Jag har väl kanske avslöjat en viss skepsis mot egenkontroll tidigare, Den utförs alltför ofta i efterhand och med rymligt samvete, inte så som den skall fungera egentligen. Den skall vara en hjälp för dig att göra rätt saker och undvika att upprepa gamla fel.
Om man tänker sig att vi kör samma regler på hastighetsövervakning så kanske det klarnar för oinvigde. Ring, ring
Operatören hos polisen svarar:
– Polisens hastighetsövervakning.
Du säger:
– Ja, hej. Igår så körde jag lite för fort, det blev lite dumt och jag hade bråttom, och…
Polisen frågar:
– Hur fort körde du?
Du svamlar vidare:
– Ja, alltså det var väl 135 km/tim på 110-väg, det var ju ingen annan där och så, liksom.
Polisen barskt:
– Är du helt säker på att du inte körde över 140 km/tim? Inte någon gång?
Du är nu riktigt skraj:
– Ja, kanske, men det var ingen annan där. Jag lovar.
Polisen konstaterar:
– Då ryker körkortet. Så det så. Du kan skicka in det direkt och får tillbaka det om ett halvår.
Du är desperat:
– Men jag måste ha det, jag kan inte sköta mitt jobb annars!
Polisen säger:
– Det var du som ringde. Idiot.
Nåväl. Jag är ingen vän av storebrorssamhället där du övervakas hela tiden. Men det funkar inte heller alltid att du själv skall rapportera dina fel och brister. Inte förrän du inser att det är för att hjälpa dig till en bättre prestation och för att undvika misstag. Det bygger på att du har ett ömsesidigt förtroende för den du rapporterar till och känner att ni har ett gemensamt mål att leverera en bra slutprodukt.
Sync Blog 
Ha, ha det var en bra liknelse med polsiekontrollen. Jag håller med om att vi inom byggbraschen har svårt att erkänna fel. Jag tror det beror på att många (inte alla hoppas jag) faktiskt upplever att de inte rår över sin situation. När något blir fel (och det blir det!) skylls ofta på någon annan eller på ännu hellre på ”omständigheter” – som uppenbarligen INGEN rår för…
Jag tycker att egenkontrollen är ett bra system.
Men det bygger ju på, dels att den som fyller i kontrollen är en ärlig och stolt yrkesman/kvinna samt att, om man inte vet att det som ska göras verkligen är gjort, kollar att arbetet är utfört enligt handlingar.
Sedan är det ju som så, att ljuger man i egenkontrollen, så får man ju sota för det i ett senare skede, när bristen/felet upptäcks.
Hörde av en arbetsledare ett skräckexempel:
Egenkontrollen och provtrycknings protokollet var ordentligt ifyllt, men vis besiktning kom det inte en droppe vatten ur kranarna.
Man undrar ju varför.
Det är ett bra system, om det är ett ärligt uppsåt och rätt folk som håller i pennan. Idealet är att vi inte behöver en besiktningsman, det räcker med egenkontrollen ifylld, alla är glada och nöjda och det kommer vatten ur kranen.
Tvvärr har jag varit på för många byggen där det kommer varmt vatten ur kallvattenkranen och vice versa.
Senast hade vi en slutbesiktning på en stor entreprenad där alla tilluftsventiler saknades på en fasad! Entrprenören hade sin egenkontroll i ordning för all del, men vad var den värd då?
Egenkontroll ÄR bättre än efterkontroll av extern part. Egenkontroll borde vara inbyggt i inividens egna system – iställer för gödkrok år, forskare, kvalitetssytemsfanatiker eller nadr fördyrande funktioner i branschen!
Vad jag inte förstår är hur folk överhuvutaget kan ”må bra” av att lämna ifrån sig hafsverk efter hafsverk. Skall det verkligen behövas en checklista för att vederbörande överhuvtaget skall reflektera över att kolla sitt arbetsutförande innan han/hon ”lämnar över”. Hur stort engagemang lider man av när man inte bryr sig varken om sitt eget arbetsresultat eller om andras… Hur många säger t ex ifrån när de upptäcker fel i utförandet som andra yrkeskategorier eller arbetsledningen står i begrepp att göra? Eller precis har gjort? Hur många yrkeskategorier orkar bry sig om helheten? Så ja, kontrollerad egenkontroll ÄR bra – MYCKET bättre än ingen koll alls!!!