LOU – Det fattas en hundring

Jag vet inte riktigt hur man skall tänka.

Orsaken och upprinnelsen till den förhållandevis lilla skandalen om Mölndalsbostäder känns lite som när jag skall mäkla fred alternativt döma någon hemma till rumsarrest. Alltså när barnen ställer till jävelskap, någon gråter, någon annan är skamsen (ibland).

——

I Uppdrag Granskning så drog Janne J ner byxorna på Mölndalsbostäder. Redaktionen hade plöjt igenom rätt många fakturor på utförd byggservicejobb i november 2009. Man hittade några godbitar där.

I inslaget verkade det ju ganska uppenbart att timmarna på fakturorna var saltade. Jag gissar att verkligt utförd tid ligger någonstans mellan de boendes uppfattning om hur lång tid det tog och den slutligt fakturerade summan. Nedlagd tid är ofta mer än vad folk tror.

——

Men.

Om Göteborgs upphandlingsbolag har skrivit ett ramavtal med byggaren om att köpa byggarbeten för 260 kr/tim då är det lite skumt. Samma verklighet gäller för Husbyggen som för alla andra, timpriset ligger normalt en hundring högre. Minst.

Om Husbyggen skall kunna köpa en underentreprenör, t ex en mindre byggfirma, och inte gå back så skall den byggfirman fakturera 240 kr/tim. Det går inte, det fattar alla.

Om Husbyggen skall betala sin anställde en lön enligt kollektivavtal som facket tycker är ok, då hamnar de direkta kostnaderna inklusive sociala, försäkringar och intern administration högre än 260 kr/tim. Det vet alla, också

Skumt

——

Hemma hos oss är grannpojken normalt sett förövaren när det sker dumheter, mina egna barn spelar alltid rollen som offer ypperligt väl. Jag kan aldrig veta säkert men det borde rimligen vara så att även mina små gullegrisar ställer till sattyg ibland.

Grannpojken får representera byggaren i det här, skyldig till allt annat bevisats.

——

Det är inget att skoja om, det läcker iväg massor med skattepengar i hanteringen. Det är fel på systemet eller på hur systemet används. Det är klarlagt.

Men jag vet inte vem som gör mest fel – den som lämnar det låga priset eller den som köper det eller tjänstemannen som attesterar fakturorna.

——

Det är LOU-vecka här på Syncbloggen, läs mer. 🙂

LOU – Dags för nya grepp kanske?

Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande faktor.

——

Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.

Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i kommersiella projekt, så gör vi ändå oftast en traditionell upphandling med sedvanlig förfrågan/anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset. Tyvärr.

Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.

Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet. Det är väl där problemet ligger, att mäta rätt saker. I vårt fall med köksupphandlingen så visste vi att just kökens varumärke är viktig för en lägenhetsköpare i den högre prisnivån. Det var vår bedömning att projektet totalt sett blev bättre (=mer lönsamt) på det sättet vi gjorde.

Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist. Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.

——

Vi får också hoppas att inte någon framtida reporter står i Uppdrag Granskning och slaktar Micasas försök som en orättvis, dyr och misslyckad upphandling. Det behövs nya grepp :)

Uppdrag granskning – rött kort

Det är svårt att gissa vad SVT´s granskning av Allbäcks Bygg och hans lite väl familjära relation till kommunala tjänstemän kommer leda till.

Några Sync-funderingar ändå.

——-

Jobbarkompisar
Gissningsvis blir det lite vakuum ett tag i kommunens organisationer. Övriga anställda måste ju få ventilera detta en stund. Säkert har några fått misstankar bekräftat, några tycker det var skönt att det kom fram, några är förfärade och besvikna.

Alla som beställer byggjobb och andra tjänster i offentlig förvaltning har fått en påminnelse i alla fall.

——

Den frånskilda hustrun.
Hennes bekymmer var att hon hade lite för få kvitton för att kunna sälja sommarstugan utan att alltför stor reavinstskatt. Att stugan var betald med mutpengar verkade inte vara hennes huvudbry, inte heller att hon åkt med på resorna och ätit på de fina restaurangerna bekostat av makes goda kontakter.

Jag fattar om hon vill skada sin exmake så mycket som möjligt, men det vore väl anständigt om hon lämna tillbaka den jävla lyxstugan till skattebetalarna, hon måste ju vetat hur det gått till. Länge.

——

Pressen
GP följer upp med flera artiklar, kvällspressen likaså. Hulthén är arg, läsarna tycke det är skit, alla byggen skall granskas, alla har hört snacket och man letar efter mer skojerier.

Lite blekt, tycker jag ändå. Detta var såpass väl känt att man borde hunnit göra mer research.

——

Ädelt
Jag trodde nog att man skulle snaska lite mer i kändisvinkeln i programmet. Sonen Marcus Allbäck jobbade ju på firman ett tag innan han blev proffs i bollsparkning.

Det hedrar Josefssons gäng att man inte tog den enkla poängen. TV4 hade knappast avstått.

——

Sist
Man måste haft skoj på UG-redaktionen när man hittade klippet (14.03 i i programmet) som fick illustrera Stefan Allbäcks fotbollskarriär. Öis möter Malmö FF, målvakten Nisse Hult (!) plockar ner ett riktigt tamt inlägg och kastar ut bollen till Bosse Larsson. Han älgar iväg och Allbäck klipper honom bakifrån.

Rött kort och goodbye. För Allbäck.

Det var i april 1971. Nu var det dags igen.

——

Uppdaterat : Aftonbladet vinkel är faktiskt ganska intressant.

Uppdrag granskning – jobbigt

Så det var så som ryktena sa. Allbäck.

——

Jag har aldrig jobbat med öisarna för all del och har ingen sympati för byggmästare Allbäck, men jag har en gammal skolkamrat som jobbar där på firman numera. Han sliter stenhårt som platschef på ett bygge (som flashade förbi i bild), jobbet växer i omfattning och han har små resurser omkring sig. Uppbackningen från cheferna kan ju knappast varit på topp om krishantering och mörkläggning varit överst på dagordningen sista tiden.

Där på det projektet är det inte en kommunal beställare är kanske bäst att tillägga.

Jag lider med kompisen och det han kommer få utstå nu, det måste varit slitsamt senaste månaderna ändå med allt tissel och tassel. Nu när det ligger uppe på bordet på är nog inte Allbäck-loggan så rolig att använda på anbud och offerter.

Livet är hårt.

——

Uppdrag Granskning – Ingen överraskning

Såg halva Uppdrag Granskning på SVTPlay alldeles nyss. Jag bor ju mitt ute i skogen och kör datorn på 3G-modem så det går lite knackigt men hyfsat ändå.

Hursom. Halv besvikelse idag tycker jag, det var för min del ett stort – jaså.

Att så att låga kommunala ramavtal ger skruvade tidrapporter är väl känt i alla led sen länge. Det är sjukt och inte bra för någon, men så är det. Vem som helst med någorlunda räknesnurra på bordet kan multiplicera lönen, skatter och sociala, kläder och skor, försäkringar och utbildningar och konstatera att det inte funkar.

Sen verkade det ju i och för sig lite skumt ändå i exemplen som Janne Josefsson drog upp. Diffen mellan folk de boende hade uppfattat och vad byggarna debiterat var ju lite mer än vad som går att förklara med låga ramavtal.

——

Jag har ändå svårt att se de kommunala tjänstemännen som skurkar i sammanhanget. Snarare då det kommunala upphandlingsbolaget som så gärna skriver avtal som i praktiken inte fungerar.

Att skylla på LOU (Lagen om offentlig upphandling) är tveksamt. Är det verkligen så illa att man inte kan teckna ramavtal som funkar?

——

Nästa vecka då smäller det – Janne lovade – och jag tror min informers har rätt. Tyvärr.

——

BIM – Basic Information Moron

Min pappa jobbade med trycksaker förr i tiden, alltså på nittonhundratalet.

Där kunde det ibland komma en kund som behövde nya visitkort. Kunden hade en jättefin layout med klar uppfattning om färger och typsnitt och sånt. Men kunden kunde också ganska ofta ha glömt att telefonumret skulle finnas med. Namnet på ett visitkort är möjligen viktigast men telefonnumret är nog själva grunden ändå.

Samma århundrade så gick jag i skolan. Jag hade en, på ytan lätt sadistisk, lärare i skolan som cyniskt hävdade att hans svåraste uppgift var att eleverna att skriva sitt eget namn på rätt ställe när det var prov.

Det borde vara den mest enkla uppgiften och basala informationen. Tycker man.

——

I min dagliga gärning så hjälper jag ibland småbyggare att granska deras avtal och offerter. Jag läser igenom, kommenterar syrligt, gottar mig åt syftningsfel och oavsiktliga tvetydigheter. Byggarnas relation till privatkunder har väl sällan varit mer aktuell än nu. Jag tror ganska mycket av de bekymmer som uppstår kan undvikas om man snackar färdigt innan och skriver ett bra avtal.

Igår hade jag ett projekt på skärmen där det mesta var riktigt bra i ordning. Det rörde sig om en villatillbyggnad i Skåneland. Det fanns ett bra underlag av arkitekten, både beskrivning och ritningarna så fint ut. Min kompis byggarn hade gjort en offert och fått den accepterad. Märkligt nog.

Förmodligen var priset rätt, det kan jag inte bedöma men offerten saknade datum och uppgift vem som skickade den (!). Det fattades dessutom uppgift om vad man faktiskt lämnade pris på att göra och när det kan tänkas utföras.

Kunden köpte det ändå 🙂

——

Så – Sync lanserar därför förkortningen
BIM – Basic Information Moron.

(det betyder ungefär ”Skriv ditt namn på offerten, idiot” på tyska fast är vänligt menat. Tro inget annat.)

——

Ikväll – Uppdrag Granskning

Ikväll är det dags för Uppdrag Granskning att påskynda pensionavgångarna på Familjebostäder i Göteborg och möjligen få en och annan entreprenör att framstå som smått ohederlig.

Om nu ryktena stämmer.

Just idag önskar jag att jag hade en TV.

——-

Min vilja att se det kommer nog ur samma drivkraft som när man stannar för att titta på en trafikolycka. Jag skäms i förväg.

——-

Rocky rules

Sync har några favoriter. Serien Rocky är en av dem.

När det dessutom passar så fint in i SyncBloggens budskap så blir man ju nästan rörd 🙂

Sync har ju ganska länge lobbat för vi måste hitta en bra diktator

——

…lite oväntat kanske att det var Margot W som var lösningen, men ändå. Tack Rocky!

——

Svart med garanti

Sync skriver en del avtal.

Entreprenadavtal är väl vanligast, samarbetsavtal ibland, konsultavtal (våra egna alltså) slarvar vi konsekvent med. Byggbranschen har många sortern. Jag börjar få god vana att sitta med juristen nu, vi trivs bra ihop.

Men tyvärr – jag är väldigt ledsen – jag kan inte hjälpa alla.

du som googlade efter ”ett färdigt avtal på svartjobb i våtrum” får tyvärr söka dig vidare.

——

Jag kan mycket men det var strax över gränsen, faktiskt 🙂

——