Bristande upplag och en bra telefon

Det har ju varit snack om byggares bristande förmåga att använda sociala medier på ett modernt sätt. Jag lämnade i och för sig en replik här men vill gärna illustrera med ett exempel. Högst tveksamt vad som är socialt i sammanhanget och vilket som är medialt, men ändå. Det är faktiskt bara en vanlig jävla telefon, typ.

—–

Fördelar med en Iphone i handen på en platschef är till exempel att det går snabbt och lätt för en entreprenör att visa när han stött på problem. Typ rivit ett undertak och konstaterat att våningen ovanför vilar på typ inget.

Jaha.

Nackdelen är …..

(varsågod för egen fortsättning där:) )

—–

(Sync kämpar hårt för att få skriva in i våra AF-delar att daglig fotodokumentation skall ske istället för kontrollplaner med i praktiken ganska meningslösa signaturer. En bild på balken i fråga där upplaget är fixat smäller högre i min värld)

—–

Annons

Platschef sökes – Arga Gubben

Häromdagen skrev jag i den här något ostrukturerade platschefsutredningen som pågår på bloggen att humor är ett krav. Det stämmer inte alltid.

—–

Minne från sjuttiotalet någon gång.

Det fanns alltid en arg gubbe som bodde i något av miljonprogramhusen runt vår gård. Vi kallade honom för Arga Gubben. Han var aldrig glad, åtminstone inte när vi var i närheten.

Så var det. Då.

—–

Nittiotalet.

Jag hade en kollega på mellanstora byggfirman som skötte sitt jobb genom att vara arg på alla. Oavsiktligt men rättvist, tror jag. Det underlättade naturligtvis att ingen blev undantagen och att man kunde räkna med att bli idiotförklarad emellanåt. Ett återkommande skämt var att han var jämn i humöret. Förbannad jämt. Arga Gubben.

Han dog för ett tag sen, tyvärr.

Egentligen var han ganska mysig. Speciellt om man som jag hängde inne på kontoret kvart över fem på morgonen med nybryggt kaffe och en så långt oförstörd dag framför sig. Då kunde han komma in och småprata och skoja lite.

Efter klockan sju när övriga branschen vaknat så var han som sagt mer vrång. Han var inte gärna med på privata tillställningar och krogbesök, han fjäskade inte gärna med beställarna, han höll sig för sig själv. Han levererade alltid in minst 10 % i vinst på en bra omsättning. Bäst på den grenen, helt klart.

—–

Nutid

Jag hade stor respekt för kollegan och visste ju att han egentligen var ganska snäll. det visste inte alla andra och han var omtalad, ökänd och fruktad för sitt humör. Management by Fear.

Men jag undrar lite hur kul han hade på jobbet egentligen. Jag är själv en mjukis och vill vara kompis med alla. Åtminstone var jag sån, det har med åren tillkommit en viss stridslystnad och några hårda ord iblan. Det kanske kommer med ämbetet/allvaret/åldern?

Det finns möjligen några platschefer som fortfarande tar sig fram genom att gorma och skrika, som löser problem genom att skälla och hota, som offrar den sociala glädjen med jobbet för att maxa sista raden på sin prognos?

Det kan inte vara något bra sätt. Väl?
(han drog ju in bra med pengar…)

Jag skäller bara ibland, hotar någon gång. Gnäller mest om man frågar kollegan.
(och jag drog ju bara in hälften då, kanske…)

—–

Den här sortens platschef verkar ju ganska nära släkt med The Lone Rider som gästade bloggen för några inlägg sen.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

—–

Mats på Byggbloggarna undrar saker

Han gör så ibland. En gång undrade han om vi inte skulle bli lite mer militäriska i byggbranschen. Jag fick tänka en lång stund innan jag fick till ett svar den gången.

Han undrade ett par saker igen häromdagen.

Två svåra frågor som kräver långa svar. Vi får ta en åt gången.

”Sen när är det bättre att låta någon annan att ansvara för att upptäcka mina egna tillkortakommanden?”

Frågan är befogad. Ibland låter det ju som att att allt jävelskap som sker i byggbranschen beror på att myndigheternas kontroll är för dålig, och att egenkontrollen inte fungerar.

——

Mats tar själv upp Bilprovningen som exempel. Det är bra. Jag tycker Bilprovningen funkar skitbra, det är en smidig, snabb och trovärdig kontroll. Man har viss respekt för den, den kostar ganska lite och gör stor nytta. Att privatisera den sker sannolikt av ideologiska skäl, knappast för att göra den bättre. Det tror inte jag.

Vi tänker oss att Mats har en bil, det är troligt att han har det. Då är han också ansvarig för den när han åker omkring på vägarna, bromsar och avgasrening och säkerhetsbälten skall vara i ordning. Om Mats är som folk är mest så håller han bra koll på sin bil. Men vi vet inte det. Han kan vara en stollig slarver som tycker han har mycket att göra och för lite pengar och gärna skjuter upp det där verkstadsbesöket en vecka eller månad till. Han kan vara en sån som åker omkring med en trafikfarlig bil.

En årlig kontrollbesiktning fråntar inte Mats ansvaret att hålla ordning på sin bil. Ansvaret har han kvar ändå. Det lärde han sig när han tog sitt körkort och fick svettas sig igenom en uppkörning hos Trafiksäkerhetsverket någonstans.

Han har dessutom ansvar för att köra sin bil på ett korrekt sätt, inte köra berusad dagen efter Byggtjänsts personalfest, hålla hastigheten, stanna vid rött, undvika att köra på små barn och gamla tanter och annat löst folk. För att påminna vår käre Mats om detta så står det en och annan polis utefter vägarna och kollar just detta.

——

Ja, jag känner ju tyvärr inte Mats Hultgren personligen, men jag är ändå jävligt glad att Trafiksäkerhetsverket kollade honom innan han fick sitt körkort Jag tycker det är bra att polisen har span på honom ibland och att bilprovningen kollar att hans rishög till andrabil faktiskt kan bromsa vid skolans övergångsställe.

Att samme Mats genom egenkontroll skulle få sitt körkort, alltid hålla hastigheten och alltid rulla omkring i en bra bil – det är tveksamt.

——

Ta inte illa upp, Mats. Det är inte så att jag inte litar på dig. Jag tror bara att du som så många andra av oss behöver en spark i röva och någon som håller koll på det vi gör. Detta gäller då även husbyggande och annat i vår bransch.

Observera. Det befriar oss inte från ansvar, inte någon gång.

—–

Övergivna planer – det har vi gott om

Det går inte en vecka utan att Sync är på något skoj, det kan vara kul att jobba också men vi vill inte gärna ta risken att missa något. För några dar sen så lyssnade jag och kollegan på Jan Jörnmark över en längre lunch. Han pratade på Byggcentrum i Göteborg den 22 september om nya boken Övergivna Planer. Tidigare har han bl a gett ut Övergivna platser, del 1 och 2.

Jag träffade Jörnmark för några år sen, det var innan vi skulle börja återställa en övergiven kontorsmiljö som en gång varit bostäder. Hela kvarteret hade varit fabrik och verksamhet som flyttat och kåken stod tom. Jörnmark var en lite småmysig bekantskap, men jag fattade inte då vad han egentligen gjorde. Jag trodde han tog coola bilder till sina coffetable-books.

Hade jag gjort bara lite research så hade jag fått veta att han doktorerat i ekonomisk historia och att han kopplat de övergivna platserna till den ekonomiska utvecklingen (avvecklingen?) som skett i Sverige under åren som gått. Jag blev djupt imponerad när jag faktiskt hörde hans slutsatser och kopplingen till bygglagsstiftningen. Han flinade gott när han påpekade att ganska många känner till hans böcker och tror att det bara handlar om gamla fina platser och nostalgi. Att det vittnar om vanskötsel och stagnerad utveckling missar de flesta.

Tänker lite på en fastighet som Sync besökte där tiden stannade någon gång för förtio år sen.  En handelsträdgård med växthus och byggnader som ger uttrycket eftersatt underhåll en viss tyngd. En fantastisk miljö att gå omkring i ändå, mer som ett museum i och för sig men också ett kvitto på att rosenodling inte lönat sig på några decennier.

Renoveringsobjekt eller eftersatt underhåll

I nya boken Övergivna Planer så visar Jörnmark på bristerna i vår Plan- och Bygglag (PBL) och frågar lite kaxigt om det inte är dags för en haverikommission. Uttrycket kommer egentligen från Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm. Hon har också sagt

Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem.

Sync tycker det är tänkvärt och intressant att se det hela i ett större sammanhang. Slumpmässig hantering av planärenden och en trög byråkrati, det känner vi igen. Att det i så stor utsträckning påverkar stadsplanering och samhällsutveckling är både skrämmande och fantastiskt.

Sync funderar på andra övergivna planer. Vi i byggbranschen har flera om inte övergivna så i alla fall lite misshandlade eller bortprioriterade.

  • Tidplanen
  • Arbetsmiljöplanen
  • Projektplanen
  • Kontrollplanen
  • Planen på det goda bygget
  • Planen på att-göra-imorgon-istället (hann inte idag)

———–

Bygg – helt enkelt! (SOU 2008:68)

Vi har ingen TV hemma (eller rättare sagt – vi har ingen TV-antenn så vi kan inte se Bolibompa och Sportspegeln och sånt men vi kan se på film). När detta kommer på tal med okända människor så ser man nästan hur vi tyst sorteras in i knäppgöksfacket. Sen undrar de nästan alltid vad vi gör istället. – Vad gör ni hela tiden?

Så är det, om man inte hänger tre-fyra timmar framför TV´n varje kväll så måste man ju göra något annat. Min sambo läser alla böcker som finns på Planeten Jorden (om hon inte fejsbåckar förstås), våra barn leker/bråkar/badar/spelardator/serpåDVD. Jag läser ibland Staten Offentliga Utredningar (SOU) på www.regeringen.se, där finns massa kul grejor. Ojojoj vad kul.

T ex Bygg – helt enkelt!” (SOU 2008:68) som är en riktig kioskvältare i min värld. Den kom för ett år sen och nu har jag orkat mig igenom innehållsförteckningen och sammanfattningen på 17 sidor. Bara 468 sidor till att plöja igenom.

Slutsatsen så här långt är att vi skall ha några titlar till bl a AA (arbetsansvarig), och så skall vi byta KA (kvalitetsansvarig) mot KA (kontrollansvarig). Dessa bägge personer skall vara certifierade. Same same but diffrent.

Man räknar hem allting också på ett enkelt sätt:

”Den nya AA-funktionen i vårt förslag innebär en marginell extra kostnad för de entreprenadföretag som ändå ser till att ha kunskaper om samhällets regelverk. En extra kostnad hör ihop med kravet på certifiering och blir då en administrativ kostnad.

Kostnaderna för utbildning och certifiering av AA och särskilt sakkunniga måste ställas mot de i princip omätbara samhällsekonomiska vinsterna i form av höjd kvalitet i byggandet.”

Fy fan va bra! Jag gillar ”…omätbara samhällsekonomiska vinsterna i form av höjd kvalitet…”. Samma gubbar skall utföra ungefär samma sak, fast lite nya benämningar, lite nya blanketter och rutiner, mera arbetsbelastning på våra kommunala tjänstemän. Logiken är klockren – här kommer det bli bättre kvalitet. Jajamän. Visst.

Om det mot förmodan är av intresse hos någon att få mer av detta så kan jag sammanfatta sammanfattningen en smula utförligare. Hör av dig i så fall.

Egenkontroll = Dålig självkontroll

Jag har väl kanske avslöjat en viss skepsis mot egenkontroll tidigare, Den utförs alltför ofta i efterhand och med rymligt samvete, inte så som den skall fungera egentligen. Den skall vara en hjälp för dig att göra rätt saker och undvika att upprepa gamla fel.

Om man tänker sig att vi kör samma regler på hastighetsövervakning så kanske det klarnar för oinvigde. Ring, ring

Operatören hos polisen svarar:
– Polisens hastighetsövervakning.

Du säger:
– Ja, hej. Igår så körde jag lite för fort, det blev lite dumt och jag hade bråttom, och…

Polisen frågar:
– Hur fort körde du?

Du svamlar vidare:
– Ja, alltså det var väl 135 km/tim på 110-väg, det var ju ingen annan där och så, liksom.

Polisen barskt:
– Är du helt säker på att du inte körde över 140 km/tim? Inte någon gång?

Du är nu riktigt skraj:
– Ja, kanske, men det var ingen annan där. Jag lovar.

Polisen konstaterar:
– Då ryker körkortet. Så det så. Du kan skicka in det direkt och får tillbaka det om ett halvår.

Du är desperat:
– Men jag måste ha det, jag kan inte sköta mitt jobb annars!

Polisen säger:
– Det var du som ringde. Idiot.

Nåväl. Jag är ingen vän av storebrorssamhället där du övervakas hela tiden. Men det funkar inte heller alltid att du själv skall rapportera dina fel och brister. Inte förrän du inser att det är för att hjälpa dig till en bättre prestation och för att undvika misstag. Det bygger på att du har ett ömsesidigt förtroende för den du rapporterar till och känner att ni har ett gemensamt mål att leverera en bra slutprodukt.

Kontrollplan – en ren skitsak

I alla kvalitetssystem som jag har sett så ingår det en slags egenkontroll. Ofta innebär det att du skall fylla i en checklista när du gjort en viss given del av din arbetsuppgift. Alla har säkert sett listan på väggen i en del offentliga toaletter. Det står vem som senast städade och när hon (för det är fortfarande oftast en hon) städade sist. Har du sett en sån lista så vet du också att det inte är någon garanti för att toaletten är fräsch, besökaren innan dig kan ha ställt till det ganska ordentligt. Men heller inte att den är nödvändig, det finns ju fräscha toaletter utan lista på väggen också.

I byggbranschen har vi många kontrollplaner. Mig veterligen har det inte hjälpt upp kvalitén i någon större utsträckning, men det håller igång en hel del konsulter, det är helt säkert. Någon gång när jag har behövt förklara för en novis hur en kontrollplan fungerar så har jag använt toaletten som hjälp. Eller rättare sagt – toalettbesöket, det man själv gör, för sig själv. Alla kan det momentet, och det underlättar.

För att kvalitetssäkra det hela måste man upprätta sin checklista med de punkter som är kvalitetskritiska. I detta fall kan det vara:

1.      låsa dörren
2.      kolla att det finns papper
3.      sitta ner
4.      använda pappret
5.      använda toaborsten
6.      tvätta händerna.

Checklistan hjälper dig att lösa detta, du missar inget och du gör det i rätt ordning. Rent teoretiskt är det så.

Om man utvecklar sitt kvalitetssystem lite så kan man ha instruktioner för hur man skall agera om något gått snett. T ex om man kissat på golvet – då står det förmodligen ”Torka upp efter dig, din gris!”. Eller om man kanske haft lite för bråttom, sprungit in och lättat ett halvkilo, och sen insett att det saknas dasspapper. Då kanske det i din checklista finns förslag på alternativa lösningar, t ex dagens Metro, en bättre begagnad pappershandduk eller dina strumpor. Hursomhelst är det viktigt med erfarenhetsåterföring och eliminering av upprepade fel, för det här är inget kul när det händer.

Det vore ju egentligen ett rimligt krav att inte bara städaren utan även vi som toalettanvändare kunde kvalitetssäkras. Om alla hade en sån checklista och följde den så skulle det underlätta för den som har det som jobb att hålla fräscht mellan våra besök på toa. Det vore väl bra!