Välkommen till nya kontoret

Vi har hyrt in oss på nytt kontor. Vi har ju fram tills nu suttit gratis i ett stort tomt hus som vi hoppas snart skall byggas om. Eftersom vi är konsulter och lite fina i kanten vill ju inte gärna sitta kvar där när arbetarklassens hejdukar kommer och börja riva och stöka runt. Det skulle kunna störa vårt kaffesnobberi och vårt ansträngande och mycket viktiga arbete med att starta om den jävla datorn som trilskas hela tiden. Nä fy.

Så vi vi packade portföljen (symboliskt alltså – kollegan har ju faktiskt ryggsäck) och drog till Järntorget. Centralt och lätt att hitta. Tji fick vi.

Vi hittade ju in, lite koll har man ju. Men om vi hade sagt till en kund eller sammarbetspartner eller annan individ att komma dit då hade det kört ihop sig. Man möts av det här. Entrén till vårt nya kontor är dörren till vänster i bild, fint va? Helt ok men totalt omöjligt att komma dit. Byggare är dåliga på att kommunicera. Jag vet.

Sync´s nya kontor - Välkommen

om man går ditåt då?

Sync´s nya kontor - hitåt kanske?

Ja – ehh – kanske…?

Sync´s nya kontor - Vaffan, vi kollar denna vägen!

Kolla en skylt med hänvisning! var?

Sync´s nya kontor - dumma mig att jag inte såg den direkt!

Där! Den är säkert 10×32 cm, den syns nästan på tre meters håll.

———

Det här är en blogg om byggbranschen. Huset i detta inlägget ägs av kommunen och förvaltas av ett kommunalt bolag, lokalerna hyrs ut kommersiellt. Jag kan ställa mig utanför och räkna gubbar och maskiner och säga ungefär hur mycket bygget omsätter varje dag. Budget för att göra ett par hänvisningsskyltar som skulle kunna fungera skulle förmodligen sticka iväg upp i höjd med kostnaden för sockerbitarna och mjölken man har till kaffet.

Fastighetsägaren har betalande hyresgäster, hyresgästerna har kunder och besökare. Byggentreprenören har ansvar för arbetsmiljö och människors säkerhet. Det krävs egentligen så lite och ändå blir det fel. Det är pinsamt, uselt och precis som vanligt.

———

För övrigt är vi grymt glada för det nya kontoret. Bygget i fråga skall bli en rockklubb med scener, bar och rubbet. Vi är fett nöjda med det.

När blir det lika skoj på riktigt?

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.

Sync finns på riktigt (jag med)

Min nya bygg-idol – Folke

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Bästa byggbloggen!

Jag har ju en gediget kristen uppfostran, är projektledare inom byggsvängen, har varit byggentreprenör , läser gärna bloggar och uppskattar en viss form av humor. Mullbergaskolan är en blogg för mig, den är klockren i sin form. Jag är djupt imponerad av persongalleriet, träffsäkerheten och produktiviteten.

Dessutom utvecklas bloggen hela tiden. Häromdagen fick rektor Waldemark fick in en debattartikel på Newsmill och idag kom peaken när slöjdläraren startade sin byggskola.

Man blir ödmjuk inför riktiga proffs.

Kom tillbaka Berra! Allt är förlåtet…

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).

Vad är det som händer?

När jag jobbade på stora konsultbolaget så hade vi konferans i Uppsala en gång. Då samlades alla olika avdelningar i Sverige och hade lite pliktskyldigt föreläsningsprogram följt av en rejäl fest förstås.

Det roligaste föredraget hölls av en ekonomifarbror som jag glömt namnet på. Han ämne var ekonomisk historia. Han hade enligt egen uppgift Sverige äldsta kända overhead-bild. Den visade födslotalen under nittonhundratalet här i landet. Det fanns en peak på kurvan runt 1943, den återkom sen ungefär vart tjugofemte år, inte lika kraftig men den fanns där. Han hade forskat på vad som orsakade den peaken. Lite överraskande kom han fram till införandet av bruksvärdessystemet! När unga gifta par fick möjlighet att flytta ifrån kammaren hemma hos svärföräldrarna så hände det grejer i sänghalmen minsann.

Slaget vid Kaliningrad (eller om det var Stalingrad – minns inte) gjorde i och för sig också sitt till – Hitler fick på pälsen för första gången och folk blev glada och positiva, gick hem, rullade runt bland lakanen och gjorde ännu fler barn. Livat värre tydligen.

Jag tycker det är grymt intressant att man kan dra sådana slutsatser av händelser som påverkat så stora skeenden.

Jag undrar vad som påverkar oss och Planeten Jorden nu i våra dagar, saker som vi inte ser effekten av förrän om många år. Klimatdebatten kanske. Eller Idol 2009.

——–

Jag undrar vad som egentligen påverkar oss i byggbranschen just nu.

  • Väderleksrapporten kanske. Inte femdygnsprognosen förstås – det känns avlägset att planera hela veckan på en gång.
  • Hjälpmedel kanske. Nya fina dyra dataprogram som skall hjälpa oss bygga billigare bättre snabbare – har väl sällan funkat förut men byggbranschen minne är likt en guldfisks dito (=inte så bra).
  • Samverkan kanske. Partneringavtal och nya sätt att jobba tillsammans entreprenörer och beställare. Nya? Vi har uppfunnit något som måste funnit i tusen år. Igen.

——–

Nej, hjälp mig gärna här. Vad är det som påverkar och förändrar vår bransch?
(Hitler är ju död så han kan inte bidra med något…)

AB04 – Piska mig hårt

Dagens Byggvärlden-citat

Kontrakten som skrivs idag liknar djurdressyr från 1800-talet. Då piskade man djuren om de inte gjorde som man ville. Idag skriver vi kontrakt som innebär att vi är beredda att straffa våra partners om de inte gör si eller så. Istället för att tillsammans lösa eventuella problem.

Klockrent. Say no more. (Idag alltså, återkommer med detta som tema…=)

Styrelsen i förening

Sync Blog halkade i ett inlägg in på hur en styrelse i en förening kan funka. Fortsätter på det ämnet här.

Själv har jag just lämnat kassörsuppdraget i vägföreningen hemmavid. Vi har 4 km grusväg att underhålla, det kommer femton fakturor på snöskottning och sandning, två gånger om året kommer bidrag från stat och kommun. Föreningen omsätter kanske femtio tusen om året, det mesta bidragsfinansierat men numera så krävs det också ett mindre tillskott från medlemmarna. Egentligen ett pyttelitet jobb, men ändå betungande och skönt att slippa.

Jag tror att det är så ganska ofta i vägföreningar och bostadsrättsföreningar och andra föreningar som man oförskyllt hamna i på grund av sitt val av adress. Som ofta i här i livet så är det många i en förening som i efterhand vet hur saker borde gjorts, och emellanåt är det rätt många som tycker sig veta hur saker borde göras framöver. Men det är inte lika många som anmäler sig som frivilliga att göra det, att faktiskt ta på sig ansvaret eller bördan att sitta i styrelsen, att vara den som ringer till bonden som skall skotta snön och sanda den isiga vägen.

De som vet allra bäst efteråt hur saker borde gjorts är också av någon anledning samma personer som sitter tysta på årsmötet om de nu alls vågar sig dit. Personer som värjer sig in i döden att ta på sig något uppdrag eller ansvar, men behåller rätten att helt ogenerat gnälla och agera besserwisser in absurdum.

Sync jobbar en del med bostadsrättföreningar. Vi skojar ibland på jobbet om detta och säger att de som sitter i en bostadsrättförenings styrelse är de personer som vägrade minst på årsstämman. Så är det inte alltid, ibland är det duktiga, hängivna och intresserade människor. Det är då inte så sällan företagare och chefer, människor som är vana att bestämma och leda.

Byggbranschen kommer i kontakt med bostadsrättsföreningar eftersom de ju förvaltar en mängd fastigheter. Det byggbranschen är bra på funkar oftast ganska fint – lämna anbud, utföra entreprenader och underhåll. Men det som behövs innan dess är lite ömsesidig förståelse för hur saker och ting fungerar, en bra förklaring för varför det tar lite tid för styrelsen att fatta beslut och den nyktra självinsikten att man inte riktigt greppar allt själv. Samtidigt måste byggarna begripa vad som är viktigt för de boende, t ex att kunna sova till kl 7.15 eller gå torrskodd över gårdsplanen utan att riskera livet mellan schaktmaskinerna. Där skiter det sig, gång efter annan.

————-

Sync funderar på att öppna en efterlängtad hotline – jourhavande människa/byggprojektledare (1 000kr/tim).

Stålspont – trädgårdsprydnad

I ett inlägg häromdagen frågade jag om vad bilden föreställde. Att  Viktoria skulle svara rätt var ju ingen högodsare, mer otippat att Moster Laila vill ha en sån på kolonilotten. Hon lär bli först med det 🙂

Bilden visar en stålspont. Den står invid ett hus som ligger vacker vid vattnet någonstans häromkring. Den tjänar som översvämningskydd när höststormarna piskar från väster och vattnet i älven stiger.

Det är en stålspont

Kanske kan vi få bygga träningsanläggning där. Det kan bli väldigt väldigt bra. Bra för Sync med träning.