När blir det lika skoj på riktigt?

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.

Sync finns på riktigt (jag med)

Mer kaffe? – Nej tack, inte för mig

Jag (står upp): Hej, jag heter Sync, jag är koffeinmissbrukare.

Alla (på en gång): Hej Sync!

——-

I går var det fredag, då jobbade jag. Arbetet i gruvan är hårt och man får unna sig det lilla goda man kan. Till exempel kaffe. Som god representant för byggbranschen – byggentreprenör, egenföretagare, projektledare, byggstädare, byggbloggare –  så tänkte jag redovisa mitt kaffeintag under fredagen den 6 nov 2009.

——-

Jag började hemma vid halv sju med att koka halva 10-koppars moccabryggaren.

Första morgonkaffet

En knapp halvliter svart gift, mildrat lite av mjölkersättningen som vi har hemma i kylskåpet.
(det här är ingen blogg om hushållsarbete – så släpp den kladdiga köksbänken och gå vidare i livet!)

Första kaffet svepte jag stående i hallen, medans åttaåringen klädde på sig, letade efter sin skolväska, undrade var läxan var och förhandlade huruvida det var nödvändigt med mössa eller inte. Sen åkte jag tåg. Jag skulle åka vidare med en byggentreprenör norrut för att kika på ett möjligt projekt. Han skulle komma till stationen ”…så tar vi en kopp och en fralla där!” sa han också.

Han dröjde en kvart, under den kvarten tog jag en latte med extra styrka på Espresso House. 37 jävla spänn!

Andra morgonkaffet

När byggaren kom så skulle vi ju ha en macka också. Jag beställde en scones (?) och apelsinjuice. Vad säger killen bakom disken då? Jo, att om jag skall något pålägg på min scones (plural?) då är det billigare att köpa en hel frukost. Ok, visst, kör på det. Då frågar han vad jag vill ha för kaffe. Ääh, vanligt svart, svarar jag då utan större intresse.

Så, jag äter min scones, dricker min juice och när jag har gjort det så smuttar jag på min släta kopp svart kaffe.

Tredje morgonkaffet

Det finns ingen njutning kvar, inget koffeinsug att stilla, jag bara fortsätter för att det finns.

——-

Tre timmar senare – vi sitter på vårt nya kontor och äter hämt-sushi. Jag fixar kaffet i vår nya presso-bryggare. Vi har haft kontoret ett par dar och har inte hunnit släpa dit några grejor direkt, men ändå ser min mugg ut så här. Muggen som köptes på IKEA i onsdags, packades upp på torsdagen och är använd en gång. Jävla skitmugg. Geggan i botten och årsringarna på insidan behöver bara lite varmt vatten för att avge koffein.

Ny mugg, gammalt kaffe

Märkligt – Jag kan vara Kvalitetsansvarig (KA) för ett hundramiljonersbygge med ganska hårda krav. Kvalitetskravet på kaffet verkar inte hänga med i det uppdraget. Jag suger i mig vad fan som helst. Om jag hade varit på något bygge så skulle jag kunnat ta det sista ljumna kaffet i en plastmugg, mickrat det och druckit med en grimas. Om jag jag suttit på fina konsultkontoret med de små kopparna så hade jag slurpat i mig all espresso som ställts fram. Ställer någon fram en vattenkokare och gevalias pulverblask så dricker jag det med, jag gillar det inte men jag dricker det.

Kvantitetsansvarig. Så är det. Jag har blivit Kvantitetsansvarig för kaffekonsumtion.

——–

Det här är en blogg om byggbranschen, detta inlägg är inte på något sätt en generalisering om byggprojektledare.
Det finns ett flertal te-drickare på byggena, faktiskt.

Dåligt med bra kaffe på byggena

Folke, min nya soulmate, slöjdläraren på Mullbergaskolan flashade ju att han får dåligt med bra kaffe på jobbet. Trist att höra, tyder på dåligt ledarskap, tycker jag. Vi på Sync har gjort en undercover-undersökning av kaffekulturen i byggbranschen, resultatet är bitvis skrämmande. Det finns bra med dåligt kaffe, den saken är klar.

Jag har ju lärt mig dricka kaffe i byggbodar. Jag har lärt mig mycket i byggbodar, t ex att spela skitgubbe, ganska många fula ord och att det är djävligt mesigt att diska sin mugg (beläggningen i botten skall skrapas ur i samband med månadsskifte eller finbesök).

Jag har också lärt mig att inte göra dubbelmacka. Just det avsåg för ovanlighetens skull inte någon sexuell aktivitet. Nej, man skall inte göra dubbelmackor för känns inte smaken på pålägget. Alla vet att hushållsost har en närmast obefintlig touch av sälta och en ganska avlägsen smak ost(?), så därför så blir det ett ganska meningslöst fettintag om man klämmer fast ostskivan mellan två vita formbröd.

Jag har alltså gått den långa vägen här. Tro mig.

När jag slutade klä om till blåbyxor på jobbet så fick jag vissa fördelar. Förutom att jag dubblade timpengen, slapp börja jobba mitt i natten och vara ute när det regnar, så fick jag ju nya kompisar. Konsultkompisar. På fina konsultkontoret där vi gärna hänger, kollegan och jag, där finns en kaffemaskin som är snäppet dyrare än min bästa bil. Den fräser och låter lite grann som min sämsta bil, men kaffet är sanslöst gott. Man får ju i och för sig kaffet i sådana där småkoppar. Det hade varit lite gay om det hade serverats i byggbyssjemiljö, men det får väl gå på kontoret då.
(översättning byggtermer: Gay är bara ett finare ord för bögigt, och det undviker alla i en byggbyssja att vara. Alla)

Och vinnaren är…

På byggena så finns det bara en kaffemaskin som gäller,
The King, The Real Stuff, The One and Only.
Japp. Nu fattar alla byggare vad jag syftar på. Precis.
Melitta Aroma Excellent (12 koppar, nu med inbyggd timer).
Den skall laddas och köras på Gevalia E-brygg. Inget jävla Skånerost eller något annat utländskt. Svenskt kaffe bara. Man sätter på en tolvkoppars kanna, vrider timern på en timme. Sen efter enochenhalv timme så är det perfekt. Lagom ljummet, aningens mogen eftersmak och med en behagligt balanserad beska. Till detta – Formbröd och hushållsost. Himmelriket på Planeten Jorden!

Mellitta Aroma Excellent

En kaffebryggare hämtad direkt ur verkligheten. Alla attribut är med:

  • Värmeplattan är så där grusigt kladdig av fastbränt kaffe,
    (det droppar ju alltid lite efter man dratt av den liksom.)
  • Oljiga fingeravtryck runt på/avknappen och påfyllningslocket
  • Plåtburk från Gevalia (den nötta texten ger den rätta känslan)
  • En mugg gömd lite bakom, komplett med öknamnet skrivet med tuschpenna
  • En lite finare mugg med bara en tunn brun hinna på botten – gäst-mugg kanske?
  • Sportbilagan med dålig ordvits i rubriken

————

Min nya bygg-idol – Folke

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Bästa byggbloggen!

Jag har ju en gediget kristen uppfostran, är projektledare inom byggsvängen, har varit byggentreprenör , läser gärna bloggar och uppskattar en viss form av humor. Mullbergaskolan är en blogg för mig, den är klockren i sin form. Jag är djupt imponerad av persongalleriet, träffsäkerheten och produktiviteten.

Dessutom utvecklas bloggen hela tiden. Häromdagen fick rektor Waldemark fick in en debattartikel på Newsmill och idag kom peaken när slöjdläraren startade sin byggskola.

Man blir ödmjuk inför riktiga proffs.

Sync är ett geni - jag vet :)

Byggare är svin…

Vi har ju ett rykte om oss i byggbranschen att vara lite grisiga och buffliga. Arga som bin, listiga som rävar och hal som en riventreprenör är ju kända epitet.

Jag tycker i och för sig att många av de jag har i min närhet mer är lite nallebjörngosiga och oftast snälla som små lamm. Men men, livet är väl inte alltid en bal på slottet. Vår entreprenadjurist blev liknad vid en terrier häromdagen. Jag satt jämte och imponerades men skulle nog hellre säga bulldog.

——-

Nu är ju Sync, Byggblasket och Svensk Byggtjänst och några till ganska så klara med att det är kommunikation som är branschens största problem. Så därför är det med allra största glädje som vi här på Sync Blog kan presentera – trumvirvel – den som löser hela skiten. Hepp!

Helt otippat så fanns personen i fråga på en papperlapp klistrad på insidan av ett bilfönster i Älvängen, strax utanför Göteborg, här i Sverige, på Planeten Jorden.

Take or leave it – men kom ihåg vem som löste gåtan.

——–

Annars är fredag här på allvar ganska snart….

Vad håller vi på med?

Förra inlägget här på bloggen triggade lite. Det handlade om ekonomivetaren som skyllde Hitler och bruksvärdessystemet på hyresmarknaden som orsaker till födslotalen i Sverige under nittonhundratalet.

De var en rolig farbror som hade en del skoj och tankeväckande att berätta. Som att den där regeln om att man får behålla sin nivå på föräldrapeng om man blir gravid senast inom ett år och nio månader efter förra barnet. Det triggar helt enkelt till att trycka fram ungar in en takt som övriga Europa inte hänger med på. Svenska kvinnors barnafödande är koncentrerat till några få år och småbarnsåren blir inte så många. I resten av Europa är det mer vanligt att det sprids ut och att kvinnor är borta från arbetsmarknaden betydligt längre på så vis.

Det är en enorm motor som gör att halva svenska arbetskraften jobbar lite mer sett över hela livstiden än sina medsystrar i andra länder. Hurra för Försäkringskassan! De får sällan speciellt mycket uppmuntran men här är det ju klockrent.

——

Så nu är frågan – vilka regler är som gör byggbranschen så trög och dyr?

——

Om du frågar mig – vilket du inte gör men eftersom du fortfarande läser så kanske du ändå undrar – så är avtalssystemen med AB 04 och ABT 06 en del i det tröga, lagen om offentlig upphandling LOU har en del avarter i sin utövning som kostar pengar, vår PBL och BBR har en del kapitel som ställer till oreda, omdömet hos en del av oss har också en roll i detta dessutom. Tyvärr.

Så om vi istället tänker oss några decennier fram i tiden när nästa generation har tagit överVad håller vi på med nu?

Ta bort väskan

Nästan varje dag så är det samma sak. På tåget till jobbet och på tåget hem. Väskan på sätet bredvid.

Trots att vi är ungefär samma personer som reser med ungefär samma tåg som blir ungefär lika fullsatt varje dag så händer det ungefär alltid. I plural också – vi snackar mångfald här fast på fel sätt. En random resenär sätter sig, placerar väskan på sätet intill, och ser sen direkt väldigt upptagen/nollställd/trött ut. Minspel och kroppsspråk skriker han/hon ut att han/hon vill vara ifred och definitivt inte ha någon jämte sig. Men allteftersom tåget fylls så kommer ändå traumat närmare, ögonblicket när någon frågar:
– Är det ledigt här?

Det är lika pinsamt varje gång, väskan flyttas undan och väskans ägare blir gärna lite förlägen och urskuldande medans den modiga medpassageraren tar plats. Ibland, men sällan, kommer en djup suck och en tydligt markerad ovilja när den stackars portföljen får åka tåg på golvet istället.

Svenskar är generellt ganska blyga, tror jag. Då är det lätt att hålla en ganska bister och kylig utsida som inte direkt bjuder in till spontana samtal. Jag är en god representant för detta. Det är väl ok, men lite märkligt ändå. Vad är man rädd för? En liten vardagskonversation piggar ju egentligen upp, en liten flirt så där på morgonkvisten kan ju göra dagen, ett skämt som träffar rätt kan glädja någon en lång stund.

———-

Stickspår
En gång på ett tåg på väg hem sent på kvällen, så satt det en vacker kvinna snett mittemot mig. Jag valde avsiktligt den platsen för att få bra spanläge. Tåget var nästan tomt och jag sneglade blygt, men tittade mest ner på min dator i vanlig ordning. Efter en stund kommer det på en kille som sätter sig mittemot henne. Han hälsar och börjar prata på knackig svenska, han frågar vad hon heter och vad hon jobbar med. Han konverserar och är intresserad. Hon mjuknar efter en blyg start, ovan vid situationen. När hon frågar tillbaka om honom berättar han att han bott i Sverige i sex månader, att han har lite svårt med språket. No shit. Konversation behärskar han däremot tillfullo.

Där sitter jag och sneglar. Verbalt begåvad och med språket komplett. Även om jag inte var lyckligt sambo och upptagen, utan singel och sökande så skulle jag ändå aldrig våga mig på det han gjorde. Heja Sverige. Det måste fattas något i genpoolen här i landet.

———–

De gånger jag kommer i spontankonversation med okända människor är lätträknade och det finns nästan alltid en omständighet som rubbar cirklarna. Påtagligt ofta är det ett barn eller möjligen en hund som bryter isen. Mina barn är som de flesta ungar, åker vi tåg så tar bara en stund sen så har de träffat nya kompisar, klappat alla hundarna ombord och gullat med bebisen längst bak.

Barn verkar ju ha lite roligare. Ibland suger vuxenlivet. Fett.

(alla som jobbar i byggbranschen är vuxna, de flesta som jobbar i byggbranschen är dessutom svenskar, tyvärr är vi nästan bara män. Så hur kul kan det bli? I rest my case)

Dags för lite nytt nytänk också?

Här kör man på i gamla hjulspår. Segt är det emellanåt, trögt och idéfattigt. Så jag funderar på att bygga om lite här på bloggen, renovera och putsa upp, pimpa upp det lite helt enkelt. Kanske skall man anlita proffs? Gratis? Knappast, inte ens i byggbranschen skänker vi bort speciellt mycket tid gratis.

Utseendet på bloggen är egentligen ganska lätt och trixa med, det finns massor av färdiga teman man kan välja, när jag startade hade jag ingen större koll och det har ju fortsatt ungefär så. Sen får man nog dribbla lite med vad som skall finnas med på sidan. Färg, form och fräcka funktioner till trots – det krävs lite innehåll också. Länkar till andra bloggar kan ju vara kul, besöksräknare och annat småpill kanske, det finns hur mycket som helst.

KANSKE SKALL TÄNKA STÖRRE.

Kanske videoblogg istället? Några lagom genomtänkta inlägg där jag ligger i badet med ett glas lördagsgodis och babblar om hur man driver byggprojekt. Eller snabba snapshots filmade i spegeln på dass på något taskigt konsultkontor. Eller kanske inte.

Kanske fler korta inlägg med bilder från dagen med dråpligheter och funderingar. Byggkonsultlivet är ju spännande värre, så det kan bli en hejdundrande succé. Kanske.

Möjligen mer aktivt länkande som genererar trafik och göder fåfängans statistik. Frågan är om det är antalet klick som är intressantast eller vilka det är som klickar och faktiskt läser. Svårare.

Jag vet! En rubrik med senast lästa bok? Jaaa, med recension och betygsättning. Coolt. Typ:
”Senast läst – ABT06. En klassiker väl värd att läsa om, börjar snyggt, lite seg i mitten men i övrigt helt underbar. Slutet med är rafflande med skiljenämnder, tvister och sånt är en höjdare.
4 av 5 murslevar.”

jag har ett problem i alla fall som måste jobbas på – både i blogg och i verklighet. Jag måste bli tydligare. Skarpare. Kanske är dags att outa mig och företaget. Bloggen kom ju till av en slump och hade först inget med verksamheten att göra men det blir alltmer sammankopplat.

Suddig, borde bli tydligare

Det saknas inte I-landsproblem häromkring i alla fall 🙂

Fredag på Sync

image

Sync hade en fin eftermiddag.
En håltimme spenderades väl, i väntan på att vi kunde gå till den där sena gratislunchen hos krögaren som vill bygga ny restaurang.

7:ans ölhall är en klassiker i Göteborg. En rutinerad flicka i baren hjälpte oss rätt. En kall porter, en rumsvarm porter, blandade till perfekt temperatur. Fantastiskt gott.

(Bilden föreställer en nöjd kollega bakom vår gemensamma porter, notera blåvittröja på väggen i bakgrunden. Bra dag)