——
Shit. Tänk om vi i Sverige skulle ha samma förväntningar på landslagsledningen. Och samma bestraffning – Jobba i byggbranschen!
Då skulle jag bli jobbarkompis med Lars Laban Arnesson och Olle Nordin. Och Lasse Lagerbäck skulle nog titta förbi ibland och jobba extra.
——
Det är full möjligt att fler än jag har noterat det. Skit samma.
Det ösregnar i juli och jag jobbar. Har fått frågan från flera som med höjda ögonbryn undrat varför jag jobbar hela sommaren. Har sagt några gånger nu att sambon jobbar och vi tar det senare i höst och bla bla bla.
Jag gillar att jobba på sommaren och nu poppade ett uppdrag upp. Oväntat och hastigt. Men inspirerande och viktigt. Så jag har jobbat.
Idag är det däremot lite segt. Inte jobbet men vädret och vetskapen om att den där hösten kryper allt närmare.
——
Kanske är dags att boka den där resan då?
——
P.S.
Tyvärr får jag göra det själv med egna pengar numera.
Detta är väl preskriberat nu så jag kan avslöja att när jag jobbade på medelstora byggfirman så kom högste chefen förbi i augusti och frågade om jag verkligen jobbat hela sommaren.
– Visst har jag det, sa jag.
– Ta du och stick ner till Lloyds och boka en resa för dig och tjejen, sätt på mitt konto, sa han då.
Så det gjorde jag.
(Löneförmån/personalvård/omtanke/ledarskap)
——
Det är inte fel med utveckling.
Jag erkänner.
Jag har hamnat i dåligt sällskap. (Enbart när det gäller mat alltså)
——
Jag har anpassat mig till vanliga byggtider, det är frukost kvart i nio, kaffe kvart över elva och mat halv två.
Jag har missbrukat dålig mat, färdig kantarellsopoa, usel sallad, mängder med smörgåsar.
Jag skäms.
Jag skall bättra mig.
Jag skall tillbaka till riktigt lunch. Sådan med sallad, bröd. Och en varm tallrik. Kaffe på det och en pytteliten kaka.
Lunchen skall dessutom intas på lokal en bit ifrån bygget.
——
Starting now.
——
Så enkelt det kan vara.
Sync jobbar med ett projekt som hamnat i en märklig stämning, allting är lite jobbigt, inget funkar lätt, alla går runt och tycker det vilar någon slags förbannelse över bygget. Ingen bra grund för produktiva byggnadsarbetare som vill bygga med kvalitet och arbetsglädje.
—-
Så därför jobbar vi nu med lite mer Sync-stil. Det vill säga vi äter godsaker och har mysstunder över kaffekoppen.
Idag på kvartöverelvarasten så samlade vi den tappra skara gubbar som jobbar i juli och provade den taktiken.
117 kr inkl moms. 12 personer, snabbt räknat en knapp tia per person i investering. Faktiskt så började vi inte på de finska pinnarna och det blev ju som synes ett par bitar över. Den direkta kostnaden stannar ju snarare på runt 7 spänn per person.
Man kan ställa det i relation till att hyrmaskiner och etablering kostar runt åttatusen kronar om dagen och har tveksam nyttjandegrad. Det räcker faktiskt att vi skickar hem en handmaskin och sparar ett par dagars hyra så är nästa tårta intjänad.
——
Extrainformation:
När Johan försökte inkassera 500 spänn av Morgan från en vadslagning fick jag konkret bevis på att förändringen är på gång. Morgan hade satt 500 kr på att det aldrig skulle komma en tårta på det här sketbygget. 🙂
——
Sync säkrar byggbranschens framtid med kojbygge.
——
Skojbygge, alltså.
😉
(Till skillnad från byggskojeri)
——
Igår hade jag semester. Då tog jag barnen med mig och kollade på ett jobb.
Kul.
Tänkte passa på att dela med mig av lite semesterbilder. Det brukar man ju göra när man haft semester. Ibland uppskattat. Inte alltid.
En elcentral. Jaha, det var intressant minsann.
Barnen hittade direkt en jätteskojig lekplats. (- Kolla vilka roliga stenar! sa nioåringen)
Jag och elektrikern fortsatte med vårt. Ett pannrum/soprum. Mycket intressant.
Dubbla vattenmätare. Skumt. Två serviser? Knappast. Måste kolla.
——
Ja, så där höll vi på en stund.
Så långt hade barnen kanske inte gnällt så mycket än, men uttryckt ett visst missnöje med val av semesterort. Det hade de. Lite grann.
Lösningen kom som så ofta i byggbranschen genom tur. Bonntur. Ren jävla flax.
I rabatten utanför kåken vi besökte växte mycket smultron. Så mycket som det kan växa per kvadratmeter ungefär.
Så mycket smultron.
Så barnen plockade, naturligtvis.
En skål med mer smultron än en hel sommar annars ger. Mer smultron än många barn får äta nånsin.
Nioåringen bakade med sin självklara finess en paj på kvällen. Hon visade kompisarna hur man gör. Hon är bra på att visa hur man gör, framför allt i bakning, trots sitt motstånd mot projektledningsuppdrag. Då gjorde hon sig känd som Sjuåringen som blev Åttaåringen och nu alltså helt enkelt Chefen.
Det blev inget kvar av den pajen kan man säga 🙂
Kompisarnas mamma noterade noga receptet. Den pajen kommer bakas igen när björnbären i Lysekil mognat.
——
Ännu en dag på jobbet. Byggkonsultjobbet.
——
På måndag skall Sync städa och ställa i ordning.
——
Som vanligt så har röran på bilden inget med röran som är orsak till inlägget.
Bara så ni vet.
——
Jag är ju outbildad för nästan allt jag gör nuförtiden. Tur att ingen vet det.
Nu när jag satt och bläddrade bland grejor jag sparat i bloggmappen i datorn för att hitta lite inspiration hittade jag en skrift från Ledarskapscentrum. Vet inte varför jag sparat den men jag skummade lite.
Just det. Det var ju den som Viktoria tidsade om en gång för länge sen – Transformerande ledarskap.
Intressant.
—–
Man har sammanfattat så här – ”Ledarskapets 5 utmaningar”
——
Mycket intressant eftersom det är just jag pysslat med ett par veckor nu. Helt på frihand och utan större eftertanke men med rätt okey framgång, tror jag.
Svindyra kurser det där, va?
Funderar på att höja timarvodet några snäpp 🙂
——
Eller…
Sync Blog 