Pappa, det här skall vi bygga i år

Att jag misslyckats med något hindrar ju inte mig från att köra på igen. Speciellt inte när beställaren är stöttande/glömsk och lika tokigt naiv som jag själv.

Förra året gick såg det riktigt bra ut med pepparkaksbygget, godkänd slutbesiktning och allt.

Sen blev det blev värre och värre och värre.

—–

Med andra ord så var det förvånande och glädjande att dottern idag kom med en ny ritning med ett ännu finare slott.

– Pappa, det här pepparkaksslottet skall vi bygga i år 🙂

—–

Ok, skall räkna på det, sa jag då.

—–

Annonser

Skam den som ger sig

Skam och vanära la sig som en våt filt över den här bloggen för ett tag sen. Det stolta pepparkaksslottet som rasade blev en pinsam följetong. Man får nog minst åka till Hammarby Sjöstad eller något annat bygghaveri för att hitta motsvarande fiasko.

Men.

Skam den som ger sig – det gör inte min åttaåring i alla fall. Hon beställde ny deg, nu från annan leverantör. Jag blev entledigad från alla uppdrag utom själva limningen som ju är lite farligt och varmt. Lillebror fick däremot vara med som vanligt. Syndabocken var alltså utsedd.

Bagarn och hennes brorsa.

Hon kör på frihand dessutom, ingen mätande eller trams med ritningar och planering

Noggranna instruktioner – två kortväggar, två långväggar…

…taket skulle vara löst så man kan titta in. Jag fick efter visst motstånd projektera och utföra en förstärkning av takkonstruktionen. På nåder.

Sådärja. Amandas första egna hus.

Med avtagbart tak. Inflyttning skedde direkt. En familj av tomtar, två stora, två små, en docka. Sååå gulligt.

——–

(om den här kåken står sig mer än tre dar så kommer jag för minst ett år vara sämsta pepparkaksbyggaren i det här huset, vet inte vilket som skulle vara  värst – ett nytt ras eller jumboplatsen)

Årets bygge 2009 – årets fiasko grandissimo

Tänk att ett i teorin så enkelt projekt gå så fel.

Tänk hur enkelt det var att hitta på kul idéer, projektera och bygga.

Tänk hur självklart det att att det var entreprenörens fel när taket rasade.

Tänk hur förvånade alla blev när huset började falla isär och syndabocken måste sökas bland de skummisar som rör sig i skuggorna av varje projekt.

———

Nu är det i alla fall rivet, sanerat och lagt på hög.

Orsak och ansvar är inte utrett men det finns mycket som tyder på att den undersökningen aldrig kommer att bli rätt utförd. Min insats som projektledare, kvalitetsansvarig, konstruktör, bagare och numera BAS P/U gör det hela en smula generande. Byggblasket antog i sitt slentrianmässigt (?) slarviga könsrollstänkande att Fru Sync var ansvarig för inköp av byggmaterialet. Tyvärr – inte ens det kan jag skylla på någon annan.

———

Vi kan räkna in en allvarligt skadad pepparkaksgubbe, i övrigt inga personskador. Däremot har projektledningens trovärdighet och hushållets julstämning kraftigt fått sig en käftsmäll som svider. Jag får förmodligen kompensera med högre gran, vitare snö och godare godis. Precis som i byggbranschen.

De inblandade figurerna (prinsessan och väktarna) är ju i och för sig tillverkade av samma usla material som slottet, så visst har de en tveksam fysisk status just nu och mår kanske inte så bra heller. Projektet kommer få svara för rehabilitering. 10 minuter i 200 grader. Går det så går det. Det är så det går till i byggbranschen.

Årets bygge 2009 – skandalen växer

Ojojoj!

Hur kunde det hända?

Varför? Vem har gjort fel?

Det började ju så bra, med pompa och ståt, med stolhet och glädje. Söndagskvällen var det invigning.

Dagen efter så hände takraset, då misstänktes snart entreprenören för vårdslöshet. Inte helt ovanligt.

Men, men, men. Det kom mera. I tisdags kom ett samtal från platsen att två av tornen hade ramlat av. Prinsessan och väktarna hade snabbt fått räddas undan en fallolycka från hög höjd.

Igår onsdag såg det ut så här.

Idag är det torsdag och huset är rivet och jag har utbildat mig i BAS P/U (byggarbetsmiljösamordnare). Om Gud har ett finger med här så är han allt en smula ironisk ändå.

———-

Vad är det som har hänt? Entreprenören kan ju knappast hängas för den första skadan längre. Nej, någonting har gått allvarligt snett med materialet. Prefabelementen har tappat sin hållfasthet, faktiskt så har skiten nästan löst upp sig till en smulig form av pepparkaka. Kanske kan materialnördarna på Byggbloggarna tala om vad som gått snett. Spårbarheten på degen och leverantörens ansvar känns just nu mycket tveksamt.

Ansvarsfrågan kommer att bli jobbig. Eftersom jag är både projektledare, kvalitetsansvarig och bagare så vill jag inte gärna gräva efter den Mänskliga Faktorn här. Hellre då att vi hittar en Syndabock, skyller på Slumpen eller Någon Annan. Om inte det känns trovärdigt är det ju Ingens fel. Igen.

———-

Det sjuka är att barnen verkar inte det minsta ledsna, tvärtom har dramat följts med viss förtjusning. Skitungar.

———-