Byggbloggare von Platen

Byggvärlden har fått en tung gästbloggare, Fredrik von Platen,
(Arkitekt SAR/MSA, senior adviser, Fd. ordf för Sveriges stadsarkitekter, 1989- 2003 ställföreträdande generaldirektör för Boverket.)

Med rubriken Hela bostadsmarknaden har gått i baklås”  gör han ett svep över byggbranschen, projektutvecklarna och bostadsdebattörerna i ett av de mest heltäckande inlägg jag läst på sistone. Ingen går fri från skuld där, inte ens det egna skrået.

Tyvärr svingar han onödigt och, som jag tycker, lite väl raljant och fränt om vad som pågår praktiskt på byggena. Det är synd för annars är mannen en citatmaskin.

Exempel:

Min egen yrkes­organisation, SAR/MSA påstår yrvaket att vår bostadsminister gynnar kvantitet på kvaliténs bekostnad. Som om vi arkitekter tycker att det byggs för mycket? Eller skulle vi arkitekter vara så aningslösa att vi tycker att det ska bygga färre och dyrare bostäder?

Sync: 🙂

– – – – –

Handen på hjärtat branschkollegor; tror vi på allvar att våra processer, från idé till färdig bostad, verkligen funnit sin ideala form, efter vilken allt annat i samhället ska anpassa sig?

Sync: Nej
– – – – –

Ty byggentreprenörer ”tar höjd” redan i sina anbud för alla de fel som de rent statistiskt brukar göra och som vi inte kommer ifrån att behöva rätta till. Att entreprenören därför schablonmässigt saltar entrepre­nadpriset med 40 % är inte ovanligt.

Sync: Nej, så är det inte.
– – – – –

Ett är säkert, det förekommer sällan någon skriftlig dokumentation från ett avslutat bygge om vad som gått fel och som absolut inte får upprepas i nästa.

Sync: Alltför sällan, men det förekommer.
– – – – –

En byggarbetsplats idag är dåligt organiserad. Man har numera, i de flesta fall, lärt sig att täcka över och väderskydda byggmaterialet som ska byggas in i huset. Men i gengäld har man dålig uppsikt över vad som ligger under presenningarna.

Sync: Nej, von Platen, så är det inte. Inte alltid.
– – – – –

Minnet i vår bransch är kort och intresset att läsa om andras erfarenheter är nästan obefintligt. Var den själv­kritiska tiden för tio år sedan en period av moralisk upp­rustning eller kanske bara läpparnas bekän­nelser efter en rad skandalösa byggen och avslöj­anden om karteller?

Sync: Ja, det kan man fråga sig 🙂
– – – – –

Vi har en feltänkt obligatorisk byggfels­försäk­ring, som praktiskt taget aldrig betalat ut någon ersättning och som branschen finner sig i. Det är ju bostadskon­sumenten som i slutändan ändå betalar premien. Det är som att betala till något beskyddande mc-gäng som sviker när det verkligen behövs skydd.

Sync: Har tyvärr ingen erfarenhet av MC-gäng på det viset
– – – – –

De flesta beställare måste anlita ”ÄTA-konsulter”, för att hitta kryphål för att inte bli helt blåsta av entreprenören, som i sin tur anlitar tvistemålskonsulter. Branschen är full av mellanhänder som inte höjer värdet på bostaden som produkt lika mycket som mellanhanden kostat. Det är per definition att betrakta som slöseri

Sync: Aj, Det gjorde ont på mig.
– – – – –

det är lönsammast att fortsätta bygga orationellt och dyrt och upprätthålla en prisnivå som innebär att man nätt och jämnt bygger för de ca 10 – 12 000 tillkommande hushåll i vårt land som årligen kan ha råd att flytta till en nybyggd bostad.

Sync: Kanske det
– – – – –

…pris­nivån går att upprätthålla genom att det är ett litet antal dominerande byggentre­prenörer i landet som sedan ett drygt decennium ”extraknäcker” som försäljnings­bygg­herrar genom att åt sig själva bygga bostadsrätter, som sedan säljs till ofta okunniga bostads­rätts­föreningar på till­växtorterna

Sync: Ok
– – – – –

Puh!

Mycket på en gång och nästan övermäktigt att analysera. Marknadskrafter, tillgång och efterfrågan, avsaknad av internationell konkurrens, kapitalets ovilja att konkurrera ut sig själv, skråtänkande, den tröga processen och avsaknad av erfarenhetsåterföring.

Den som orkar läsa rubbet klickar med fördel här.

– – – – –

Just idag var det ingen som dog

En ganska bra dag idag alltså.

Igår morse hörde jag ett inslag på bilradion om olyckorna på byggena och hur man nu ”tagit första steget” mot en bättre arbetsmiljö. Det handlade om att Skanska certifierat sig för arbetsmiljö, så någon på pressavdelningen där måste lyckats med sina utskick. Thomas Emanuelsson på Byggtolvan fick kommentera och var naturligtvis positiv, han och alla andra vill inte att det skall dö 12 människor det här året, så som det gjorde i byggbranschen 2011. Det är bra, så långt. Nu är det dagliga arbetsmiljöarbetet i och för sig ett evigt tjat om enklare saker som städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar.

Att det skulle vara det ”första steget” är förmodligen en journalists olyckliga ordval, det har tagits både jättekliv och myrsteg som gjort mer nytta, tror jag. En certifiering är ett slags kvitto på att man har ett system. Det finns tyvärr mängder med exempel på system av olika slag som inte är värda mer är det tjocka, blanka pappret med guldram som det dyra diplomet är utskrivet på.

Jag är övertygad om att Skanska satsar stort på säkerhetstänkandet, man hade en ju bland annat ambitiös Safety Week i höstas. Alla arbetsplatser hade genomgångar och fokuserade på säkerheten, informationskampanjen internt lär ha varit massiv. Men när arbetsledaren på Skanskabygget intill oss måndagen efter ändå åkte med på hjullastarens nedersta fotsteg så hade knappast den föregående veckans säkerhetstänk satt sina spår. Då var allt som vanligt.

Skanska är i gott sällskap här. Jag har en god vän som jobbar enbart med arbetsmiljön på en av de andra byggjättarna, NCC. Han säger samma sak – det är attityder som är problemet. Vi har regler, hjälpmedel och kunskap. Men om vi inte använder det så är det spel för gallerierna.

– – – – –

Idag låg det en kran omkullvält på Lindholmen. Jag skulle på möte hos en byggfirma som sitter i grannhuset. Olyckan måste skett en kort stund innan jag kom dit. Bilden överst är tagen vid en entré där det rör sig mängder med folk.

Kranen hade vält från Skanskas hotellbygge, landat på en låg byggnad med ett konferansrum, kroken slog igen skärmtaket vid entrén. Ingen skadad. Från vad jag såg hade kranen gett med sig nära chassit, jag kunde inte se om det var en brusten vajer eller vad som fallerat. Det kan knappast varit för mycket last i kroken, det låg inga mängder vid skärmtaket. Kranen hade pajat, helt enkelt.

– – – – –

Det måste kännas motigt att jobba med arbetsmiljö på Skanska idag. Ganska orättvist så får de vara med i TV och tidningar idag också, fast då under tråkiga omständigheter. Bilden av den farliga byggbranschen späs på. Och kranen ägs ju faktiskt av företaget Kranexpressen , sannolikt är den besiktigad på rätt sätt. En kran som pajat på ett märkligt och oväntat sätt. Arbetsmiljöarbetet på det bygget kan ju ironiskt nog samtidigt vara av absolut världsklass.

Tur ändå att kranen hamnade där hamnade och att ingen stod under det där skärmtaket. Hade den svängt 45 grader åt vänster så hade det kunnat bli en hyfsad katastrof i kontorshuset intill där arkitekten fått fria händer och bjälklaget på några våningar kragar ut betänkligt. Hade den svängt 45 grader åt höger hade den landat på AF Byggs arbetsplats intill, fullt med byggubbar där då. Hade kranen svängt 90 grader höger och fallit utmed Skanskabyggets fasad hade den sopat med sig en eller ett par bygghissar och ett okänt antal människoliv i en fasansfull olycka. Hemska tanke.

– – – – – –

Man får skilja på äpplen och apelsiner. Vi kommer aldrig helt att kunna undvika den här typen av olyckor. Däremot finns det ingen anledning till att slarva med städning, handskar, skyddsglasögon, hörselskydd, skyddsräcken och ställningar. Det kan vi påverka.

– – – – – –

GP om olyckan.

NCC´s P303 – Nyskapande bostäder?

På onsdag hoppas jag kunna gå på studiebesök och kolla in NCC´s satsning på billiga småhus, P303. Billiga i betydelsen låga kostnader, inget annat. Jag förväntar mig hög kvalitet och lång hållbarhet, inget annat funkar att att bygga idag.

Det måste vara så vi skall bygga i större mängd. Plattformstänkande, systemstyrda arkitektur och en absolut fast kostnad som stämmer med vad som går att hyra ut. Naturligtvis med minimal energiårgång i driften och lååååångtidsperspektiv på underhållet.

Det skall bli intressant.

P303

—–

Jag kollade i efterhand på Skanskas inlägg på Trenddagen 2011 hos Byggtjänst. Man pratade om sitt Exchange-koncept, där man kan bygga större flerbostadshus lite grann enligt samma principer som NCC´s  P303. Man har ett system som råder över arkitekturen, man har en kärna av trapphus, fläktrum och annat som följer med från gång till annan. För mig låter det helt rätt, vi behöver inte uppfinna hjulet fler gånger nu.

Sync lunchar frekvent och jobbar ganska tätt med en arkitekt som just nu har ett uppdrag åt Skanska i just det konceptet. Han och hans kollega tyckte häromdan när vi käkade indiskt att det kan vara lite bökigt att anpassa sig. Jag förstår det, för arkitekter jobbar ju inte bara med system och jämna 1200-mått, det finns en del andra aspekter som vi ingenjörer och strukturfashister lätt hoppar över.

Å andra sidan – att arkitekterna får det lite jobbigt känns som överkomligt för mig. Allt för den goda saken.

—–

Belackarna till systemtänket tar nästan alltid upp invändningen att vi inte vill ha ett nytt miljonprogram. Det ät lite tröttsamt tycker jag.

Det som NCC och Skanska gör är ju helt vanlig produktutveckling, precis som vilken industriverksamhet som helst. Man mallar formatet, styr in allt i ett system och strävar efter att få färre komponenter att sätta ihop på plats.  Allt för att kunna sänka pris och få jobben i konkurrens.

—–

Onsdag morgon så får vi se om man kan överraska med nytänkande lösningar och gott kaffe. NCC bjuder på både frukost och lunch, men jag tror vi är där tidigt och är osäker på om jag kan stanna så länge, kanske om Henrik Lindblad själv lagat  käket, vi får se 🙂

—–

Platschef sökes – Noggrann och nitisk

Att vara platschef på byggen är ingen lek. Det krävs en lång rad goda egenskaper. Ibland räcker man inte till ändå.

Idag skriver Byggvärlden om en platschef på NCC som dömts för arbetsmiljöbrott. Olyckan där en betongpelare föll så olyckligt att det kostade en ung man livet. Sorgligt för alla inblandade, grymt och omänskligt för killens familj och närstående.

Byggvärlden skriver:

Betongpelarna hade levererats av Strängbetong tillsammans med montageanvisningar och en konstruktionsritning. Några lyftöglor ingick inte i leveransen, men av handlingarna framgick pelarnas vikt, att de skulle lyftas med ingjutet skruvfäste i pelartoppen och att lyftöglorna skulle ha gängstorleken M20.

Platschefen gav därför sin arbetsledare i uppdrag att handla M20-öglor, och arbetsledaren åkte till Ahlsells. I tingsrätten har han berättat att han inte tänkte på vad pelarna vägde när han köpte öglorna.

Tingsrätten konstaterar att både platschefen och arbetsledaren felaktigt utgick ifrån att öglor med gängstorleken M20 skulle vara tillräckligt starka för lyften”

—–

Platschefen hade gjort ett så ynka litet misstag att vem som helst av oss kunde gjort detsamma. Av tusen beslut och saker att tänka på så passerade en fundamentalt viktig detalj förbi utan eftertanke.

Hantering av tunga element är ett moment solklart skall noteras som arbete med särskild risk i arbetsmiljöplanen. Därmed skall det också noga beskrivas hur jobbet skall utföras, vilka hjälpmedel och säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Det framgår inte av artikeln men platschefen var säkert Bas-U och ansvarig för arbetsmiljöplanen, kanske hade han till och med gjort den själv.

En arbetsmiljöplan brukar i regel innehålla en del ordningsregler som normalt sett är så självklara att en normal arbetarklassuppfostran egentligen täcker in det mesta av det. Typ att man inte skall röka på arbetsplatsen, inte skräpa ner och inte spela hög musik så att omgivning störs av de det. Typ så. Längst bak brukar vi lista Arbeten med särskild risk (AFS 1999:3 §11), det är där det blir riktigt allvarligt.

Allvarligt och därmed extra viktigt att göra rätt.

—–

Jag kan lätt känna med samtliga inblandade, jag har själv varit med om en olycka med samma tragik, det minnet sitter kvar och bubblar upp gång på gång.

Domen är säkert helt korrekt, det hjälper inte att skylla på arbetsbörda, okunskap eller otur, det får bara inte hända sånt här. Platschefen och arbetsledaren har min sympati men det får inte hända.

—–
(mer om Platschef sökes på Sync Blog – här)
—–