Är det denna killen ni/vi vill ha?

Image via Wikipedia

The Lone Ranger

—-

Frågan uppstod när jag och kollegan drack vårt goda lyxkaffe efter lunchen. PÅ väg till kaffet hade jag i telefon nyss fått en ovanlig och smickrande fråga av en personalchef på ett byggföretag. Det gav upphov till funderingen på vad man har för förväntningar på en platschef.

Det var min kollega som frågade/påstod:

– Är det inte en Lone Ranger man vill ha?

——

Per-Ingmar Persson på Veidekke försöker på sin blogg idag utveckla sin syn på hur man skapar rätt förutsättningar för att en platschef skall lyckas. Jag tycker ändå resonemanget verkar lite luddigt, det går ungefär ut på att ge platschefen frihet att lösa uppgiften på sitt eget sätt. Att skapa en omgivning som sätter ramar men lämnar öppet för eget tänkande. Typ

Nja. Jag är ingen vän av komplicerade kvalitetssystem och kontrollplaner högt och lågt, tvärtom. Så den delen av Perssons tanke köper jag rätt av. Problemet blir nog snarare att min käre kollega kanske är för nära sanningen. The Lone Ranger, alltså.

För ibland är sanningen sådan att platschefen är en ensam superhjälte som med risk för eget liv satsar allt för att lyckas. Familjen får stå tillbaka, den egna kroppen och knoppen pressas på ett osunt sätt, allt handlar om bygget. Bygget bygget bygget.

Oavsett hur man lägger upp det, antingen det är toppstyrt och inrutat eller fritt och generöst med utrymme så vilar det tungt på platschefens chef att se och stötta platschefen. Det behövs. Det är inget enmansjobb att vara platschef.

——

Mer om chefens chef, platschefens dilemma, kontrollplan och egenkontroll.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–