Sync är emellanåt med och roddar ombyggnader av restauranger och andra publika lokaler. När vi bygger nytt och bygglovspliktigt så gäller det att uppfylla tillgänglighetskraven. Så gott det nu går.

Entrén är ofta svår. Ibland ligger lokalen en halv trappa ner ifrån gatan, ibland är det ett granitsteg eller två upp från trottoaren. Det är alltid en avvägning av hur mycket vi skall göra för att rullstolsburna skall komma in. Sen gäller det att bygga ett bra HWC, det brukar funka bättre.

Det brukar inte vara så svårt att övertyga krögare om att bygga bra HWC, det ligger liksom i kvaliteten på restaurangen att det finns schyssta dass som funkar för alla. Värre då att bygga ramper på trottoarer eller montera trapphissar, det brukar bli bygglovsbekymmer och utrymmesbrist.

Det är när vi bygger alltså. De restauranger som redans finns i verksamhet kan ju se ut nästan hur som helst.

——

Sync har en ny favoritrestaurang. Indisk mat, stora portioner, välkryddat och en krögare som charmigt säger att han lagar ”bästa maten i stan, antagligen i hela landet!”. Sen skrattar han gott. Obekymrad och nöjd med vårt smicker.

Vi vet inte om han vet att den förre kocken på det stället togs av daga i en ”uppgörelse i den undre världen”. efter det var det stängt länge…

Det enda som inte får full poäng av Syncs testpanel är just restaurangens WC. Om man jämför med vad vi måste bygga i en ny restaurang är det komiskt.

Här rullar ingen rullstol in. Det står en stolpe mitt i, det är så trångt att man måste luta sig mot stolpen när man pissar. Sen finns den nivåskillnad strax fram WC-stolen så man får liksom stå en bit ifrån och sikta ordentligt. Inte lätt.

Nu är jag ju så trygg i min manlighet att jag kan sitta ner och kissa, men för alla andra tuffingar i byggbranschen kan det bli problem. Machoattityd kan vara ett handikapp.

——