Delad glädje är dubbel glädje. Glädjen att ha två friska och roliga barn delar jag med barnens mor. Vi har det tillsammans. Barnen, huset och bilarna. Sjukdagar och klädhögarna i tvättstugan, solen på altanen och en väldigt mycket för stor tomt att sköta bättre.
Det är som ett litet företag, vi kan kalla det Familjen AB. Verksamhetsbeskrivningen för Familjen AB är ungefär ” Familjen AB har inget långsiktigt vinstkrav, men får inte gå med underskott under längre tid än 3 månader. Syftet med verksamheten är att bedriva barnuppfostran, utveckla individerna i Familjen AB och skapa förutsättningar för välmående och glädje. Familjen AB skall också verka för att förvalta arvet från tidigare generationer, underhålla och förstärka sociala nätverk samt därmed förenlig verksamhet.”.
Rent organisatoriskt så utövar vi delat ledarskap. Precis som miljöpartiet, genus-korrekt med en man och en kvinna, och utåt sett helt demokratiskt. Vi har i och för sig inte blivit valda demokratiskt, det har faktiskt kommit en del kritik i den frågan, men det funkar ändå hyggligt med de anställda (pojke 4 år, flicka 7 år). Jag chefar ju emellanåt i byggbranschen och har praktiserat någon form av delat ledarskap, men alltid med en viss hierarki. I militären kallas det befälsordning. Men inte hemma, nänä, där är det två jämnstarka chefer.
Svagheterna i denna typ av organisation utnyttjas skamlöst av de anställda. Idag när vi handlat mat så hade sjuåringen köpt en paket gräddbullar. För egna pengar. Hon frågade i bilen: ”Pappa, kan vi få äta en gräddbulle i bilen?”
Jag tvekade, övervägde sockerproblemet kontra tjat och gnäll, funderade över verksamhetsbeskrivningen (barnuppfostran?) Jag är en svag människa och jag gav med mig nästan direkt. Tre minuter och en gräddbulle senare börjar hon om: ”Pappa, kan vi få en gräddbulle till?”
Nu är det stopp: ”Nej, det blir inget med det!” säger jag då.
Då utnyttjar hon lömskt svagheterna i ledarskapet i Familjen AB: ”Mamma brukar låta oss äta tre stycken gräddbullar i bilen”. Den för stunden icke närvarande mamman har alltså sanktionerat tre gräddbullar per bilresa, samma mamma är på exakt samma nivå i befälsordningen som jag, så nu är det bekymmer i ledarskapet. Hur löser Miljöpartiet sådana gräddbulle-problem?
Att barn ställer sina föräldrar mot varandra i olika situationer är vanligt och förhoppningsvis ganska lätthanterligt inom respektive familj. Om ett riktigt företag (eller för all del byggprojekt) har en oklar och alltför platt organisation så finns risken att små söta problem på sjuårsnivån växer till riktiga vuxenproblem.
Underbart inlägg om Familjen AB!
Jag vill påstå att en av de böcker som betytt mest för mitt ledarskap i förtagandet och i familjen är Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. ”Ingen kan läsa denna bok utan att den har en stor inverkan på ens liv. Jesper Juuls bok kommer att bli en klassiker i den psykologiska och barn utvecklings litteraturen.”
En annan höjdare för utveckling av det manliga ledarskapet i relation till den kvinnliga energin är David Deidas Den Suveräna Mannens väg.
Själv driver jag ett bolag som är en fullständig diktatur, men gång på gång tas beslut om att köpa exempelvis öl och kebab (gärna i anslutning till varandra), som absolut inte sanktionerats av mig. Märkligt…
Jo, Familjen AB är ett bra exempel på ledarskapsproblem och hemma hos oss på uselt budgetarbete dessutom. Vi kan med lätthet klämma tre kvällar på restaurang direkt efter lön och barnens mor handlar leksaker barnen och vin till ledarskapet, det gör vi bägge två föresten. Detta för att sen leva i armod dagarna innan barnbidraget kommer och löser sista veckan innan nästa lön.