Att bygga ett eget nytt hus är inte alla förunnat. De som ger sig på det är ofta medvetna om att det är det ekonomiskt största de gör i livet, det går lätt åt ett par tre miljoner sådär. Det borde ju mana till eftertänksamhet, försiktighet och noggrann planering. Eller?

Nja, det är lätt att bli fartblind. Parkinsons Trivialitetsprincip gäller alltför ofta här, dvs att den tid man ägnar åt ett beslut står i omvänd proportion till storleken på summan det gäller. Det är med andra ord väldigt lätt att sitta hemma vid köksbordet och med ett musklick välja ett uppvärmningssystem för en kvartsmiljon och parkettgolv till ett värde motsvarande en ny bil. Samtidigt kan man vid samma matbord kivas hur länge som helst om det verkligen är nödvändigt att köpa så många dyra inredningstidningar.

Påtagligt ofta är också att ändrade familjeförhållanden är förestående när det skall byggas hus. En av de typiska kunderna till nya villor är en en överoptimistisk man med en gravid fru. Helt ok för min del, gravida kvinnor är ofta starka och beslutsamma. Deras män däremot är inte alltid det. Mannen är helt övertygad om han nästan helt själv skall hinna fixa ett husbygge som normalt tar tretusen arbetstimmar på sin annars så obefintiga fritid, gärna på ett halvår. Barnafödandet blir gärna styrande för originaltidplanen, man vill komma i ordning innan färden till BB. Det är ganska dumt, för den bäbis som kommer ut bryr sig inte det minsta om vilken tapet som sitter på väggen i den alldeles nya barnkammaren. Bäbisen bryr sig inte ens om den får bo i hyreslägenhet ett månader, så det så. Hursomhelst så är det en stark rekommendation att man lever i stabilt och tryggt förhållande när man börjar sitt byggprojekt, för det blir normalt sett ett par tuffa år.

Jag själv har varit byggare i tjugo år, gjort en hyfsad karriär inom byggbranschen och borde ha järnkoll på själva byggandet. Japp. Men när vi för fem år sen bestämde hemma i hyrestrean att vi skulle bygga ett riktigt hus på sommarstugetomten, då hade jag nollkoll på vad jag gav mig in på. Pinsamt men sant. När jag träffar kunder och för all del kompisar som bygger hus, så låter det ungefär likadant. Det är genomgående en lång rad överraskningar, besvikelser och problem som sköljer över en. Det blandas med glädjen av att bryta ny mark och pröva alla sina idéer och blir till en känslomässig berg- och dalbana där förtjusningen lätt går över i illamående. De som jobbar med byggandet åt privatkunder måste vara duktigt medvetna om att det är så, kunden spelar högt och lägger hela sin själ och privatekonomi i bygget. Rollen som jourhavande medmänniska borde vara inskrivet i entreprenadavtalet.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det gäller i högsta grad för husbyggen. En kompis farsa flinade en gång och  sa något cyniskt: ”Man blir nöjd med tredje huset”. Suck, knappast den typen av peppning och uppmuntran som man behöver. Att någon tar sig igenom tre husbyggen i sitt liv utan skilsmässa och privatekonomiskt haveri på vägen känns inte helt troligt. Men det kanske stämmer i sak, det vore ju logiskt att öva ett par gånger innan man lyckas. Jag gissar att det i och för sig var enklare förr, vet inte varför, men jag tror det. Ett fel jag tycker vi gör nu är att vi bygger för stort och för komplicerat. Å andra sidan – kanske kompisens far hade byggt ett par simpla hus med sjuttiotalsstandard, hundratjugo dåligt isolerade kvadratmeter i ett plan med fantasilös planlösning och elradiatorer? I så fall var den tekniska och ekonomiska utmaningen i nivå med en friggebod av god klass 2009.

Nu var inte detta inlägg menat att skrämma någon – tvärtom. Om du ser att du har möjligheten så är det det en fantastisk resa att bygga sitt eget hus. Med rimliga förväntningar, innerlig kärlek till din partner och koll på ekonomin så kan du bli en väldigt glad och lycklig husägare. Och så ett tips från coachen – tapeterna i barnkammaren kan dröja tills ungen har slutat rita på väggarna:)

————————————————

Goda råd till den som ändå vågar:

• Kill your darlings – de där tokroliga idéerna som man tror man är ensam om och som skall bli så smarta och genomtänkta – Släpp dem! – bygga hus är en vuxengrej.
• Gör en tidplan och håll dig till den – lätt att säga, svårt att göra. Väldigt viktigt.
• Var realistisk – en vägg kommer stå snett, spottarna i taket kommer sitta lite fel, parkettgolvet kommer ha minst en repa. Det kommer kallas för patina om ett par år, perfektion är för tråkmånsar.
• Lev efter franskt ordspråk – ”Du kan vara ovän med din advokat, men bli aldrig osams med din rörläggare” (Fri Sync-tolkningJ)