Kompakt boende, trång om saligheten

Vi som jobbar med att planera och bygga bostäder gnäller ibland på att stela byggregler tvingar oss att bygga större lägenheter är nödvändigt. De blir sällan mindre än 32 m2. Genomsnittet på bostadsyta per person i riket har passerat 50 m2.

Jag är själv uppväxt i en åttabarnsfamilj, vi bodde (trångbodda?!) i en fyrarummare på knappt hundra välplanerade miljonprogramkvadrat. Det har gått mer än tjugofem år sen jag flyttade så nackdelarna har bleknat och jag kan vittna om att det inte är helt nödvändigt med 32 m2 per person. Hade jag som den femtonåring som aldrig haft ett eget rum fått uttala mig i frågan så kanske jag hade haft ena annan inställning i och för sig, man vet inte.

Ser man det hela i lite större sammanhang, utanför vår lilla ankdam, så hanterar vi lyxproblem i vanlig ordning. Så mycket golvyta till alla är något Planeten Jorden inte har råd med. I alla tider har man säkerligen istället knepat och knåpat för att hitta lösningar för kompakta boenden, typ att lägga minsta barnen i en byrålåda och de andra glinen skavfötters i våningssäng.

Till mina föräldrars försvar måste jag flika in här att jag för all del sov i våningssäng den största delen av min barndom, men att jag alltid hade en egen säng. Inget av syskonen har heller vad jag vet tvingats sova i någon byrålåda, har det ändå skett så har det säkert varit frivilligt.

Jag tycker för övrigt att man skall ha en egen säng  alternativt i vuxen ålder dela en lite bredare säng med någon man tycker om.

– – – – –

Jag tycker vi skall planera och bygga mindre bostäder, kompaktare och smartare.

Jag har alltid fascinerats av tekniska, innovativa lösningar – typ en magisk säng som fälls ut ur väggen. Jag gillar tanken på effektivt utnyttjande av ytan  och kan lätt räkna hem en ganska dyr säng om den sparar några kvadratmeter.

– – – – –

Annonser

Dagens Nyheter – inte egentligen väl?

Barbro Hellman på Hyregästföreningen bloggar. Idag om en artikel på DN Debatt och om hennes syn på oss gubbar i byggbranschen. Ingen nyhet kanske.

Artikeln däremot. Det är Per-Erik Petersson tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gör ett inlägg om byggbranschen. Det är inte nådigt, först om takrasen…

”Debatten har i stor utsträckning fokuserat på det nuvarande tillsynssystemet som släppt igenom så många undermåligt dimensionerade byggnader. Systemet, som infördes på 1990-talet, bygger till stor del på egenkontroll. Det är byggherren, det vill säga den som låter bygga huset, som har det fulla ansvaret för att normerna följs och att byggnadens kvalitet säkerställs. Uppenbarligen har systemet inte fungerat för de rasade taken och därför måste tillsynens upplägg utvärderas och troligen också ändras.”

Japp.

”Ett annat exempel är att det dominerande fasadsystemet för bostadshus, enskiktstätade putsade fasader, nyligen dömts ut som helt otillförlitligt vad avser fukt- och mögelsäkerhet. Tiotusentals villor har under flera år byggts med denna teknik. Det dröjde flera år efter det att forskningsinstitutet SP började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.”

Shit.

”Inte sällan hörs uttalanden om att byggsektorn är en mogen och genomforskad bransch där man besitter all den kunskap som behövs. Problemet, menar man, är att den kunskap som finns inte når ut till användarna. Jag anser att detta är en myt som det är dags att sticka hål på! Hus, broar och andra byggnadsverk är komplicerade systemkonstruktioner som utvecklas till att bli tekniskt alltmer avancerade. Kraven på energieffektivitet, miljöanpassning, teknikinnehåll, innemiljö ökar liksom behovet av effektivare produktionsprocesser och kostnadseffektiv förvaltning och underhåll. Behovet av att utveckla ny kunskap ökar hela tiden.”

Oj!

Ansvaret för att det ska hända något ligger till stor del på branschen själv, på förvaltarna, men de offentliga aktörerna och forskningsfinansiärerna måste också bidra. Slutligen ligger ett stort ansvar på politikerna och på regeringen”

Oups”

”En modern, kunskapsbaserad och framåtriktad byggsektor är en angelägenhet för alla i Sverige. Alla har en relation till och är beroende av väl fungerande och säkra byggnader och till ett bra och miljöriktigt boende. Sverige kan också genom kompetenshöjande satsningar ta tätpositionen i Europa och därmed skapa en ny framgångsrik exportsektor inom ett energieffektivt, miljövänligt och framtidsinriktat samhällsbyggande”

eeh, vänta lite nu.

——

Nu blev det många stora ord på en gång. Jag håller med hela vägen ner. Jag ställer upp på problemställningen och har gärna visioner om det miljöriktiga byggandet och den vackra omtanken om Planeten Jorden. Men någon någonstans måste också hjälpa mig att tala om hur kostnaderna samtidigt skall sänkas 20-30%.

Det kanske är läge att fundera på VAD vi bygger och inte bara HUR vi bygger?

(bara en tanke)

——-

Matlådan luktar också illa

Nya bloggkollegan på Trygghetsvakten väckte en del minnen till liv. Under ett par år jobbade jag med fuktskadade kryprumsgrunder, unkna vindar och gödseldoftande golv i daghem, skolor och villor.

Fukt och mögel kan ställa till ett svårstoppat elände för människor. Det är svårt att åtgärda mögliga kryprumsgrunder och blöta källare för rimliga pengar. Ofta går det att fixa men omfattningen kan bli sådan att det knappt känns lönt att spara något, det är bättre och riva skiten.

Det vi kallar ”elak lukt” blir ett socialt handikapp som sänker människor. Vi byggde om kryprumsgrunden för en massa pengar hemma hos en familj som hade sina gåbortkläder hängande hemma hos hemma kompisar. Hade kläderna hängt hemma så hade de förstörts. Vi gjorde en besiktning hemma hos en annan familj, där det luktade riktigt djävligt. Där berättade mannen att hans matlåda luktade! Tänk dig att sitta med kollegorna och för att avnjuta en stunds vänligt skitsnack och din goda lunchlåda, när mögeldoften kommer smygande ur mikron då du värmer gårdagens köttbullar. Inte roligt. Inte alls.

I senaste BBR:en så har vi en ny rubrik om Fuktsäkerhetsprojektering. Man trycker hårdare på genomtänkta åtgärder både i projekterings- och utförandefasen. Det är naturligtvis en god tanke. Men precis som i gårdagens inlägg, så tycker jag man hittar på nya titlar och ökad debitering för en massa fuktkonsulter och annat löst folk. Vi är inte speciellt bra på att skriva byggbeskrivningar, även om vi blir skitbra på det så löser inte det Platschefens dilemma och det kommer att fortsätta regna på lösvirkeshus utan väderskydd. Så är det bara.

Vi sänker inte byggkostnaderna i samma takt som vi skaffar oss nya arbetsuppgifter, där vi administrerar oss själva, kontrollerar oss själva och försörjer oss på att rätta till felen efter oss själva. Vi sänker inte kostnaderna.