vi lämnar rätt många kunder i sticket. Kunder/patienter med ganska enkla önskemål och behov som egentligen är lättfixade, men som vi administrerar sönder och gör till en enorm frustrationsgenerator.

Vården vinner nog ändå matchen om bästa effektivitet. Låt vara att det är lite skarpare att rädda livet på människor, och att man har fantastiska resurser när det väl gäller. I byggbranschen är det avgränsade små enklaver som funkar sådär fantastiskt bra att kunderna helt själklart blir nöjda på direkten. Nästan alltid kännetecknas det, tror jag, av korta beslutsvägar, minimal administration och effektivitet både i utförande och i kundkontakt.

———-

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

6 kommentarer

Doktorn i Mariannelund

Häromdagen skrev jag om en liknelse som en läkare lite snyggt droppade om hur en rörläggare hade agerat. Byggblasket började i det närmaste gråta för att jag fick en sån klockren kommentar, direkt ifrån verkligheten. Så jag tänkte köra vidare på liknelser med vårdsektorn, inte för att Blasket skall sitta och hemma i Skåne och lipa utan för att det verkar outtömligt när man väl har börjat.

Jag har någon gång på riktigt använt en sån liknelse för att förklara Sync´s roll, alltså vad vi säljer för typ av tjänst. Projektledare, byggkonsult, kalkylator, projektstöd eller lekledare täcker ju inte in det hela riktigt. Trots den medfödda geniala humor som jag besitter som göteborgare så kommer jag noga att undvika skämt om husläkare, nej jag vill mer likna mig vid en allmänläkare. Eller ännu bättre, en sån där doktor som alltid finns i Astrid Lindgrens böcker, en snäll och klok farbror som plockar ärtor ur näsan och skriver ut recept på nybakat vetebröd till den som svalt sin femöring. En doktor som inte är specialist på annat än att se ett sammanhang och kanske kan fixa de mest elementära problemen, men som också vet vart och till vem man skall vända sig med det som är svårare att lösa.

Så är det – vi remitterar vidare till specialister. Ofta behövs det efter en enkel undersökning en mer ingående undersökning när det bara känns sjukt men liksom inte syns på utsidan, då kan det behövas blodprover och röntgen (=radonmätning och thermografering). Ibland behövs ortopeder (=konstruktörer), en annan gång kanske vi får glädja patienten med en rektoskopi (=filma avloppen), har man tur så räcker det med ett stetoskop och några djupa andetag för att höra att lungorna är ok (=obligatorisk ventilationskontroll – OVK).

Hursomhelst. Specialisterna undersöker och rekommenderar en behandling. Dr Sync hjälper patienten att tolka fikonspråket, skingra oron och sen besluta om åtgärderna.

Det måste inte alltid vara specialistutlåtande. Ibland kan det räcka med ett enkelt konstaterande och fortsätta till en enkel åtgärd.

– Jaha Fru Svensson, såret måste fixas men det ser inte så illa ut ändå (=taket läcker runt skorstenen, typ), syster Benny (snickarn) kommer och lägger om det åt er.

Det behöver inte vara svårare än så hos doktorn.

———–

Dr. Sync
(medicus texo aedificium)

———–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

6 kommentarer

Boverket ber om ursäkt…

… för att Freddy Reinfeldt och gänget fick informationen redan igår medans Sync fick den först idag. Vi snackar om senaste nytt – BETSI. Ok för denna gången, men gör inte om det, Joakim!

Skämt åsido. Joakim Thunborg från Boverket hade med sig en rykande färsk rapport idag till Byggcentrum. Det var ROT-info där hela dagen, minsann. Roligt värre alltså och bloggstoff för ett par dagar i alla fall. Vi börjar med förste talare.

Skriften från Boverket heter ”Hur mår våra hus”, den är så ny så att Boverket fortfarande inte fått till en pdf på att ladda hem från hemsidan. Så egentligen har jag inte läst den, bara fått lite skum från ytan.

Boverket har gjort en gedigen undersökning med enkäter och besiktningar, tusentals hus och ännu fler bostäder. Resultatet är sammanställt i rapportern, följt av förslag till åtgärder i form av förslag nya mål (krav?). Jag la inte riktigt alla siffrorna på minnet men fukt och mögel, radon, buller och några andra små problem beräknas kosta 230-330 miljarder att fixa till. Detta är då utöver det 100 miljarder som vi årligen lägger på underhåll. Tjolahopp.

Jag tror bestämt det åkte med lite synpunkter också på hur illa det fungerar med tillsynen på våra byggen, efterlevnaden i systemet med kvalitetsansvarig enl PBL och OVK´n är ju konstaterat usel. Men också energideklarationerna verkar ju vara ett slag i luften som bara göder en gäng dyra konsulter.

Det jag reagerade för var att man vill att alla byggnader år 2020 skall hålla nybyggnadsstandard vad gäller ljudklassning. En nätt liten summa beräknad till 30-50 miljarder. Motivering är att människor har ont av buller. Sync säger – Det kan vara så, några har helt säkert det jobbigt. Men att byta en miljon fönster, tilläggsisolera rätt många fasader och lägga om många många parkettgolv? Det kommer kosta multum, väcka ramaskri och ifrågasättas. Byggnadsantikvarier kommer stå på barrikaderna och kasta återvunna tegelstenar på hänsynslösa ljudkonsulter när gamla fina hus förvanskas. Sync är tveksam.

Jag satt jämte Joakim på lunchen och vi snackade om mer saker. Han (och antagligen hela Boverket) tycker att Boverket har bra byggregler. Om vi bara följer dem så får vi inte så mycket problem med dåliga enskiktsfasader och annat dumt. Jag håller med. Teoretisk är det rätt, genomarbetat och rimligt.

Men nu det funkar ju inte så ute i världen. Om jag var chef över Planeten Jorden så fick det inte regna innan man fick tak på bygget. Fick jag bestämma bara över Sverige så var ju all bygglogistik oerhört välplanerad och snål, varje bygge hade en rimlig tidplan som följdes till punkt och pricka, alla som jobbade i byggprojekt kände ansvar, delaktighet och arbetsglädje. Men det blir liksom inte så. Kanske någon gång, men allt som oftast inte.

Så förlåt en naiv byggfilosof. Vi kan ha hur bra byggregler som helst och vara teoretiskt världsbäst på planering och ha planetens bästa kontrollapparat men om inte man ute på byggena känner i hjärtat för det man gör, då blir det inte så mycket bättre.

Som en revisor sa om min bokföring – skit in blir skit ut, man måste göra rätt från början.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 maj 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Kunder fattar inte skoj. Inte alltid.

Min sambo jobbar på ett gruppboende med autister. Det är människor med ett handikapp som yttrar sig på olika sätt. Ett exempel – min kära T säger till sin vårdtagare C:

– Kan inte du stänga av TV´n, C?

Blockeringen kommer direkt och motfrågan lyder:

– Kan jag inte det, T? Kan jag inte stänga av TV´? Varför kan jag inte det, T?

Min sambo är som folk är mest, ibland tänker hon vad hon säger och hur hon säger det, ibland inte. På jobbet har hon fått lära sig att vara tydlig och rak. Hemma så fattar jag ju vad hon menar. Det tycker jag i alla fall jag men nejdå inte alltid, tycker hon.

Vad har det att göra med byggbranschen? Jo, vi måste också bli tydligare, och se till att alla förstår vad vi säger. Skriver man stenhuskänsla i annonsen så får man fanimej bygga ett stenhus också, det borde vara självklart.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 april 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

1000 m2 Steni-plattor – så jävla dumt

2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och vindskydd på ytterväggar på en industribyggnad. Jag var anlitad som arbetsledare för min aktivitet, men kunde inte låta bli att lägga mig annat också.

På en av fasaderna skulle det monteras Steni-skivor, ca 1 000 m2. Det var en eftergift till stadsarkitekten som inte ville ha så mycket plåtfasader. Han kan numera glädja sig åt en slät vit kassettfasad riktad mot en skogsdunge, där ingen någonsin har ett ärende.  Hursomhelst, vi blev inblandade därför att vi skulle läkta våra väggar och frågade snällt om mått och instruktioner. Tyvärr kunde ingen på bygget svara. Så jag grävde och det visade sig att en orutinerad arbetsledare fått på sitt bord att avropa dessa Steni-skivor, köpet var sannolikt avklarat högre upp i hierarkin.

Materialet var beställt – i standardmått!  Någon skulle alltså få ställa sig och kapa Steni-skivor, jag räknade till över 400 lm sågsnitt. Det hör till saken att Steni-skivor är tillverkad av polyester och sten, de är mycket hårda och, i detta fall, högblanka. Chansen att man skall lyckas med ett snyggt sågsnitt utan flisor är lägre än reporäntan.

Jag satt med på stora byggfirmans interna arbetsledarmöte, och tog upp frågan om konfektionering av skivorna. Jag sa att det blir fiasko om någon ens skall försöka börja såga dem på plats. Jag hade kollat med leverantören och kapning i mått kostade inte ens extra, det ingick i deras normala rutiner. Då frågar den ene projektchefen rakt ut i luften:

– Klarar vi det då?

Jag vet inte exakt vad han menade, men jag tolkade det som att han inte trodde att platsledningen mäktade med att gå ut och mäta, göra en specifikation och sen beställa skivorna i rätt mått. Ridå.

Så på grund av resursbrist på platskontoret kör man på som vanligt. Man köper in halvfärdigt material som drar med sig problem ut till arbetsplatsen som någon skall lösa senare. Det blir mer timmar ute på bygget, förseningar och sämre resultat. Det blir dessutom dyrare.

PS

Skivorna beställdes i rätt mått, levererades i snygga paket och passade alldeles utmärkt. Tyvärr så måste allt plockas ner på grund av ett konstruktionsfel och monteras upp igen i mindre bitar, men det är en annan historia:)