Min glädje vara stor

Min glädje vara stor, äntligen har ytterligare en byggbloggare vaknat till liv. Rotpartner.

Idag med två (!) inlägg, tangerat rekord tror jag 🙂

Han dammar helt ogenerat av ett gammalt kärt ämne, centerpolitikern som klampade runt i ett klaver för rätt så länge sen. Jonas Pettersson hette han och var liiiite ute och cyklade i ämnet ”vem i byggbranschen som gör vad på rätt tid och däremellan röker en cigg”.

Här på Sync Blog blev det till en helserie inlägg där denne Jonas figurerade på ett eller annat sätt, den perioden gjordes det nog kommentarsrekord på bloggen, det var roligt. Favorit i repris alltså.

Sync önskar med detta trevlig helg 🙂

Byggbodar, ett favoritämne för Sync!

Rotpartnern har gjort inlägg om byggbodar, energi och beställarnas möjlighet att påverka. Intressant

Energitänket är för min del relativt nytt, men samtidigt skrämmande i sin enkelhet att vi gör åt så mycket energi i onödan. På en promenad från vårt projekt i Gårda till city i GBG så passerar jag följande bodetableringar. Det plus en joker från ett projekt i Frölunda. Tänk vilken besparing för Planeten Jorden det kan bli bara på dem.

Jag har en annan infallsvinkel på detta också. Det är att vi har chans att skapa bra förutsättningar på byggena redan när vi planerar etablering av bodar och platskontor. Jag kan säga att det många gånger är avgörande för hur det fungerar i övrigt på arbetsplatsen. Man sätter nivån på hela projektet vad gäller arbetsmiljö, rutiner, ordning och reda.

Ett väl fungerande platskontor är en plats med bra plats att jobba enskilt, hålla möten, stå runt ett ritningsbord, fika (platschefer och arbetsledare är också människor) och en mötesplats för alla i projektet där information utbytes på ett vettigt sätt. Ett dåligt fungerande platskontor är ungefär tvärtom.

När det gäller manskapet är min favoritvariant den där man har en stormatsal där samtliga på bygget sitter, ordentliga möjligheter att förvara och värma mat, gärna en diskmaskin. När det är större ombyggnadsprojekt så kan vi ibland få till detta inne i huset istället för i byggbodar, om man har tur så finns lokaler i intilliggande kåkar.

Platskontoret och matplatsen hör ihop, de skall vara nära emellan. Lite gosigt så där.

Alla byggen är lite olika, förutsättningarna varierar. Men det är alltid lika viktigt att planera etableringen i tidigt skede. Fredriks tankar om att vi som är projektledare kan påverka energiåtgång är helt rätt, men vi kan och skall (Bas-P) se till att det finns bra arbetsmiljö för såväl snickare som murare och annat löst folk (a.k.a. arbetsledare och platschefer).

Planering och förberedelser alltså. Snart så skall vi prova det inom övriga delar av byggandet. Kan bli banbrytande 🙂

—–

Rotpartnerns inlägg finns här.

—–

Advokater och poliser tar genvägar de också

Jo, så är det.

Det är inte bara byggbranschen som gör det enkelt för sig. Förutom den yngre skaran medborgare som Sync tidigare avslöjat redan, barnen. Barnen skiter i systemet och gör det som är enklast, roligast och effektivast beroende på vad de vill ha ut just för stunden.

Så alltså även advokater och poliser. Bilden är tagen utanför vårt nya Rättscentrum i Göteborg hösten 2010.

Vad är detta! *indignerat tonfall*

Här har arkitekten och fastighetsägaen ritat och anlagt en gräsmatta med gångväg runt ett 90-graders hörn – och vad händer?

Jo, folk tar genvägen över gräset, förstör den fina planen på lite grönytor runt intill det stora tunga huset. Helt emot arkitektens vision om räta vinklar så trampar samhällets rättskipare  upp en stig. Suck.

—–

Namnet Fredrik är kraftigt överrepresenterat bland bloggarna i byggsverige just nu, vi får leva med det. Både Fredrik på Rotpartner och Fredrik på Byggvärlden skriver om allvarliga ämnen denna veckan, mer specifikt om segregation.
(på tal om segregation – ca 100% av de byggbloggar som syns skrivs av svenskfödda, vita män i förtioårsåldern med ca 2 barn och i genomsnitt 1 fru/sambo)

Det är ett faktum att befolkningen delas i fattiga/rika och svarta/vita i stadsdelar och bostadsområden. Jag tror inte heller att vi kan bygga bort segregationen. Det vi kanske kan bidra med är att bygga bostäder som folk har råd att bo i. Men å andra sidan – om vi fortsätter att bygga räta hörn runt en gräsmatta och fortsätter tro att folk rör sig som robotar enbart på asfalterade ytor, då kommer vi nog inte så mycket längre heller.

—–

En annan sak vi i branschen kan bli bättre på är samordning. Han som sprajade den rosa linjen utefter stigen på den övre bilden hann nätt och jämt gräva ur, lägga dit lite grus och plattor innan bamsebyggarn NCC kom och satte ett byggstaket för nästa bygge och all förbifart blockeras nu i ett år eller mer 🙂

—–

(jag vill fegt påpeka att det kan vara andra än lagens väktare som slitit ut gräset, skurkar och banditer frekventerar ju också området, jag passerar väldigt ofta själv)

Barn gör inte som du säger utan som du gör

Jag har startat dagen med att uppvakta sonen som fyller sju år. Frukost på sängen, stearinljus i yoghurten och en stabil LEGO-låda i present. Han fick en bok också av sina älskade storasyster, som hon köpt för sina egna pengar.

Det går fort de här åren. Hans syster gjorde sig känd här på bloggen som sjuåringen för att sen bli den före detta sjuårige åttaåringen, nu fyller hon tio om ett par veckor. Livet är underbart 🙂

Mitt i all denna tomtebolycka tänkte jag göra ett erkännande. Allt är inte så bra som det verkar. Våra barn är inte de små solstrålar man kan tro om man läser bloggen eller vissa Facebookstatusar. Det finns en mörk sida i denna familjens historia. Våra barn följer inte vårt kvalitetsledningssystem.

Vadå säger ni kanske nu.

Vadå vadå?

Våra barn bråkar ibland om struntsaker, trots att vi i ledningsgruppen säger till dem att sluta. Våra barn städar inte sina rum, trots att vi skrivit det på en ToDo-lista. Våra barn äter inte sina grönsaker, trots att vi säger till dem att göra så.

Om det här fortsätter kommer de förmodligen att åka trimmad moped innan de fyllt femton, dricka sprit på skolavslutningen i nian och tro att de är vuxna när de de är arton.

—–

En sak kom upp om och om igen i en diskussion om ledningssystem häromdagen – vi säger en sak och gör en annan.

Sync är inblandad i en arbetsplats där vi har ett system och ett schema för möten och avstämningar – vi följer det inte. Än.

Sync träffade en kille från Boverket för ett par år sen, han sa att egentligen är BBR väldigt bra – men man följer den inte.

—–

Min bloggkollega Fredrik på Rotpartner skriver om LOU. Det aktuella exemplet är Akademiska Hus som försökt slippa LOU för att den fördyrar  och ställer till besvär. Fredrik fyller på med den värsta avarten, de ramavtal somtecknas till så låga arvoden att de blir självklart att entreprenören/konsulten måste krydda sina timma för att få ekonomi i sitt uppdrag.

Inget nytt under solen alltså.

Det har sagts ganska många gånger att LOU i sig inte kräver att jämförelsen måste leda till lägsta pris, det står den offentliga byggherren fritt att använda andra kriterier för att välja ut en leverantör. Kvalitet till exempel. Miljöpåverkan kanske, vad vet jag. LCC skulle ju vara intressant.

—–

Jag tror inte det är så mycket fel på LOU. Grejen är att vi  använder den fel. Precis som det faktum att en person på Boverket tycker att vi inte alltid använder BBR rätt. Ganska likt de tusentals företag som har fina, dyra och ambitiösa kvalitetsledningssystem men som inte använder dem.

Precis som mina barn.

—–

(Läs Fredriks inlägg här och mer på Sync Blog om LOU här)