Barn gör inte som du säger utan som du gör

Jag har startat dagen med att uppvakta sonen som fyller sju år. Frukost på sängen, stearinljus i yoghurten och en stabil LEGO-låda i present. Han fick en bok också av sina älskade storasyster, som hon köpt för sina egna pengar.

Det går fort de här åren. Hans syster gjorde sig känd här på bloggen som sjuåringen för att sen bli den före detta sjuårige åttaåringen, nu fyller hon tio om ett par veckor. Livet är underbart 🙂

Mitt i all denna tomtebolycka tänkte jag göra ett erkännande. Allt är inte så bra som det verkar. Våra barn är inte de små solstrålar man kan tro om man läser bloggen eller vissa Facebookstatusar. Det finns en mörk sida i denna familjens historia. Våra barn följer inte vårt kvalitetsledningssystem.

Vadå säger ni kanske nu.

Vadå vadå?

Våra barn bråkar ibland om struntsaker, trots att vi i ledningsgruppen säger till dem att sluta. Våra barn städar inte sina rum, trots att vi skrivit det på en ToDo-lista. Våra barn äter inte sina grönsaker, trots att vi säger till dem att göra så.

Om det här fortsätter kommer de förmodligen att åka trimmad moped innan de fyllt femton, dricka sprit på skolavslutningen i nian och tro att de är vuxna när de de är arton.

—–

En sak kom upp om och om igen i en diskussion om ledningssystem häromdagen – vi säger en sak och gör en annan.

Sync är inblandad i en arbetsplats där vi har ett system och ett schema för möten och avstämningar – vi följer det inte. Än.

Sync träffade en kille från Boverket för ett par år sen, han sa att egentligen är BBR väldigt bra – men man följer den inte.

—–

Min bloggkollega Fredrik på Rotpartner skriver om LOU. Det aktuella exemplet är Akademiska Hus som försökt slippa LOU för att den fördyrar  och ställer till besvär. Fredrik fyller på med den värsta avarten, de ramavtal somtecknas till så låga arvoden att de blir självklart att entreprenören/konsulten måste krydda sina timma för att få ekonomi i sitt uppdrag.

Inget nytt under solen alltså.

Det har sagts ganska många gånger att LOU i sig inte kräver att jämförelsen måste leda till lägsta pris, det står den offentliga byggherren fritt att använda andra kriterier för att välja ut en leverantör. Kvalitet till exempel. Miljöpåverkan kanske, vad vet jag. LCC skulle ju vara intressant.

—–

Jag tror inte det är så mycket fel på LOU. Grejen är att vi  använder den fel. Precis som det faktum att en person på Boverket tycker att vi inte alltid använder BBR rätt. Ganska likt de tusentals företag som har fina, dyra och ambitiösa kvalitetsledningssystem men som inte använder dem.

Precis som mina barn.

—–

(Läs Fredriks inlägg här och mer på Sync Blog om LOU här)

Platschef sökes – The Lone Ranger

Är det denna killen ni/vi vill ha?

The Lone Ranger (TV series)

Image via Wikipedia

The Lone Ranger

—-

Frågan uppstod när jag och kollegan drack vårt goda lyxkaffe efter lunchen. PÅ väg till kaffet hade jag i telefon nyss fått en ovanlig och smickrande fråga av en personalchef på ett byggföretag. Det gav upphov till funderingen på vad man har för förväntningar på en platschef.

Det var min kollega som frågade/påstod:

– Är det inte en Lone Ranger man vill ha?

——

Per-Ingmar Persson på Veidekke försöker på sin blogg idag utveckla sin syn på hur man skapar rätt förutsättningar för att en platschef skall lyckas. Jag tycker ändå resonemanget verkar lite luddigt, det går ungefär ut på att ge platschefen frihet att lösa uppgiften på sitt eget sätt. Att skapa en omgivning som sätter ramar men lämnar öppet för eget tänkande. Typ

Nja. Jag är ingen vän av komplicerade kvalitetssystem och kontrollplaner högt och lågt, tvärtom. Så den delen av Perssons tanke köper jag rätt av. Problemet blir nog snarare att min käre kollega kanske är för nära sanningen. The Lone Ranger, alltså.

För ibland är sanningen sådan att platschefen är en ensam superhjälte som med risk för eget liv satsar allt för att lyckas. Familjen får stå tillbaka, den egna kroppen och knoppen pressas på ett osunt sätt, allt handlar om bygget. Bygget bygget bygget.

Oavsett hur man lägger upp det, antingen det är toppstyrt och inrutat eller fritt och generöst med utrymme så vilar det tungt på platschefens chef att se och stötta platschefen. Det behövs. Det är inget enmansjobb att vara platschef.

——

Mer om chefens chefplatschefens dilemma, kontrollplan och egenkontroll.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–