Jag har startat dagen med att uppvakta sonen som fyller sju år. Frukost på sängen, stearinljus i yoghurten och en stabil LEGO-låda i present. Han fick en bok också av sina älskade storasyster, som hon köpt för sina egna pengar.
Det går fort de här åren. Hans syster gjorde sig känd här på bloggen som sjuåringen för att sen bli den före detta sjuårige åttaåringen, nu fyller hon tio om ett par veckor. Livet är underbart 🙂
Mitt i all denna tomtebolycka tänkte jag göra ett erkännande. Allt är inte så bra som det verkar. Våra barn är inte de små solstrålar man kan tro om man läser bloggen eller vissa Facebookstatusar. Det finns en mörk sida i denna familjens historia. Våra barn följer inte vårt kvalitetsledningssystem.
Vadå säger ni kanske nu.
Vadå vadå?
Våra barn bråkar ibland om struntsaker, trots att vi i ledningsgruppen säger till dem att sluta. Våra barn städar inte sina rum, trots att vi skrivit det på en ToDo-lista. Våra barn äter inte sina grönsaker, trots att vi säger till dem att göra så.
Om det här fortsätter kommer de förmodligen att åka trimmad moped innan de fyllt femton, dricka sprit på skolavslutningen i nian och tro att de är vuxna när de de är arton.
—–
En sak kom upp om och om igen i en diskussion om ledningssystem häromdagen – vi säger en sak och gör en annan.
Sync är inblandad i en arbetsplats där vi har ett system och ett schema för möten och avstämningar – vi följer det inte. Än.
Sync träffade en kille från Boverket för ett par år sen, han sa att egentligen är BBR väldigt bra – men man följer den inte.
—–
Min bloggkollega Fredrik på Rotpartner skriver om LOU. Det aktuella exemplet är Akademiska Hus som försökt slippa LOU för att den fördyrar och ställer till besvär. Fredrik fyller på med den värsta avarten, de ramavtal somtecknas till så låga arvoden att de blir självklart att entreprenören/konsulten måste krydda sina timma för att få ekonomi i sitt uppdrag.
Inget nytt under solen alltså.
Det har sagts ganska många gånger att LOU i sig inte kräver att jämförelsen måste leda till lägsta pris, det står den offentliga byggherren fritt att använda andra kriterier för att välja ut en leverantör. Kvalitet till exempel. Miljöpåverkan kanske, vad vet jag. LCC skulle ju vara intressant.
—–
Jag tror inte det är så mycket fel på LOU. Grejen är att vi använder den fel. Precis som det faktum att en person på Boverket tycker att vi inte alltid använder BBR rätt. Ganska likt de tusentals företag som har fina, dyra och ambitiösa kvalitetsledningssystem men som inte använder dem.
Precis som mina barn.
—–
(Läs Fredriks inlägg här och mer på Sync Blog om LOU här)
Sync Blog 
Man är väl livrädd för överklaganden av upphandlingen, som försenar projektstarter och tillämpanden av ramavtal.
Lägsta pris är något som är svårt att ifrågasätta.
Samtidigt finns det väl alltid något annat krav i upphandlingen som man kan ifrågasätta om vinnaren uppfyller, och kan överklaga med det som grund.
Vem är det som betalar rättegångskostnaderna om den som överklagar en LOU-upphandling ”förlorar”? Har upphandlaren rätt till ersättning för merkostnader från från den som överklagar?
Har sync rätt att innehålla delar av veckopengen om barnen inte levererar överenskommen kvalitét i rumsstädning och grönsaksätning?
Vi får en del överklaganden internt, gärna sent på kvällen strax innan tandborstningen.
Problemet hos oss är det som många hos många andra så att ledningsgruppen inte är konsekvent och får därmed svårt att hävda rutiner och regler. När man accepterat vissa göranden genom ”tyst accept” blir förhandlingen nästan hopplös. När avtalsförhållandet dessutom är så oklart och ansvarsbiten suddig blir det stökigt.
Rätt att innehålla veckopeng har diskuterats, men eftersom veckopeng inte utgår ännu så är det ett kasst alternativ, det biter dåligt. Förhandlingen ha strandat på att en del barn (2 st) vill ha ersättning även för hushållsnära tjänster. Under min barndom reglerats detta med mat och husrum, det borde räcka men nej då, kapitalistbarnen skall ha cash nu.
To be continued.
Som ett led i ert pågående utvecklingsarbete skulle jag vilja lyfta fram dessa konkreta arbetsledningsredskap (pat pend). 😉 http://wp.me/pwb3q-kE
Hallå där.
Måste bara få kommentera.
Efter 5 barn, numera 28, 24, 21, 21 o 19, så kan jag bara informera om att alla försök till att få dem att samarbeta och följa regler är helt värdelösa. Vi har testat utgångsförbud, indragen veckopeng, förbud att använda datorn, avstängning av utgående samtal från hemtelefonen, straffarbete, tvingade promenader i skogen, besöksförbud av kompisar m.m.. Allt, MEN, dom får som dom vill i alla fall. Dom lärde sig konsten till manipulation redan i mammas mage.
Dom utarbetar en lömsk teknik för att få oss på knä. Det värsta är att det fungerar… I alla år har det fungerat… Man får trösta sig med att de allra flesta blir ”bra” medborgare till slut i alla fall.
Om man bara får dem att följa 25 % av alla regler och förväntningar, så går allt bra.
För egentligen, vad gör man? man kan ju inte avliva dem…
Nej, avlivning avråder vi bestämt ifrån.
Men jag kan nog erkänna att vi några gånger hotat att lämna tillbaka dem till Trollmor i skogen. Det skrämmer allt mindre efterhand.
Jag är inte så orolig för våra barns uppfostran, mer oroad över vår hantering av kvalitetssytem när vi leker kontor på vårt vuxendagis…
🙂